Har ännu inte släckt ner datorn...måste egentligen gå o lägga mig..kan bli kinking imorgon men ja känner att ja vill skriva lite tid....o vem kan hindra mig??? förrutom klockan då....

Tänkte att ja skulle berätta lite mer om mig själv...

Ja är uppvuxen med mamma, pappa o 2 syskon..den tredje han bodde hos sin mamma...ja har alltid varit pappas flicka...han kallade mig för prinsessan när ja var liten...

Min uppväxt flöt på...inga konstigheter...hörde inte till nån grupp..var varken nörd eller populär...utan ja var väl en av dem som låg där emellan...var aldrig mobbad..kände mig aldrig utanför...

Min lyckligaste dag när ja var yngre var när ja fick min lillebror...då var ja 12 år...ja vill såååå gärna ha en lillebror o när ja fick det så vart ja överlycklig....ja var så beskyddande....ja lovade honom att om det skulle hända våra föräldrar något så skulle ja ta hand om honom....han var mitt allt..det är han väl fortfarande fast nu delar han plats med några fler....

Sen gick åren....man kom i tonåren...man började i gymnasiet..men ja var ordningsam...hamnade inte i trubbel o skötte mig bra..visst så skällde mamma o pappa på en när man inte kom hem efter en natt på krogen men man brydde sig inte då...

Det är sånt man tänker på nu..de skällde inte för att vara elaka utan för att de brydde sig o var oroliga....

Ja hade inte upplevt nåt tragiskt i mitt liv förrän året 1997....då dog pappas bror .....i cancer....en fruktansvärd hemsk o otäck sjukdom... som man förknippnar med döden oavsett om man vet att det finns de som har segrat över den...

Cancern åt upp min farbror långsamt...tills den dagen kom då döden befriade honom från allt..det to.det var en jobbig tid...ja har aldrig varit bra på att trösta...ja är alldeles för känslig...men det var sååå jobbigt o se pappa lida....

Sen 2 år senare.....1999...då var det dags igen....cancern slog till igen.. denna gång så var det pappa som vart sjuk...han hade en elakatrad tumör i den högra njuren....men som tur var så satt den så bra till att det gick o operera..de tog bort hela njuren....o nu är pappa friskförklarad men tyvärr så har han många andra problem som diabetes, nedsatt funktion på den njuren som han har kvar osv så man orolig när nåt händer...

Men ja kan även säga att detta året slutade oxå lyckligt..då ja vart moster för 1:a gången....min syster födde en son på nyårsafton..o hade inte han haft så bråttom ut så kunde han ha blivit ett milleniumbarn 2000 men det vart inte så...

Dagarna gick....man levde livet..fick väl hjärtat krossat ibland men man överlevde även det...sen år 2001 så träffade ja min man...det var nog ödet som förde oss samman...

Ja vart ovän med min kompis...hon ville åka hem men det ville inte ja så ja bestämde mig för att gå ut på krogen själv..o vips....så mötte ja mannen i mitt liv (fast det visste ja ju inte då...*ler*)

Detta var april 2001....2002 förlovade vi oss..i München...det var mysigt...o det var väl även nu detta år som man började prata lite lätt om att skaffa barn...

November 2003 tog ja ett gravtest....o det visade att vi skulle ha

barn...ja vart sååå glad...så  när ja skulle berätta det för min man då hade ja köpte en liten bebis tröja som ja hade slagit in som han fick öppna...först så fattade han ingenting men sen så gick det upp ett ljus..

Det var en fredag 15 nov..vi skulle åka på en teaterresa tillsammans med ett annat par till Sthlm...den helgen gick man som på moln...man ville såååå gärna berätta men man vet ju aldrig..det kan ju hända nåt så vi sa inget....

Dagarna gick man var jättelycklig...tills det som inte fick hända hände....ja fick en störtblödning...som lugnade ner sig o det vart mer brunaktiga flytningar...ringde till vc...de sa att ja skulle avvakta..detta var en måndag...vilket ja gjorde men när onsdagen kom så ringde ja till sjukhuset då flytningarna/blödningarna inte hade upphört...fick komma dit...de tog ett VUL ..kunde se hjärtslag...det kändes bra men oron släppte aldrig...

Fick återkomma om efter en vecka för att se om det hade växt....men de fann aldrig nåt hjärtslag...ja hade fått missfall....är lite osäker men ja var då i vecka 8 eller 9....trodde hela mitt liv skulle rasa samman...

så ja fick en tid för en skrapning pga att ja var så "långt" gången... ringde till mamma...eftersom vi bor 8,5 mil ifrån varandra så kunde hon inte komma o trösta mig...men om ni bara visste vad ja vill vara i hennes famn...

Min man var självklart oxå ledsen men han visade inte det..o det kändes jobbigt  för en annan för det kändes som om han inte brydde sig...han "flydde" till sitt jobb då han är egen företagare o jobbar väldigt, väldigt mycket...typ 70-80 timmar i veckan...

O där stod ja....ensam o övergiven....sa inget utan ja sörjde när ingen hörde...när ingen såg...ja grät ofta...

Skrapningen skedde den 16 dec....en vecka före jul....ja hade vetat om min graviditet i en hel månad....skrapningen gick smärtfritt...jag vart sövd...det tog ungefär en 10-15 minuter sen var det klart..det som tog  längst tid var uppvakningen...

