Ja det är precis vad Alice har upplevt idag...sitt livs första skoldag...nu väntas "bara" 10 år +  x antal år på gymnasiet...

Idag var vi mammor med våra nybörjare men imorgon så är det dags att få stå på "egna ben"...imorgon så blir det buss till o från skolan o det tycker Alice är lite pirrigt men ändå spännande....

Men det kommer oxå tids nog bli vardag..men nu i början när allt är så nytt så får det kännas spännande o pirrigt....

De är 18 barn i "klassen" men då ingår även 1:an o 2:an...de som går i föreskoleklassen  i sk "nollan" är 8 st....

Men det som är bra är att alla känner varandra då de har gått på samma dagis..o det som är bra är ju att dagiset ligger vägg i vägg med skolan så själva lokalerna är inget nytt...heller inte lärarna..för den fröken som Alice har hoppar även in på dagis samt att hon även har hand om fritids...

Men ja tror att det kommer bli bra o att Alice kommer att tycka det är kul...i alla fall nu....  

Det har vi varit iväg på idag...för att ta reda på om Alice är intresserad av hästar eller inte....ja tro inte att hon riktigt förstår vad det innebär att ha häst..det är ju så mycket mer än ett gulligt djur som man kan rida på....

Men vi var dit o kollade läget...Alice red på den allra minsta o den allra största hästen de hade....trodde inte först att hon skulle våga sig upp på de stora hästarna men det gjorde hon...

Gick även en skattjakt där man kan vinna ridlektioner...så vi får hålla tummarna...fick även åka häst o vagn så Alice o en kompis till henne åkte...

När det gäller att börja ridskolan så är ja lite kluven...inte för Alice del men det är hur ja ska göra med Livia då barnen ska ha med sina föräldrar (troligtvis inte hela tiden men i alla fall tills de är så pass säkra att de kan rida själv)så de ska gå brevid eller leda hästen..men hur gör man det med barnvagn??

Henrik har ju inga möjligheter att komma in 1 gång i veckan o sen så vet ja inte vilken dag det skulle bli samt tid men hon trodde (hon på stallet) att det skulle vara vid 16,17-tiden..varannan vecka så skulle säkert farmor kunna ta Livia men de andra veckorna jobbar hon...så ja vet inte hur vi ska lösa detta...

Det skulle börja v 35 o hålla på fram till jul a´30 min per lektion....

slutsumman skulle hamna på 1200:- om det är 15 ggr...sen behövs det ju kläder m.m

Så ja vet inte om vi ska skippa detta i år o ta det nästa år..för då har farmor gått i pension....så då har ja troligtvis barnvakten fixad...

Man kunde ju få prova- på-rida 3 ggr o sen bestämma sig om man ville fortsätta men sen så är det ett problem till....ja är allergisk...inte mot hästen i sig men dammet o höet...så ja kan liksom inte vara i ett stall nån längre stund utan att få klåda i ögonen o de blir alldeles blodsprängda....

Måste tänka på att så fort ja klappar en häst att ja tvättar mig om händerna direkt efteråt så ja inte kliar mig i ögonen för då är det kört...såja vet inte om ja skulle palla o vara i stall..men det är ju o testa men går det inte o Alice vill fortsätta hur gör ja då???

Fann denna på nätet o det är precis så det är....

Ja vet att ja tjatar om min katt men när ja tittar på honom (han ligger här brevid mig) så slår tanken mig att nästa vecka så kanske har inte ligger där nåt mer...

Döden är nåt som alltid har tagit mig hårt..ända sen ja var liten...vet att mamma o pappa tyckte inte att vi skulle skaffa felr djur då det tog mig så hårt varje gång nån dog...

Visst kanske ja tar ut i förskott men ja såg ju röntgenbilderna..även om man inte kanske kan se det så är han väldigt skadad...

O allt detta kommer åter att varför blir ja straffad hela tiden?? vad har ja gjort för att förtjäna allt detta??

Ett tag funderade ja på om lillkatten hade mammas själ....mamma dog den 7 aug 2006....2 år senare så föddes lillkatten 7 aug 2008...han var full i fan..precis som min mamma var fast inte på dåligt sätt...utan livlig o älskvärd...kanske det är så...att mammas själ finns där...men att hon än en gång måste vidare....

Ni som läser detta kanske tycker ja reagerar för mycket...men ja kan inte hjälpa det...han är min vän...min lilla älskling...en familjemedlem...ja han betyder oerhört mycket så kom inte o säg att ja är fjantig det är ju bara en katt... för det är det inte...

O det har hänt så mycket på de senaste åren att ja har blivit "skörare"....blir fort  ledsen ...gråter lätt...känner att ja drabbas mer av mot än medgångar...

