Ja då har ännu en vecka passerat...bara 14 veckor kvar....

Men ska man gå efter datum så är det bara 3 månader kvar på onsdag nästa vecka...

Det är inte speciellt långt kvar...tiden går fort....elelr så är det för att det är sommar o den brukar knappt börja o komma förrän den är förbi o hösten närmar sig sakta men säkert...

Usch....vill inte tänka på hösten riktigt än....nu vill ja njuta av sommaren..

Men hur läget är inne i magen?...så verkar allt vara i sin ordning...Pyret buffar o har sig till o från....han/hon har inte fått in nån speciell rutin på när det buffar som mest utan det kan vara när som helst...

Men hon/han verkar i alla fall "sova" på nätterna för ja behöver inte ligga vaken för att han/hon buffar eller så...utan den där natten som ja nämde i ett tidigare inlägg..

Denna helgen så är Henrik ledig....jippi...en helg som ja inte behöver sitta ensam....förhoppningsvis...

De väntar på att få börja köra gräs...nu har ju vädergudarna lovat en massa regn men i själva verket så har det varit riktigt fint....o varmt..

Visst så har det kommit nån skvätt men inte alls i den mängd som de "lovade"...under helgen som kommer så hade de "lovat" mellan 30-50 mm regn..men enligt vädret igår så skulle det bli sol o en 25 grader varmt imorgon....söndag vet ja inte..

Så mycket kan hända...o ska ja vara ärlig så hoppas ja verkligen inte att det blir nån gräskörning utan att Henrik kan vara ledig o umgås med mig o Alice...det behöver både hon o ja...för hon ser ju honom lika mycket som ja...t.o.m mindre....

Ikväll händer det verkligen något....det är sant.....ja ska få umgås med folk...helt otroligt.....

Vi ska iväg o äta tacobuffe ikväll..det är ja o min lilla familj, Henrik´s bror o hans tjej samt Henrik´s kusin med gubbe..

Sen har ja även bakat en hallon/blåbärspaj tills ikväll med hopp om att nån vill följa med hem sen efter vi har ätit o så..o äta upp pajen tillsammans med en massa härlig vaniljvisp..o kanske lite kaffe...

Men med min tur så är det väl ingen som vill, kan eller orkar...men ja håller tummarna...

Ja sitter här än en gång...alldeles ensam...

Henrik jobbar...vad annars...o Alice har nyss blivit hämtad av Henrik´s kusin o hennes gubbe...de skulle åka till en glasscafe o äta glass...viket ja bara tycker är skoj att de vill ta henne med...det gynnar ja henne o dem verkligen...

Ja hade gärna följt med om de hade frågat men eftersom de inte gjorde det så ville de väl åka själva med Alice...eller så kanske de trodde att de gjorde mig en tjänst att de tog med Alice o ja fick lite tid för mig själv....

Men ja VILL INTE HA TID FÖR MIG SJÄLV.....ja vill umgås....ha socialt umgänge....ja går snart sönder inombords....

Man har inga arbetskamrater....eller jobb för den delen sen över 1 år tillbaka....

Ja har ingen släkt här..utan de befinner sig 8 mil här ifrån.....o de kommer aldrig o hälsar på mig utan det är ALLTID ja som får åka till dem...

Visst har ja väl kompisar men de har fullt upp med annat....antingen så jobbar de...eller så ska de hit eller dit med sina barn....eller så måste de tvätta, diska, städa, laga mat osv....

Man kanske skulle ta o ska sig en hobby..men inom vad då??...o sen så är det ju förutsättning att det finns sån kurs eller vad det nu kan vara i närheten....

Visserligen så skulle ja behöva åka o handla...men då är vi där igen...ja får handla ensam som ja göra precis alla andra gånger....

Visst så kan ja o Alice åka o fika (inte just nu då) men det slutar med att ja sitter där ensam vid bordet o Alice leker med leksakerna som finns där....

Åka o bada...ja det går oxå....Alice badar med de andra barnen o en annan sitter/står där ensam...

I stort sett allt som ja gör, gör ja ensam...visst så är Alice med för det mesta men det är ju inte samma sak...henne pratar man ju inte med om livet,barn/en, gubben osv...ja ni fattar...de vardagliga ämnena...

Ja har tänkt flera ggr att ja skulle skriva upp hur ofta ja umgås med Henrik på en vecka....en vecka består av 168 timmar...o om man sen bortser från frukosten o lunchen så blir det nog inte så många timmar som vi umgås...

Men som sagt....det är väl hormonerna som spelar ett "spratt"...o ja har känt så här förr...o ja vet att det går över...men när man känner så som ja gör just nu så känns det som en oändlighet...som tur är så är det inte ofta men ändå...det är jobbigt...både för mig själv o för min familj...

Men ja hoppas att det snart går över....vill vara glad o lycklig.....