Hej!

Då var det  ja igen...tänkte ja skulle fortsätta o berätta där ja slutade...

2003 gick över till 2004....man höll tummarna på att detta skulle bli ett bättre år än det förra..o det vart det...

Som ni kanske minns(om ni nu har läst det ja skrev senast) så fick ja ju missfall o fick göra en skrapning en vecka före jul...o ja vart ledsen o allt det där...men ja fick ta ett nytt grav.test i feb o det var positivt...men ja vågade inte hoppas nåt....vågade inte känna nån glädje...för ja var så orolig o rädd att det skulle sluta som förra gången...

Sen så hände det som inte fick hända...än en gång...ja fick en blödning...detta var en helg....ja skulle iväg med ett par kompisar till Ikea i Örebro...så ja fick låtsas att allt var frid o fröjd men ja kan säga er att det var allt utom en trevlig resa....men ja var duktig på o spela glad....

Äntlingen måndag...ringde direkt till sjukhuset...fick komma så de gjorde ett VUL...man kunde se hjärtat slå....men även denna gången så kunde ja inte känna nån glädje...fick återkomma om en vecka....för att se hur det gick...

Det var den längsta veckan i mitt liv...o ja trodde hela tiden att ja även denna gång hade fått missfall...äntligen så kom den dagen då ja skulle få "domen"...men det vart inte så som ja trodde...

Man kunde se hjärtslagen o det hade vuxit till dubbel storlek...detta vad då i v 6....men ja var orolig ändå....vågade inte tro att det skulle gå vägen...ja vågade inte ens ha sex för ja har läst att man skulle undvika det om man har haft missfall tidigare...även orgasm har ja hört inte ska vara bra...så ni kan ju tänka er att det var påfrestningar både för mig o min man...men barnet fick gå före våra lustar....

Ja vet i alla fall att ja hade inget sex förrän efter ja hade varit på det första ultraljudet i v 17-18..det var inte förrän då ja vågade tro...

Min graviditet var annars normal...inga konstigheter...inget högt blodtryck, grav.diabetas osv....allt var normalt..ja vart sjukskriven sista månaden pga ryggont innan ja gick på havandeskapspenning som ja vart beviljad..med tanke på att ja jobbade med äldre så orkade min rygg inte med tunga lyft men annars så hade ja inte ont i ryggen...mitt barn var beräknat till den 24 oktober 2004

Den 24 oktober kom o gick....vi var flera stycken (4 st) som skulle ha barn detta år där bor ja bor....ja skulle ha först enligt beräkning....men dagarna gick....inget hände...

En vecka över tiden...två veckor...de andra fick barn men inte ja...ja fick gå på ultraljud varannan dag för att kolla vattenflödet i magen..

ja tror man skulle ligga runt 75 ml( vet inte vad de räknade på) då man hade gått så länge som ja men ja låg på 200ml..så det verkade som om hon/han inte ville komma ut....

Onsdagen den 10 nov...då kände ja mig lite olustig på kvällen..ringde till mamma o frågade hur det känns när man ska ha barn...hon tyckte ja kulle ringa  till förlossningen vilket ja gjorde....men ja fick inte komma fast att ja hade nu gått över 18 dagar o hade 8,5 mil till sjukhuset..då förlossningen är på en annan ort...hon tyckte ja skulle ta en Panodil o gå o lägga mig...då var klockan runt åtta, halv nio på kvällen...

Vid tio-tiden så sa ja till min man att du får ringa ringa till BB för annars så lär det bli en dryg natt då ja hade börjat fått rejäla värkar...

Vi åkte ner...de tog emot oss...ja fick byta om o sen skulle de kolla hur mycket ja hade öppnat mig..

Då var klockan 12 ungefär på natten...ja var öppen 10cm..så detta skulle nog gå fort....Jippie tänkte ja som ville ha en tidig hemgång....då är ja väl klar om en timme.....

Två timmar senare...vid två-tiden så hade det inte hänt ett endaste dugg...de stack nu hål på fosterhinnan o hoppades sen på resultat...men icke sa nicke...hon/han ville inte komma ner hur de än försökte vrida, killa osv...ja fick rulla runt o sätta mig upp o ner men inget hände..

Vid fem-tiden på torsdagmorgon den 11 november så hade ja ingen ork kvar utan bad om att de skulle snitta mig...för som ni nu förstår så hade ja ännu inte fått nåt barn...men det vart till slut ett snitt....

Så 05:22 såg min dotter dagens ljus( eller mörker) för första gången.... hon vägde 4650 gr o var 53 lång....vi var så lyckliga...ja o min man hade äntligen blivit 3......

O vill ni veta??...ja som skulle ha fått barn först av oss 4 fick näst sist....*ler*....så kan det gå....men nu så var hon här....vår älskade lilla dotter...

Tack för mig för den här gången o på återseende.....