Det spelar ingen roll hur man än försöker så går det inte med 3 tjejer tillsammans utan det slutar alltid med att en blir utanför...så har det vart i alla tider...men det är ju en period sen går det ju över men denna perioden är trots allt ganska lång...

Men vem är det som blir utanför egentligen...är det den svagaste eller är det den starkaste??

Fast den som blir ensam kvar känner sig allt utom stark men samtidigt så kanske den är starkast för den blir ensam medans de andra måste vara två för att bli "starka" tillsammans..

Men hur som så har det blivit lite problem i Alice skola..det är mellan Alice, hennes bästis o en  klasskompis ..o det är klasskompisen som är problemet då hon leker liksom "boss"...o den som hamnar emellan är  Alice..då hon inte vill såra sin bästis men hon vågar heller inte riktigt säga emot klasskompisen som då kan hota med olika saker..kan vara allt ifrån att hon inte vill vara vän med henne till att hon ska slå henne...säger dumma saker som fegis, trög etc för o sen be om "förlåtelse"..

Klasskompisen "spelar ut" Alice o hennes bästis mot varandra...men detta ska det allt bli ett slut på..ska ta ett samtal till veckan med Alice lärare så vi får reda ut detta för ingen ska få hålla på så som denna tjejen gör....varken mot Alice eller nån annan...

O ja hoppas att det är som Alice säger att detta är nåt som har börjat nu o inte har pågått tidigare...för ja är väldigt noga med o prata med mina barn..framförallt Alice som är större o det tisslas o tasslas mer i hennes ålder...att om nån gör eller säger nåt så måste hon berätta för så länge ingen vet nåt så kan ingen göra nåt men får man veta vad som händer o sker då kan man göra nåt åt problemen...

Men ja litar på att det är som Alice säger...men det spelar ingen roll hur länge det har pågått..det ska få ett slut o det är NU....

Ååå vad trött ja blir….det funkar inte om man nu inte gör det själv..

Ska åka till Sthlm om lite mindre än 1 månad…det är ja o Alice som ska iväg tillsammans med N o henne dotter…

Alla som har bott på hotell vet att det kostar en hel del pengar men då visade det sig att N´s gubbe har rabatt via jobbet…jippie nån krona billigare..

Men som vanligt så är ju inte N snabb så ja fick liksom påpeka att nu måste vi ju boka hotell om vi ska få nåt bra…

Men just nu går det liksom inte bra…hotellrummen som finns via rabatten är slut…nästan alla hotellrum är bokade som inte ligger flera mil utanför Sthlm eller kostar en förmögenhet…

Tror ärligt talat att ja hade nog kunnat bokat billigare om ja hade gjort det själv o inte väntat på att N skulle ta tag i detta…så jävla typiskt..

Ja ja bara gilla läget…betala o se ”glad” ut…ska boka idag så vi får väl se vart slutsumman slutar för 2nätter i Sthlm….

Ja nu äntligen är vi på g…fast ja trodde ett tag att vi skulle bli tvungna o vänta kanske en 3-4 månader ytterligare..

Det är nämligen så att Alice ska få tandställning men eftersom hon har för liten mun men för mycket tänder så måste man först börja med att bredda lite på överkäken så idag har vi varit iväg o gjort avtryck… röntgat… fotograferat…mätt…svarat på frågor…ja allt o lite till

Men först såg det osäkert ut då Alice vart sjuk nu i början på veckan..fick feber o en hosta från hell…så ja ringde igår till tandläkaren för att avboka tiden idag men när vi skulle boka en ny tid så fanns det ingen ny tid förrän i juni…sen skulle det ta några veckor ytterligare då de skulle ta fram en behandlingsplan o sen semestertider på detta så ja tippade väl att det kunde bli tidigast i aug…

Så efter många om o men så lyckades vi komma iväg trots allt idag..det handlade om ca 1 h..surt om vi skulle behöva vänta 3-4 månader pga av detta men det gick så bra så o vi talade om för den gulliga tandläkaren (hon var toppen) att Alice var förkyld men det var liksom inga som helst problem…så nu är denna gången gjord..

Nästa besök blir i juni..dock enbart för samtal men vi är ju som sagt på g nu…

Ja det föds det ena kungabarnet efter det andra...denna gången så var det Sofia o Carl Philips tur...som nu under kvällen fick en son...

Sofia o Carl Philip kommer nu inte enbart vara prins o pinsessa utan byta titel till mamma o pappa...o de kommer få en spännande tid framför sig(både bra o dåliga dagar/nätter) som alla nyblivna föräldrar har oavsett titel..o ja önskar dem all lycka till...

