Farmor har blivit sämre....hjärnblödningen har blivit större...så nu är det bara tiden som avgör hur länge hon har kvar...

Pappa ringde o frågade om ja ville komma o se henne men ja sa nej....vill minnas hennes som min farmor..inte som ett "tomt skal"...för hon är inte kontaktbar.....utan ligger bara där..för åker ja dit så kommer det bara vara den bilden ja minns...att hennes kropp ligger där men  tom för att hennes själ är på väg att lämna hennes kropp...o så vill ja inte minnas min farmor...

Men pappa var inte ensam utan 2 av mina syskon var där o en kusin...o det är inte säkert att hon somnar in idag men ja vet att han i alla fall inte är ensam nu...

Men ja hoppas det går fort för farmors skull men även för pappa o oss andra...