Ja vet snart varken in eller ut..vet inte vart ja ska börja…o varför ska allt hända??

När ska ja få känna mig glad o lycklig o slippa känna en ständig oro för allt o alla??

Ja önskar så att hade nån som ja kunde prata med..o Henrik förstår int… han menar på att ja kan inte oro mig för allt o alla..menar på att ”ja ska släppa det, det är inte ditt problem eller det handlar inte om dig”..

Nej allt handlar inte personligen om mig men det handlar ofta om de ja bryr mig om…om t.ex  pappa o min bror…mina barn….mitt liv…eller om hur ensam o ledsen ja känner mig…

Ja har väntat så länge på att något eller nån ska komma o hjälpa mig upp ur detta svarta hålet men det verkar bara som  hålet blir större o större o ja faller allt längre ner…

Ja försöker hålla humöret uppe…ja försöker vara stark…ja försöker låtsas att ja har många vänner…ja försöker leva livet som  om ja inte hade några problem alls här i världen…

Men om ärligheten ska fram så är ja varken glad eller lycklig….mitt hjärta värker o tårarna rinner nerför mina kinder när ingen ser så ja är långt ifrån stark….

Vänner?? Ja ja har vänner som ja säger hej till men ja har inga vänner som ringer, messar eller hör av sig på ett eller annat vis för ingen vill av nån okänd anleding umgås med mig…..o ja försöker stå  emot o höra av mig till dem för det känns som ja ”tigger o ber” att de ska umgås med mig…för den enda gången som ja umgås med nån är för att ja har frågat aldrig tvärtom….

Ja kan inte hjälpa men  ja ser inte så mycket glädje i/av mitt liv för tillfället (jo ja älskar mina barn o Henrik o de är mitt allt utan ja syftar på livet utanför)

Ja saknar det där livet utanför då man kände sig behövd…älskad…omtyckt…glad…livglädjen…då man inte hade så mycket tankar o inte grubblade så mycket i synnerlighet inte när natten kom…när man slapp känna en massa oro…. när inte tårarna kom så ofta o speciellt inte av samma orsak..

Saknar livet då ja var nån…för som ja känner just  nu så är ja ”ingen”..

Allt såg bra ut i foten…frakturerna hade läkt ihop o den sk tillväxtzonen hade också läkt ihop o satt  där den skulle vara..det lät nästan som om läkaren var förvånad över att det såg så bra ut som det gjorde..

Men huvudsaken att allt var i sin ordning..o när det gäller stelheten o det onda samt överansträngningen i låret så är det träning, träning o åter träning som gäller…det gäller att bygga upp muskulaturen..både i låret o i

foten…

Ska prata med vår sjukgymnast till veckan när vi ska dit om att vi  vill ha även  lite träning där o inte bara träningsprogram/uppgifter medskickade som vi har fått alla andra ggr vi har varit där…