Ja vad är egentligen meningen med livet??

Vi föds....vi lever....vi dör... men vilka mål är det vi ska uppnå innan vi kan säga att vi är "klara" o att vi har uppfyllt meningen med livet...

Ja har funderat möe på sistonde hur mitt liv ser ut...vad har just ja åstakommit...

* Ja har höjt Sveriges befolkning med 2 st...

* Ja har gått i lekis, grundskolan o gymnasiet (sammanlagt en 13-14 år) så då slapp i alla fall mina lärare vara arbetslösa just då...

* Ja har tagit hand om både barn o gamla...(mest äldre) så ja har uppfyllt nån god gärning i mitt liv...

* Ja är av dem som betalar till kyrkan...den sk kyrkoskatten....

* Ja deklarerar så att de kan "blåsa" mig på pengar när ja ska få tillbaka mindre än 100:-...undra hur många miljoners miljarder de går plus??

* Ja har både a-kassan o en plats i arbetslösstatistiken...

Nej då skämt o sido....man kan vrida o vända på sitt liv hur som helst o se det från olika vinklar o håll...

Men ja har som sagt funderat o tänkt på mitt liv om det är så här ja vill leva  mitt liv??

För ja vill inte sitta där i en stol som gammal o tänka tanken att "tänk om" eller ångra mitt liv o då inse att det är försent....att ja då har ingen chans att leva "om livet" för att ja har blivit gammal o lever då på  mer på "lånad tid"....

Visserligen så kommer en hel del förändras med åren..så som att barnen blir äldre...de kommer allt mindre att vara hemma tills de en dag är utflugna....

Ja blir äldre...Henrik blir äldre..men kommer vi bli  klokare o visare med åren?? kommer vi visa mer kärlek, ömhet o hänsyn till varandra än vad vi gör nu?? att vi inte ta varandra för givet (nja det gäller nog Henrik mer än mig) det är inget man kan säga här o nu...

Ja hur är det egentligen mellan oss?? kommer vårat äktenskap överleva???..

 har det blivit nåt bättre sen vi hade detta samtalet innan semestern (egentligen inte men eftersom ja mår bättre inombords just nu så är det inte så jobbigt som det var i somras men ja har tänkt att vi ska sätta oss ner o prata innan det blir så igen)???

Sen är det detta med barn...vill ja ha ett barn till??....vill Henrik ha ett till??

kommer ett  barn göra oss tajtare eller kommer det sära på oss??

Vågar vi ta den risken o chansa??

Visst ja är ju "bara" 33 år så ja har ju några år på mig o fundera men åren går fortare än vad man tror o ens chanser att bli med barn minskar ju, ju äldre man blir o riskerna ökar som t.ex missfall...

Sen är det detta med jobb....kommer ja någonsin få ett jobb??? självklart kommer ja få det..när barnen är stora nog o kunna ta hand om sig själva...men nu då?? hur ser mina chanser ut nu då??..inget vidare om ja ska vara ärlig..inte så länge Henrik jobbar som han gör o ja inte vill eller kan flytta eller pendla en x antal mil per dag...

Vilket liv skulle man då få?? om man måste flytta eller kanske måste åka en massa mil (t.o.r) o jobba där emellan...för man måste ju jobba heltid om det ska löna sig vilket ja egentligen inte tror det gör i grund o botten ...hur pigg o glad är man efter en sån dag??

Det är ju verkligen ett sätt att sätta piff på vardagen o kärleken...NOT!!! lika bra o lämna in skilsmässopapprena på en gång då...

Ja man kan älta....tänka...fundera...fråga....analysera etc etc men blir man så möe klokare?? ja har då inte blivit det..inte än i alla fall...

Dessa frågorna är de som "härjjar" runt i huvudet på mig o som ja försöker finna svar på (dock inte alla på en gång)...

* Fortsätta mitt liv tillsammans med Henrik???..ska vi ta en paus o se vart det leder???....ska vi inte ta en paus utan vi går direkt en varsin väg???.... eller ska vi fortsätta leva som vi gör nu???

* Jobb (vart, när o hur)??? (eller ska ja sätta mig vid skolbänken????)

* Barn ??? ..klockan tickar sakta men säkert TICK-TACK...TICK-TACK....o ja vet inte vad ja vill...ibland så vill ja o ibland inte...men så länge ja känner mig minsta tveksam så blir det definitivt inga barn...ett barn är inte som en sak man bara lämnar tillbaka om man skulle ångra sig...