Men det är inte bara Sofia o Carl Philip som får byta titel utan även Silva o Carl Gustav som tidigare har hafr titeln mormor o morfar men som nu fr.om idag även har titlarna farmor o farfar....

Ja vet snart varken in eller ut..vet inte vart ja ska börja…o varför ska allt hända??

När ska ja få känna mig glad o lycklig o slippa känna en ständig oro för allt o alla??

Ja önskar så att hade nån som ja kunde prata med..o Henrik förstår int… han menar på att ja kan inte oro mig för allt o alla..menar på att ”ja ska släppa det, det är inte ditt problem eller det handlar inte om dig”..

Nej allt handlar inte personligen om mig men det handlar ofta om de ja bryr mig om…om t.ex  pappa o min bror…mina barn….mitt liv…eller om hur ensam o ledsen ja känner mig…

Ja har väntat så länge på att något eller nån ska komma o hjälpa mig upp ur detta svarta hålet men det verkar bara som  hålet blir större o större o ja faller allt längre ner…

Ja försöker hålla humöret uppe…ja försöker vara stark…ja försöker låtsas att ja har många vänner…ja försöker leva livet som  om ja inte hade några problem alls här i världen…

Men om ärligheten ska fram så är ja varken glad eller lycklig….mitt hjärta värker o tårarna rinner nerför mina kinder när ingen ser så ja är långt ifrån stark….

Vänner?? Ja ja har vänner som ja säger hej till men ja har inga vänner som ringer, messar eller hör av sig på ett eller annat vis för ingen vill av nån okänd anleding umgås med mig…..o ja försöker stå  emot o höra av mig till dem för det känns som ja ”tigger o ber” att de ska umgås med mig…för den enda gången som ja umgås med nån är för att ja har frågat aldrig tvärtom….

Ja kan inte hjälpa men  ja ser inte så mycket glädje i/av mitt liv för tillfället (jo ja älskar mina barn o Henrik o de är mitt allt utan ja syftar på livet utanför)

Ja saknar det där livet utanför då man kände sig behövd…älskad…omtyckt…glad…livglädjen…då man inte hade så mycket tankar o inte grubblade så mycket i synnerlighet inte när natten kom…när man slapp känna en massa oro…. när inte tårarna kom så ofta o speciellt inte av samma orsak..

Saknar livet då ja var nån…för som ja känner just  nu så är ja ”ingen”..

Allt såg bra ut i foten…frakturerna hade läkt ihop o den sk tillväxtzonen hade också läkt ihop o satt  där den skulle vara..det lät nästan som om läkaren var förvånad över att det såg så bra ut som det gjorde..

Men huvudsaken att allt var i sin ordning..o när det gäller stelheten o det onda samt överansträngningen i låret så är det träning, träning o åter träning som gäller…det gäller att bygga upp muskulaturen..både i låret o i

foten…

Ska prata med vår sjukgymnast till veckan när vi ska dit om att vi  vill ha även  lite träning där o inte bara träningsprogram/uppgifter medskickade som vi har fått alla andra ggr vi har varit där…

Idag ska Alice iväg o röntga foten/fötterna…ja ja vet egentligen inte vilket…

Ja vet att vi skulle tillbaka för o göra en ny röntgen för att se så att fötterna/benen växer som de ska..men ja trodde det var inom ett år o det har ju bara 6 månader..men det kanske va så att vi ska göra en nu o sen en till…

Ja ja skitsamma..vi ska i alla fall iväg idag o röntga…får hålla tummarna att allt ser ut som det ska…ska även ta upp detta med överansträngningen i låret om de kan ha några tips/förslag på hur vi ska ”mjuka upp” på bästa vis eller om det kanske räcker om sjukgymnasten kan ge massage…

Ja då hade man förlovningsdag då…men är det nåt egentligen o fira??

Hur gör/tycker ni där ute…är det nåt att fira??

Eller så är det bara en ursäkt till att ja inte ska känna mig sårad av att Henrik inte kommer ihåg våran dag…visserligen så jobbar han hela dagen men vi har ju kvällen på oss…nej just ja..eftersom han nu glömde bort så ska han på möte på kvällen..o det måste han gå på eftersom det är han som håller i mötet…så han kommer hem sen på kvällen o då firar man ju inte..

O fira typ till helgen känns ju som det kvittar…för då är ju liksom ”dagen” förbi o man har börjat räkna dagarna till nästa års förlovningsdag…

Men men…nästa år kanske..då firar vi 15 år…..