Ja mådde bra efteråt fysiskt.....men inte psykiskt....mitt hjärta sörjde...tänkte mycket..grät floder....men till slut så vände det...ja fick uppleva glädje men även sorg...men det berättar ja om en annan dag..

Natti, natti

Tänkte bara skriva några rader innan det är dags att hoppa i säng....men hur det än är så är det svårt att slita sig från datorn....man försvinner in i en helt annan värld så man glömmer bort tid o rum...oooppppssss!!!! så har klockan passerat midnatt sen längesen...

Imorgon ska ja ringa till sjukhuset..åt mig själv....har en tid på fredag på gyn.mott....ska på återkoll...var där för en månad sen drygt o gjorde ett ultraljud o då visade det sig att ja ev hade en ägglossning på G..på egen hand..utan att ha ätit Pergotime..så nu skulle ja dit på ett nytt ultraljud o se hur det gick..men helt plötsligt så har ja fått mens...tror ja i alla fall..hoppas i alla fall att det är det så det inte är nåt annat..

Men ja har väl inte haft en sån här blödning sen ja fick barn tror ja...så ja vet knappt hur det är o ha mens...men hur som helst så ska ja ringa o kolla om ja ska komma i alla fall eller om vi ska avvakta...

Kram o natti, natti....

Glömde berätta hur det gick för min lilla tös o hennes urinvägsinfektion...

Var tillbaka på nytt till vc...även denna gång var ja osynlig men dock inte lika länge....behövde "bara" sitta o vänta 1 h denna gången..o det visade sig att hon hade urinvägsinfektion...

Åkte till apoteket för att hämta ut....o kan ni gissa??..det fanns ingen medicin att hämta ut..doktorn hade inte skickat iväg den...så vi fick gå o handla..var borta i ca 1h..

Kommer tillbaka till apoteket..men det visade sig att han ännu inte hade skickat nåt...fick gå ytterligare en sväng...o det var ju inte det skönaste vädret..blåst, kallt o regnigt...men vi gick o tog oss en fika så vi var väl borta i en 40 min..

Kommer tillbaka...äntligen så hade den kommit (efter att de på apoteket hade faxat till vc)...men så lätt gick det inte..

Hon på apoteket tyckte att det var en konstig medicin samt dosering till en sån liten...då visade det sig att doktorn hade skrivit ut tabletter fast att vi kom överens om flytande...

Sen så var dosen alldeles för stor...den var till en vuxen o inte till ett barn...men inte nog med det..den var t.om för stor för en vuxen...man fick bara äta den typ av dos i 3 dagar..o han hade skrivit ut att man skulle äta den i 7 dagar..så det var ju tur att de på apoteket var med o reagerade....

Men efter många om o men så fick ja rätt medicin..o fick åka hem...att få denna medicin tog mig 6h..2h dagen före o 4h igår...

Helt otroligt...

Ute faller det stora snöflingor....men för min del så kvittar det...ja är ingen vintermänniska men ja vill heller inte ha sommar året om...men årsiderna nu förtiden är inte som de ska vara...varma vintrar o kalla somrar om det inte är tropisk hetta...*pust, stånk, stön*

Ja tänkte ja skulle berätta lite om mig själv o min lilla familj...så ni får en liten inblick om vad ja är för en filur..

Ja fyllde 30 i somras..det var den hetaste helgen någonsin...typ en 30 grader i skuggan...*pust*...hade kalas ute i trädgården med ca 30 gäster...det var trevligt..

Ja bor tillsammans med min man o våran 4-åriga dotter..min man o ja har varit ihop i 7,5 år..Gifta i snart 1,5 år (i januari)..sen får vi inte glömma våra små husdjur....2 katter o 2 underlater..mycket sociala djur..

Ja har 3 syskon (1 yngre o 2 äldre)...en pappa...o en mamma )som tyvärr inte finns i livet längre..*snyft*)..men det kommer ja berätta om en annan gång...

Just nu så är ja arbetslös..har varit det i 7 månader..o ja kan säga att det börjar bli väldigt tråkigt o gå hemma...det gick an när det var sommar men nu...usch..men innan ja vart arbetslös så jobbade ja på ett ett seniorboende...ja har jobbat med gamlingar sen -98 så det har blivit ett par år förutom ett brejk för mammaledighet..

Där ja jobbade senast trivdes ja som fisken i vattnet..men nåt hände.. vet inte vad mer än det vart en ny chef som vill "röra om i grytan" så det gamla skulle bort...men som tur är så är inte ja den enda som vart "petad" utan det är fler...men ja har aldrig gillat den chefen..hon såg ner på tim.vikarier..ja var ju en av så man var inte värd mycket....

fick kalla kårar av henne...o speciellt när hon tycker att mobbning får förekomma...o ursäktade personen att han/hon hade väl en dålig dag...

det säger väl en hel del om vilken typ av chef det är...

Nej, nu ska ja laga lite lunch åt mig o gubben...sen ska ja hämta tösa på dagis..

Ha en bra dag o kör försiktigt...låt inte faran lura dig....utan låt dig lura faran...

Ciao.....