Så där....då har man fått mat i magen...det var gott fast att det var frysrens o ja är inte så väldig för rester..men ibland så är man så illa tvungen fast maten idag...spagetti o köttfärssås...gick bra...

Då ska ja nu fortsätta där ja slutade..så nu har vi kommit fram till mammas begravning..den skedde rum fredagen den 25 augusti..det kom ca 80 till minne för mamma...sen efteråt så var det minnesstund för de allra närmaste...

Det var en fin begravning...mycket o väldigt fina blomuppsättningar... fin musik o så...men en begravning är aldrig lätt...men ja klarade mig igenom den fast det var otroligt jobbigt så höll ja mig någolunda sansad....

När begravningen var över så kunde man börja sitt sorgarbete....man har så mycket annat som måste redasn upp....papper som ska skrivas... ringa runt o säga upp saker o ting osv...osv..

Men det var en jobbig tid..även tiden efter...ja försökte finnas till hand för pappa så mycket ja kunde men ibland då räckte man liksom inte till o det var jobbigt...de andra syskonen brydde sig inte ett dugg om pappa...o det var ju verkligen nu som han behövde dem även om han sa att han inte behövde nån....

Det var nu han behövde den där handen...den tröstande kramen....de värmande orden....men de kom aldrig...inte från de andra i alla fall... pappa pratade av sig med mig...o det var ju bra att han kunde vända sig till nån...o vi förstod varandra...vi förstod vad den andre gick igenom men vi kunde aldrig veta vad den andre kände....

Men hur som helst så försökte ja ställa upp så gott ja kunde...avståndet mellan oss (8,5 mil) var ett hinder....men vi pratades vid via telefonen...vi gråt...vi mindes osv...men sen så var det ju alla minnen..

1 året är alltid värst då de speciella högtiderna kommer, födelsedagar osv..julen var jobbig...för oss alla...firade jul hemma hos pappa..igentligen så skulle vi fira jul vartannat år hos mina föräldrar o andra året hos Henriks men det blir inte alltid som man har tänkt sig...

Nyår kom..då kom pappa hem till oss...men det var en jobbigt...han grät o saknade mamma..hade hon levt så skulle de ha firat att det hade varit ihop 30 år....tänk er...30 år...mer än halva livet...men nu vart det inte så...

Ett nytt år 2007...önskade att detta skulle bli ett bättre år...men så vart det inte...man tog en dag i taget...men dagarna var som en evig berg o dalbana...vissa dagar mådde man bra medans vissa dagar var allt jobbigt...

Kontakten mellan min bror (lillebror) o pappa vart allt sämre..även om han bor hemma...min lillebror visade sin sorg via ilsaka, skrik o tappa humöret...visste så hade han väl sina ljusa stunder men det är ofta bråka, skäll o skrik...o fick han inte som han ville å vart han såååå arg...

Även om inte ja såg allt detta så berättade pappa för mig...o självklart så sårar det mig...tyvärr så är det så här fortfarande..han lever bara för dagen..tänker tyvärr bara på sig själv...de pratar inte som pappa brukar säga..men sen ibland så tar han fram sin underbara sida då han blir den där goa killen som man minns....men tyvärr så är det inte ofta...

Så ibland så känns det som när mamma dog så tog hon lyckan med sig.... det var längesen man fick känna nån glädje....önskar att man snart får känna det igen...

Men som sagt...dagarna vart veckor....veckorna vart till månader.. det som tar mest tid o det man oroar sig för är för min lille bror...o hans relation till pappa...jag håller tummarna o hoppas att min lillebror ska lugna ner sig o att han o pappa hittar tillbaka till varandra...

Fast 2007 var väl inte bara ett svart år....ja o min man gifte oss i juli... vi hade en fest på ca 70 gäster...det var en underbar dag..förrutom vädret då det stod som spö i backen hela eftermiddagen o framåt..

Men vi hade i alla fall tur med vädret då vi tog kort på förmiddagen ute för då sken solen...men annars så var det en underbar dag...höll även en tyst minut för mamma under middagen....(nästan 1 år sen hon gick bort.)..ja hade önskat att hon hade fått varit med...men hon fick i alla fall veta att vi skulle gifta oss..o det glädje henne...o fast att hon inte var med kroppsligt så fanns hon med i våra tankar o hjärtan...

Veckorna gick...man oroa sig för allt eller inget...vissa dagar kände man sig på topp medans vissa dagar var väldigt jobbiga....men ja försökte hålla humöret uppe o ställa upp för pappa så ofta ja kunde...

2008...året som snart är slut...även detta år har varit jobbigt...det har inte blivit nåt bättre mellan min pappa o lillebror..trodde ett tag att det skulle bli det då han började skola på en annan ort o flyttade då "hemifrån" men han bor nästan aldrig där så det är fortfarande samma tjafs...allt ifrån pengar, sena nätter, skolan osv..

Sen så har ja mått dåligt till o från..men då är ja en sån människa som hellre tiger tills bägaren rinner över o det är ju inte bra det heller... men ja vet att ja måste bli bättre på det...

O att ja o min gubbe talar mer med varandra...o säger när vi tycker nåt är fel för det är han lika dålig på...så ibland har ja kännt att ja orkar inget mer...vill ibland bara släppa allt o ge mig av...

Det är sååå många ggr som ja känner mig ensam, olycklig, bara gråter, mår uselt....skäller på Alice mer än nödvändigt...men mår ja inte bra då är det lätt att man avreagerar på nån annan..men nu så är det Alice som blir lidande o det ska hon inte behöva...

Men ja är mer sårbar nu...gråter lätt o ofta...mina känslor går upp o ner...tycker att Henrik tar mig fö given...o allt detta när det gäller barn...

Det tar på krafterna...själen...känslorna..o  detta med att man inte kan bli med barn....alla besöken...alla nya läkare...medicinerna..VUL som man ska genomgå...det tär på en...o ens förhållande...

Men det berättar ja mer om en annan gång..hur ja upplever o vad ja går igenom....

Tack o på återseende..

 

Ängla Pettersson

12 september 2009 17:25

vet precis hur du känner dig.. har 4:a syskon. Jag är minst. Min mamma gick bort 2007 28 september. Jag bodde då hemma med mamma och pappa. Mamma hade cancer så jag fick ta hand om henne (gick omvårdnad). Pappa var knäckt. försökte trösta honom och alla andra. medans min egen sorg fick komma på nätterna. Jag var bara 18 år när mamma dog.. jobbigt att ta hand om hela familjen och trösta dom.. min äldsta bror fyller 40 i år. Nu har min pappa försökt ta självmord ett ex antal gånger.. bor oxå ganska långt ifrån honom nu när jag flyttat hemifrån med min kille. Som jag även ska gifta mig med nästa sommar :). Tror inte att det blir något lättare för personen i frågan som den som går bort lämnar kvar.. Pappa har ju tagit fram spritflaskan och det är hans bästa vän. Ville bara skriva och säga att jag känner med dig.. och folk säger att det blir lättare med tiden.. men det är nog bara ett påhitt. kram ängla

http://www.svantesvampX.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...