Alla år som ofrivilligt barnlös...missfall...blödningar vid varje graviditet...oro

mammas sjukdomstid o död...splittring av familjen..Livias huvudform....

arbetslös...skadade katter/försvunna katter...deppig till o från..ovisshet...framtiden när det gäller jobb o pengar för min del..osv osv...

Ja bara önskade att ja kunde få se lite skymt av glädje...visst så händer små saker men tyvärr så glömmer man dem fort o det dåliga överväger det som är bra...

Ringde dit idag så ja o lillkatten ska dit på tisdag kl 11:10..de skulle se till att röntgenbilderna kom dit så att de fick se vart exakt benbrottet är o hur illa däran det är...

Men hon gav mig lite hopp i alla fall men innerst inne så tror ja att det är kört... att vi måste avliva honom men ja hoppas o ber att ja har fel....

Men varför skulle det gå bra denna gången??..."alla" ja älskar lämnar mig men en sak är säkert att katten ska inte behöva lida bara för att ja inte vill "släppa taget" om honom...

Men hon på djursjukhuset sa att de var ju tvungen o se katten o bilderna innan de kunde ge sin bedömning...men sen så sa hon även en sak som ingen av de andra två veterinärerna har sagt o det är att sen får man väl även se hur katten själv verkar att må....

Egentligen så sa hon väl två saker som de andra inte har sagt o det var ju detta med hur katten är men sen så tyckte hon oxå att hade katten verkligen ont så skulle han dra sig undan vilken han inte gör...

Men hon poängterade även att hon kan ju ha fel eftersom de inte har sett varken katten eller bilderna...men på tisdag så vet vi...o då får vi se hur hans öde kommer att bli..

Säger hon oxå att han troligtvis lider då får det bli att vi tar ett farväl men tror hon ändå på att det finns chans att han kan leva skapligt liv trots allt då får han det..

Men på tisdag så är det i alla fall 2 vet. som har kollat på bilderna o den sista vet. är ju ändå de som utför operationer det gör inte den första vet...

O ja har även hört 3 vet. uttalat sig så nu är det bara att hålla tummar o tår hårt att vi får behålla våran älskade lilla katt...<3<3<3

Gud vad tiden går fort..om bara 2 månader så blir det 1-års kalas...

Vad har hänt under dessa månaderna??

Ja hon har fått 6 tänder....4 uppe o 2 nere....tycker om att "plåga" sin mamma genom att gnissla sina tänder så man får ståpäls...

Hon kryper fram o tillbaka...till höger o vänster...det går fort...förflyttar sig snabbt över golvet...

Pillar på ALLT o lite till...

Ställer sig upp mer o mer så hux flux så går hon väl....

Vet inte vad hon väger eller hur lång hon är för det var ett tag sen ja var iväg...

Eller rättare sagt.....vad är rätt beslut??

Ja vet varken in eller ut....tankarna far runt i skallen på mig...runt runt runt....tårarna rinner nerför mina kinder...tittar ner o ser hans lilla ansikte.. hans små ögon....möter hans blick o tårarna forsar nerför mina kinder...

Det är min älskade lilla katt ja pratar om...han vart ju påkörd för 9 veckor sen o har ju inte blivit bra..haltar o sen så har det sjunkit in på bakbenet..så idag ringde ja till vetrinären som kollade honom för 9 veckor sen o rådfrågade o han hänvisade mig vidare att ja skulle låta nån röntga katten...

Hade tur att de hade fått återbud då ja fick komma redan idag 10:45...åkte dit o lämande katten o återkom sen stax efter 13.... för då skulle ja kunna hämta honom...eftersom farmor hade barnen så fick ja åka hem o återkomma med dem....

Kommer dit o ja får se bilderna...o det var inte roligt...på bara några sekunder så allt annolunda ut..försökte för Alice skull men ja kunde inte hålla tillbaka tårarna..ja kunde inte...

Där står ja o bara stirrar på bilderna som avgör hela livet för min katt men det är ja som ska avgöra slutet....försöker torka tårarna så att Alice inte ser men det är redan försent..hon gråter oxå men vet inte varför hon gör det...

Vetrinären förklarar hur det ligger till...han lider av luxation ("urledvridning") i höftleden det vill säga att höften är helt på fel ställe därför skjuter benet ut på honom o att han haltar..o där det har sjunkit in beror på att han har förlorat all muskelmassa där då han inte använder benet som han ska...

Visst så kunde ev en operation hjälpa men det var långt ifrån säkert sen så skulle den kosta en 25.000 om inte mer...sen tillkommer väl det en massa extra utgifter efteråt o ja har inte dessa pengarna...hade ja det då skulle ja inte tveka men ja har inte..men trots att han är försäkrad så har ja inte dem pengarna...

Sen kunde man ge honom smärtstillande/inflammatoriskt medicin o se om han vart bättre..

Men bästa alternativet som vetrinären tyckte var att avliva honom (vore det hennes katt så skulle hon göra det) för hon trodde att han har ont....hon kunde inte säga säkert att han lider men sannolikheten att han gör det var stor...det var i alla fall vad vetrinären trodde...

