Halv åtta nu på kvällen så får ja det där samtalet…det där samtalet som ja trodde ja skulle få redan igår…men idag kom det…

Kvart över sju ikväll så slog hennes hjärta sitt sista slag o hon drog sitt sista andetag. ..ikväll kvart över sju så somnade min farmor in…

Eftersom det fanns inget att göra så var detta det bästa…o ja vet att hon var gammal (skulle fylla 88 år om några månader) men ändå så gör det ont…ändå kommer tårarna…o när ja tänker på pappa så strömmar tårarna ner…när det gäller stöttning när nån dör så är inte ja den bästa stöttepelaren…

Döden kommer alltid plötsligt oavsett hur förberedd en än tror att man är…o även om man vet att detta är det bästa så gör det en ledsen…o sen när en får vara med om 2 dödsfall på samma vecka med bara några dagars mellanrum känns tungt…speciellt när en vet vad man har framför sig..två begravningar..

Men livet går vidare o ja ska ställa upp för pappa så mycket ja bara kan…ja finns vid din sida pappa…så länge ja lever…älskade pappa…vi ska ta oss igenom detta tillsammans..speciellt när högtiderna kommer…älskar dig pappa…