Kan inte sova...känner mig ledsen...vet inte varför...men ja känner så ibland...mina känslor går upp o ner...ibland så kan ja bara börja gråta...

Det började efter att min mamma gick bort sen har det fortsatt...ja kan känna att det kommer smygandes...det behöver inte bero på nåt speciellt  att ja kan känna att livet känns kass...

Sen kan ja gå o små irritera mig på gubben eller Henrik som han 

heter...o ja är inte en så person som talar om när nåt känns fel utan ja tiger om det tills bägaren till slut rinner över...men ja har alltid varit så..vill alltid att folk ska se mig som en stark person som klarar av alla motgångar fast egentligen är ja som ett rädd litet barn....

Ja får mina "svackor" helt appropå...som sagt så behöver det inte bero på nåt speciellt för att det ska utlösa...ja har gråtit så mycket de senaste åren...konstigt att inte tårarna tar slut...men de bara fortsätter att komma...

Tänkte ja skulle fortsätta o berätta hur mitt liv har varit sen ja fick barn...som sagt...11 nov 2004 så fick vi vårt första barn...Alice som hon heter eller tösa som ja även kallar henne..

Man var så lycklig för det man hade..att man kan skapa en sån underbar liten varelse är helt otroligt...men det hade vi lyckats med...ja o min man...allt flöt på...förutom amningen...den funkade inte alls...ja grät varje gång ja skulle försöka amma henne...så till slut så sa ja till mig själv:

" Ska det vara så här varje gång eller ska ja ge fan i o amma???"

Så ja gav fan i det...men det har gått bra ändå fast att hon är flaskmatad...men tyvärr så är det inget de pratar högt om varken på BVC eller på BB...men man ska inte skämmas...för kan man inte amma eller vill inte eller vad nu anledningen kan vara så ska man inte skämmas för det..man ska heller inte känna att man är en sämre mamma bara för att man inte ammar...för du väljer ju bara ett annat allternativ för att ditt barn ska överleva...

Men som sagt...dagarna gick...sen var det dags för ett återbesök hos MVC för att se att allt var i sin ordning "där nere" efter förlossningen o att man skulle börja fundera på vilket preventivmedel man ville börja med...

Allt såg bra ut...vilken tur...så var det detta med preventivmedel... innan ja fick barn så åt ja p-piller o det funkade för mig...men nu vill ja prova nåt annat så det fick bli p-spruta...

Skönt att slippa mensen...inga piller man måste komma ihåg utan man tog en spruta var tredje månad hos MVC...men då finns det en STOR nackdel med p-spruta o det är att det kan ta väldigt lång tid innan den går ur kroppen...men ja skulle ju inte ha barn på ett tag så jag tyckte detta var det perfekta medlet för mig...

Så ja fick den 1:a sputan i feb...den 2:a i maj...den 3:de i aug o den sista tog ja den 17 nov 2005..för då hade vi kommit överens om att vi ville skaffa ett syskon till Alice...

Så ja tog alltså sammanlagt 4 sprutor...den sista skulle "hålla i" sig till feb 2006...vilket den gjorde o LITE till...

Sen så måste ja nog säga att året 2006 är det året ja vill "glömma"...min mamma vart sjuk så hon var tvungen o uppsöka läkare...han skickade henne vidare för mer prover...detta var i december 2005..

Januari 2006 kom domen vi inte ville ha....min mamma hade cancer... bukspottskötelcancer...ja var med henne till doktorn då han talade om att det var cancer o att de kunde inte bota henne men de kunde hjälpa henne att  få leva så bra som möjligt...men han kunde inte säga om det var år eller bara några månader det handlade om...

Ja är en väldig känslosam person..gråter lätt...men denna gång så grät ja inte även om det gjorde så ONT i mitt hjärta att få höra att mamma var döende..men det som gjorde mest ont var att mamma sa inget...hon visade inget tecken på hur ledsen hon vart eller någonting...men min mamma har alltid varit tuff...ja kan inte minnas att ja någonsin har sett min mamma ledsen eller att hon har gråtit...

Men det var här det började... som mitt liv rasade samman...men även min familjs..

Mamma fick börja med o ta cellgifter..men ingen av dem skulle bota.. utan bara få henne leva så länge o bra som möjligt...hon tappade sitt hår men det hon var mest rädd för var att hon skulle tappa ögonfransarna..men som tur var så gjorde hon inte det..

Dagarna vart veckor....veckor till månader...man grät många ggr...men ibland så glömde man bort hur sjuk hon var för hon var som den mamma man alltid hade haft..

Men med tiden så vart hon sämre...pappa ville inte inse hur sjuk hon var...han trodde hon snart skulle bli frisk...o mamma sa även det till mig en gång...

" Pappa har inte insett hur sjuk ja är...."

Cellgifterna som hon fick hjälpte inget..hon fick 2 olika av 3 möjliga.. den sista fick hon inte för det var ingen ide´eftersom de andra inte hade hjälpte så skulle inte denna hjälpa o dessutom så var den svagare än de andra två..

Det var en mycket tung o jobbig tid...till slut så orkade inte mamma bo hemma utan hon var tvungen o läggas in på sjukhus...pappa kämpade för att få hem henne även om ja försökte förklara att han skulle inte orka med det..då han själv har problem med kroppen...

Men han vill helt enkelt inte tro på att hon  tids nog skulle lämna oss...utan han hoppades hela tiden på att hon skulle bli frisk o få komma hem o allt skulle bli som förut...

Vissa dagar så var hon pigg medans vissa dagar så orkade hon inget... men en dag som "plågar" mig ännu är då ja o pappa hade hälsat på henne o vi skulle åka hem...då kramade ja om mamma o sa att ja älskade henne...o då svarade hon:

" Älskar dig oxå...ta hand om pappa...."

