Idag är det 8 månader sen ja såg/pratade med min syster..men ja tänker på henne ofta…o ja blir ofta påmind av henne av att ja ser saker som förknippas med henne…

Undra om hon någon gång tänker på mig o om hon nu gör det, undra vad hon tänker då??

Ja saknar henne jättemycket…o ja frågar mig gång på gång om ja gör rätt eller fel i o inte ta kontakt med henne…men man måste ge från bägge hållen…det går inte bara från ett håll utan man måste ge o ta..

Men ja har inte den kraften/energin (eller vad man nu kan kalla ) för som krävs för att bara ge..ja måste få tillbaka…måste också få känna mig behövd o älskad…för den varan är inget ja har för mycket av..

Snarare tvärtom…går mer eller mindre på sparlåga….känner mig ofta ensam…ledsen….lätt till tårar som också innebär att ja gråter ofta..självklart i min ensamhet..

Har t.om funderat på om ja inte skulle behöva gå o prata med nån..bara för o få ut allt som ja känner inom mig…saknaden efter min syster..sorgen efter min mamma…ensamheten.. arbetslösheten… drömmar som krossas…ofrivillig barnlöshet…min bror som slåss mot onda demoner ..pappa som hela tiden kämpar mot sin ständiga värk o ja kan inte hjälpa honom mer än vad ja gör….etc etc..

Ja tror inte ja har fått bearbetat/sörjt färdigt efter allt som har hänt utan det har bara fyllts på hela tiden…..o ja känner att ja har så mycket inom mig som bara ligger där o gnager..

Det är väl därför ja har bestämt mig att inte ta kontakt med min syster..för ja har inget ge om ja inte kan få nåt tillbaka…nåt som får mig o känna mig önskad, älskad o värdefull…för det var längesen ja kände dessa tre orden…

O ja, ja vet att min syster har det jobbigt med allt hon o hennes familj går igenom..o att det har tagit hennes psyke o hon försöker (enligt henne själv vad hon har sagt till en gemensamkompis) överleva dagen…ta en dag i taget…men även om det nu är så….varför får inte ja ta del av den dagen??

Varför får inte ja vara en del av ditt liv....din stöttepelare…den som lyssnar….den som får dig att skratta/le…den som du kan fly till för att få tänka på nåt annat…den som  bara finns där…..

Men ja kommer aldrig att bli den personen i ditt liv…det finns inte plats för mig…du kan/vill inte släppa in mig i ditt liv..o därför kan ja heller inte finnas där för dig…o då måste ja ta beslutet hur jobbigt det än är..o inse att det är slut.. här tar vägen slut o vi vandrar inte längre på samma väg….