Ja ja vet faktiskt inte..

Känns som all kraft har gått ur mig...ja vet inte om ja ska skratta eller gråta...känner mig tom inombords på nåt sätt..hjälplös att ja inte kan hjälpa pappa så mycket som ja egentligen vill speciellt nu när farmor har gått bort...

Idag har vi ringt runt en massa...så många man måste ringa till...till släkt/vänner o berätta om farmors bortgång....uppsägningar av allt möjligt....koll på en massa papper hit o dit.....o sen vetskapen att pappa är ensam om detta gör mig så ledsen...

Ja har ringt en del åt honom o ska göra det även imorgon men det känns inte tillräckligt....ja vill kunna hjälpa honom med så mycket mer...men det blir en del arbete framöver när farmors lägenhet ska tömmas...  

Älskade pappa...ja hoppas att du vet att ja ställer alltid upp för dig...bara du ber mig...o ja vet att du inte ber gärna om hjälp så även om ja uppfattas tjatig så är det bara för att underlätta för dig..det är för din skull...för att ja bryr mig o älskar dig....vill bara hjälpa dig...älskar dig av hela mitt hjärta....