Så vad ska ja göra???? vilket beslut ska ja ta...??

Tittar på lillkatten...möter hans blick....hans underbara lilla ansikte..

försöker se i hans blick om han lider eller inte....för ja vill verkligen inte att han ska lida...han ska inte "leva vidare" bara för att vi vill det om det nu är så att han lider..

Men hur ska man veta om han verkligen gör det??

För han är ju "nästan" som vanligt....

*han äter o dricker....

*går i trappor (sover i våra sängar på övervåningen) o det är en hel del trappsteg....

*han bråkar med våran andra katt..senast igår eller förrgår så satt han runt halsen på honom....

* han jagar flugor/insekter....en o annan boll kan han jaga efter..visst han jagar inte som tidigare men ändå..

* han går ut o in x antal ggr per dag...

* Hoppar upp på stolar m.m

* ligger som en boll här brevid mig uppe på ett skrivbord (just nu) tätt intill datorn för där blåser det varmt...

*man får gärna lyfta upp honom o låta honom kura ihop i ens famn/knä....

Skulle han verkligen orka allt detta om han nu lider så som vetrinären sa så hon tyckte att avlivning vore det bästa???

Ja vet inte vad som är rätt eller fel beslut i detta fall...min magkänsla säger att ja ska avvakta men är det rätt beslut eller bara förlänger ja hans lidande??

Lider han eller inte?? ja vill inte "hålla" honom vid liv för våran skull om han inte mår bra men tänk om han skulle kunna leva ett tag till trots allt o må bra...

Alice vart alldeles över sig given när ja berättade hur det låg till...det var inte lätt att vara ett stöd henne när tårarna på en själv bara strömmade ner...

Vad ska ja göra???

För många så är det ju "bara en katt" men för oss är det inte "bara en katt" utan en älskad familjmedlem...

Men ja ska ringa till vetrinären som han var hos först imöra o rådfråga med honom sen får ja se....alla vetrinärer säger så olika men det slutgiltiga beslutet är trots allt mitt...vilket ja vill eller inte.... 

Jag har burit två barn i min kropp.

Jag har matat och tröstat två barn vid mitt bröst.

 Min kropp är inte perfekt, men när jag ser mig själv i spegeln är jag lycklig!

För jag ser en mor och det finns ingen större stolthet eller lycka! ♥

Jag är en stolt mamma och jag älskar mina barn av hela mitt hjärta! ♥♥♥♥

Ja brukar inte se den dagen som nån otursdag....tvärtemot...som t.ex förra året då fick ja veta att ja väntade Livia...Henrik fick en massa pengar av sin mormor....vi var på en minitripp till Sthlm....

Men i år fick vart det annat....ja, A-C o två av hennes barn o B var på tutbingo (drive in) i fredags o på vägen dit så pratade vi just om fredagen den 13:de om det var en otursdag eller en dag som alla andra...o vi alla tyckte det sistnämnda....men runt om i världen så är många länder skrockfull när det gäller vissa nummer....

Men tillbaka till våran bingokväll....kom dit o allt var okej...spelet började...tills himlen öppnade sig o det vart ett skyfall så gubben som ropade ut numrena fick ge sig för det gick inte o höra...regnet på gick ett tag...men sen vart det uppehåll o spelet kunde fortsätta...men inte så värst länge förrän det kom ännu en skur o han inte hördes...

Avbröt med fika o hopp om att det skulle ge sig....det gjorde det...i alla fall så var det inte skyfall...men huxflux så gick strömmen o än en gång vart det avbrott...

Så ska man summera kvällen så var det 4 avbrott...3 pga regnet o 1 pga strömavbrott...o när vi skulle åka hem så fick vi veta att det var översvämmning på ett ställe där vi skulle åka men som tur var så fanns det två vägar så den som var översvämmad behövde vi inte åka o det var ju tur det...

Vi vann inget...var nära nån gång men "nära skjuter ingen hare"...men kul hade vi....möe skratt...måste ha varit pga syrebrist i bilen då det regnade så o vi inte kunde ha dörrar/fönster öppna...

A-C barn sa nåt roligt....

-Ni säger till oss barn att vi ska vara tysta men ni har ju snattrat o skrattat hela tiden så man har inte hört vad gubben har sagt...

Vi svarade:

- Ja men vi har nog syrebrist (o så skrattade vi lite till)

Ett av barnen svarade:

- Ja men då måste det ha varit syrebrist hela kvällen då som ni har höllt på...

Men ibland så kan man få skrattanfall utan att det egentligen är nåt...o denna kvällen var så....o eftersom det vart så många avbrott....o folk kom av sig osv..så var det lätt att tappa fokusen på själva spelet...men kul hade vi....det kan vi leva länge på...