Då visste ja...att hon skulle lämna oss...ja hade oxå hoppats på nåt mirakel men när hon sa så, så visste ja att det inte skulle ske nåt mirakel...de orden gjorde så ont att höra men ja lovade henne att ja skulle göra det...

Min födelsedag firade ja på sjukhuset tillsammans med mamma, pappa, syster o min lillebror...det var min sista födelsedag tillsammans med mamma...men denna dagen så orkade mamma inte så mycket....

Sen skulle vi åka på semester...ja, Henrik o Alice...men  innan vi åkte(på lördagen)  så besökte vi mamma på sjukhuset...hon var alldeles tom i blicken... ibland så verkade det som om hon inte ens visste att vi var där...det var jobbigt...

Vi åkte iväg på semester till Vimmerby, Småland...på måndagen vid sex-tiden på kvällen så ringer min syster o säger att mamma har blivit sämre..läkaren hade sagt att det nog bara handlade om ett par dagar....då  kände  ja att ja ville finnas till under hela dagen för hade vi åkt samma dag så hade vi inte varit hemma förrän på natten..så vi skulle åka hem dagen efter...

Två timmar senare ringer pappa...o talar om att mamma har gått bort..

Hon somnade in med pappa vid sin sida den 7 augusti kl 19:55...

Detta var den värsta dagen i mitt liv...men ja ångrar inte att ja inte åkte hem samma dag för ja hade ändå inte hunnit hem...så det är ja tacksam för...annars så hade ja nog fått ångrat mig resten av mitt liv...

Detta får bli det sista ja skriver för ikväll eller för inatt...men ja återkommer....så ja säger bara:

Go natt o på återseende....

Ja nu är det inte långt kvar tills det är dags o tända 1:a ljuset....men det är mycket arbete innan...

Tänkte att ja skulle ta o stryka gardiner o dukar som ska fram o upp innan helgen...sen ska ljusstakarna upp...o annan belysning....granen ska fram på utsidan o kläs med ljus...sen ska man se över mossan om den håller fortfarande sen året innan eller om man måste köpa ny...o kolla så att man har 4 röda ljus som inte är eldade..måste även dammsuga...

Så det är inte bara o bara att fira advent....även december månad kommer att vara en stressig månad....men ja tror att vi människor vill känna denna stressen för att känna den rätta julkänslan för vore det inte så, så skulle vi inte stressa in i det sista...

Utan man skulle vara ute i god tid när det både gäller klappar o maten.. själv så har ja väl kommit halvvägs när det gäller mina julklappsköp... har några kvar men det får bli senare...vill ju känna stressen....*ler*...

Denna vecka så har ja en del att göra så det kanske är tur att ja inte har nåt jobb just nu för tillfället...som ja sa så ska ja ju pynta mitt hem idag o ikväll ska tösa iväg på lekgympa en timme sen är det hem o laga mat o ta kvällen...

Imorgon så ska ja på utvecklingsamtal på dagis sen får det bli raka vägen till stan o handla...sen hem o laga mat innan det är dags o hämta  tösa från dagis....på eftermiddagen så ska ja göra två tårtbottnar som ja ska ha till helgen...

På fredagen så ska ja med pappa o handla diverse saker...han fyller 60 år så han ska ha kalas på lördag så ja ska hjälpa honom...på kvällen är det dags att göra tårtor...

Ska göra två vanliga marsipantårtor med rosor på o i mellan så ska ja ha vaniljkräm o hallon blandat med hallonmousse....mumsfillibabba..

Ska även göra två smörgåstårtor...ena lagret får bli med leverpastej o bostongurka o det andra lagret får det bli skinkost blandat med finskuren skinka i...o uppe på ska ja ha köttbullar, ost, vindruvor,

gurka o tomater på..även detta mumsfillibabba..

Sen kommer lördagen då det är dags för pappas 60-års kalas...då kommer vi alla syskon att samlas o det är inte ofta...vi är 4 st...o sist vi var alla samlade var när ja gifte mig för för snart 1,5 år sedan..o innan dess så var det på mammas begravning o det är snart 2,5 år sedan...så vi umgås inte speciellt ofta..ja o mina syskon..inte tillsammans i alla fall...men det kommer ja berätta mer om en annan gång...min släkt o dess relation...

Måste kolla om katten vill in...har ju en kattunge som ja tränar på att vara ute..men han är inte så gammal än...blir 4 månader den 7 dec... men han får träna på att vara ute korta stunder...om det inte är allt för kallt o blåsigt...han ville in..kom som en kanonkula....

Ja tillbaka till min helg...så var lördagen förbi o en ny dag gryr.. söndagen då man ska tända 1:a ljuset o då är det gött att man har det gjort så det bara är o sätta sig ner o ta en fika...tända det 1:a ljuset o bara njuta..tänkte även ta en tur på stan för där är det skyltsöndag o gubben jobbar så ja o tösa kan lika gärna fördriva våran tid där än o sitta här hemma o inte ha nåt att göra...

Ja sitter tillräckligt mycket innanför dessa väggar så det är bara roligt om man kan komma iväg på nåt...

Nej, nu var det dags igen för att laga lite mat...gubben kommer in till klockan 13 o ja vet ännu inte vad vi ska äta...sen ska ja, tösa o en granne ta en promenad för idag skiner solen o det är 3 plusgrader o vindarna är inte alls så hårda men det är inte vindstilla...men behagliga o det är ju inga fel...

Men ni får ha det så bra tills nästa gång ja skriver....

Tack för mig o på återseende