Har ännu inte släckt ner datorn...måste egentligen gå o lägga mig..kan bli kinking imorgon men ja känner att ja vill skriva lite tid....o vem kan hindra mig??? förrutom klockan då....

Tänkte att ja skulle berätta lite mer om mig själv...

Ja är uppvuxen med mamma, pappa o 2 syskon..den tredje han bodde hos sin mamma...ja har alltid varit pappas flicka...han kallade mig för prinsessan när ja var liten...

Min uppväxt flöt på...inga konstigheter...hörde inte till nån grupp..var varken nörd eller populär...utan ja var väl en av dem som låg där emellan...var aldrig mobbad..kände mig aldrig utanför...

Min lyckligaste dag när ja var yngre var när ja fick min lillebror...då var ja 12 år...ja vill såååå gärna ha en lillebror o när ja fick det så vart ja överlycklig....ja var så beskyddande....ja lovade honom att om det skulle hända våra föräldrar något så skulle ja ta hand om honom....han var mitt allt..det är han väl fortfarande fast nu delar han plats med några fler....

Sen gick åren....man kom i tonåren...man började i gymnasiet..men ja var ordningsam...hamnade inte i trubbel o skötte mig bra..visst så skällde mamma o pappa på en när man inte kom hem efter en natt på krogen men man brydde sig inte då...

Det är sånt man tänker på nu..de skällde inte för att vara elaka utan för att de brydde sig o var oroliga....

Ja hade inte upplevt nåt tragiskt i mitt liv förrän året 1997....då dog pappas bror .....i cancer....en fruktansvärd hemsk o otäck sjukdom... som man förknippnar med döden oavsett om man vet att det finns de som har segrat över den...

Cancern åt upp min farbror långsamt...tills den dagen kom då döden befriade honom från allt..det to.det var en jobbig tid...ja har aldrig varit bra på att trösta...ja är alldeles för känslig...men det var sååå jobbigt o se pappa lida....

Sen 2 år senare.....1999...då var det dags igen....cancern slog till igen.. denna gång så var det pappa som vart sjuk...han hade en elakatrad tumör i den högra njuren....men som tur var så satt den så bra till att det gick o operera..de tog bort hela njuren....o nu är pappa friskförklarad men tyvärr så har han många andra problem som diabetes, nedsatt funktion på den njuren som han har kvar osv så man orolig när nåt händer...

Men ja kan även säga att detta året slutade oxå lyckligt..då ja vart moster för 1:a gången....min syster födde en son på nyårsafton..o hade inte han haft så bråttom ut så kunde han ha blivit ett milleniumbarn 2000 men det vart inte så...

Dagarna gick....man levde livet..fick väl hjärtat krossat ibland men man överlevde även det...sen år 2001 så träffade ja min man...det var nog ödet som förde oss samman...

Ja vart ovän med min kompis...hon ville åka hem men det ville inte ja så ja bestämde mig för att gå ut på krogen själv..o vips....så mötte ja mannen i mitt liv (fast det visste ja ju inte då...*ler*)

Detta var april 2001....2002 förlovade vi oss..i München...det var mysigt...o det var väl även nu detta år som man började prata lite lätt om att skaffa barn...

November 2003 tog ja ett gravtest....o det visade att vi skulle ha

barn...ja vart sååå glad...så  när ja skulle berätta det för min man då hade ja köpte en liten bebis tröja som ja hade slagit in som han fick öppna...först så fattade han ingenting men sen så gick det upp ett ljus..

Det var en fredag 15 nov..vi skulle åka på en teaterresa tillsammans med ett annat par till Sthlm...den helgen gick man som på moln...man ville såååå gärna berätta men man vet ju aldrig..det kan ju hända nåt så vi sa inget....

Dagarna gick man var jättelycklig...tills det som inte fick hända hände....ja fick en störtblödning...som lugnade ner sig o det vart mer brunaktiga flytningar...ringde till vc...de sa att ja skulle avvakta..detta var en måndag...vilket ja gjorde men när onsdagen kom så ringde ja till sjukhuset då flytningarna/blödningarna inte hade upphört...fick komma dit...de tog ett VUL ..kunde se hjärtslag...det kändes bra men oron släppte aldrig...

Fick återkomma om efter en vecka för att se om det hade växt....men de fann aldrig nåt hjärtslag...ja hade fått missfall....är lite osäker men ja var då i vecka 8 eller 9....trodde hela mitt liv skulle rasa samman...

så ja fick en tid för en skrapning pga att ja var så "långt" gången... ringde till mamma...eftersom vi bor 8,5 mil ifrån varandra så kunde hon inte komma o trösta mig...men om ni bara visste vad ja vill vara i hennes famn...

Min man var självklart oxå ledsen men han visade inte det..o det kändes jobbigt  för en annan för det kändes som om han inte brydde sig...han "flydde" till sitt jobb då han är egen företagare o jobbar väldigt, väldigt mycket...typ 70-80 timmar i veckan...

O där stod ja....ensam o övergiven....sa inget utan ja sörjde när ingen hörde...när ingen såg...ja grät ofta...

Skrapningen skedde den 16 dec....en vecka före jul....ja hade vetat om min graviditet i en hel månad....skrapningen gick smärtfritt...jag vart sövd...det tog ungefär en 10-15 minuter sen var det klart..det som tog  längst tid var uppvakningen...

Ja mådde bra efteråt fysiskt.....men inte psykiskt....mitt hjärta sörjde...tänkte mycket..grät floder....men till slut så vände det...ja fick uppleva glädje men även sorg...men det berättar ja om en annan dag..

Natti, natti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...