Ja sitter här än en gång...alldeles ensam...

Henrik jobbar...vad annars...o Alice har nyss blivit hämtad av Henrik´s kusin o hennes gubbe...de skulle åka till en glasscafe o äta glass...viket ja bara tycker är skoj att de vill ta henne med...det gynnar ja henne o dem verkligen...

Ja hade gärna följt med om de hade frågat men eftersom de inte gjorde det så ville de väl åka själva med Alice...eller så kanske de trodde att de gjorde mig en tjänst att de tog med Alice o ja fick lite tid för mig själv....

Men ja VILL INTE HA TID FÖR MIG SJÄLV.....ja vill umgås....ha socialt umgänge....ja går snart sönder inombords....

Man har inga arbetskamrater....eller jobb för den delen sen över 1 år tillbaka....

Ja har ingen släkt här..utan de befinner sig 8 mil här ifrån.....o de kommer aldrig o hälsar på mig utan det är ALLTID ja som får åka till dem...

Visst har ja väl kompisar men de har fullt upp med annat....antingen så jobbar de...eller så ska de hit eller dit med sina barn....eller så måste de tvätta, diska, städa, laga mat osv....

Man kanske skulle ta o ska sig en hobby..men inom vad då??...o sen så är det ju förutsättning att det finns sån kurs eller vad det nu kan vara i närheten....

Visserligen så skulle ja behöva åka o handla...men då är vi där igen...ja får handla ensam som ja göra precis alla andra gånger....

Visst så kan ja o Alice åka o fika (inte just nu då) men det slutar med att ja sitter där ensam vid bordet o Alice leker med leksakerna som finns där....

Åka o bada...ja det går oxå....Alice badar med de andra barnen o en annan sitter/står där ensam...

I stort sett allt som ja gör, gör ja ensam...visst så är Alice med för det mesta men det är ju inte samma sak...henne pratar man ju inte med om livet,barn/en, gubben osv...ja ni fattar...de vardagliga ämnena...

Ja har tänkt flera ggr att ja skulle skriva upp hur ofta ja umgås med Henrik på en vecka....en vecka består av 168 timmar...o om man sen bortser från frukosten o lunchen så blir det nog inte så många timmar som vi umgås...

Men som sagt....det är väl hormonerna som spelar ett "spratt"...o ja har känt så här förr...o ja vet att det går över...men när man känner så som ja gör just nu så känns det som en oändlighet...som tur är så är det inte ofta men ändå...det är jobbigt...både för mig själv o för min familj...

Men ja hoppas att det snart går över....vill vara glad o lycklig.....

Har inget att skriva om...känner mig alldeles för nere för att kunna skriva så det är lika bra att ja går o lägger mig o hoppas på att ja mår bättre imorgon....

O skulle ja inte vara inne nåt på bloggen imorgon så behöver ni inte vara orliga att nåt ska ha hänt utan ja har väl kanske nåt annat för mig....

Kram o tack för att ni finns....

Henrik o Alice sover...så ja sitter här alldeles ensam...kan inte hålla tårarna borta.....det har varit en otroligt jobbig dag idag...

Ja vill inte känna så här...ja vill vara glad o känna mig lycklig...men just nu så känner ja mig bara ensam o så himla ledsen....troligtvis så mår ja bättre imorgon...men det är då det...

Det är vid såna här tillfällen som tankarna kommer....man funderar på allt mellen himmel o jord....man blir osäker för i stort sett allt....ja saknar min pappa...ja önskar att mamma vore här....

Tänk om man fick vara i mammas famn..o hon skulle trösta en o säga att allt kommer bli bra....men när man sen inser att det inte kommer att hända så blir man bara mer ledsen o ännu fler tårar rinner nerför  kinderna....

En ängel bor i Ditt inre.
Ingen kan se henne !
Ingen vet om henne !
Men hon finns i Ditt hjärta.

Hon ger dig tröst, hon ger Dig stöd när än Du behöver.
Hon finns alltid där för Dig, i glädje och i sorg.
Hon finns där när dina tårar rinner,
men även då du av glädje och lycka strålar.

Ängeln fick Du när Du föddes
av dina förfäder i himmelen !
Av de som älskar Dig
mer påtagligt än själva livet.

Med ömhet och värme vakar hon över Dig livet ut.
När dina dagar en gång tar slut,
då följer hon Dig hem till de Dina.

Hon överger Dig aldrig.
Hon finns hos Dig genom livets alla dagar.
Hon ger Dig kraft och glädje.
En ängel inom Dig bor.

Idag har ja nog överskott av hormoner....känner mig nere o sååååå ensam....

Ja messade till några kompisar ifall de hade lust o umgås lite...men den ena jobbade o den andre var på tur...så här sitter ja ensam....nja inte helt då eftersom Alice oxå är hemma..

Men om en timme ca så kommer farmor o hämtar Alice..de skulle gå på tur o plocka smultron...sen blir det väl säkert att Alice o farmor hänger ihop ett tag...skönt för Alice att hon får nåt att göra...

Ja vet inte vad ja ska hitta på...Alice har snart varit hemma 2 veckor av 5 möjliga...o det märks....det är vid såna här tillfällen som man verkligen inser vad bra det är med dagis....

Men för en annan så är det jobbigt....ja blir lättare sur....ledsen....

tårarna kommer för ja känner mig så ensam o övergiven men vet att det går över men just nu så känns det jobbigt....

Känner mig ensam i världen...ingen annan är såååååå ensam o övergiven som ja...(fast ja vet att det inte är så men det känns så)

Stackars lilla mig......*snyft*

Vi (ja o Alice) tog en promenad till Henrik´s kusin o hennes man...där fick vi fika...glass o kaffe/saft...

O sen i ett nafs så var eftermiddagen förbi o klockan var väl en halv sju när vi var hemma igen...vi fick skjus hem för precis när vi skulle gå så öppnade sig himlen än en gång...så de tyckte synd om oss att vi skulle behöva gå i det vädret...

Men det är trevligt att komma dit...de är så lättsamma båda två...de har inga egna barn o därför så tycker de det är så roligt när Alice kommer så de får busa o skoja med henne...vilket Alice inte har något som helst emot....

Ja o Alice tog en sväng på kvällskvisten  ner till granngården för att se om våran katt syntes till...men vi fick tyvärr åka hem med tom bur...

Bättre lycka nästa gång...för ja hoppas att vi får syn på honom så vi kan ta honom med oss hem....

Träffade en läkare som lyssnade på Alice o allt låt som det skulle men som han sa så kunde det sitta i luftrören o då kan det hålla i sig upp till en 4-5 veckor...

Men han skrev ut Cocillana...för han tyckte att så lite som Alice får (2ml/max 3 ggr per dag) o så sällan så var det ingen fara att hon fick det...så nu får vi hoppas att inom kort så är hostan ett minne blott....i alla fall för den här gången....

Men skulle det inte ge sig så skulle vi ju höra av oss ifall det skulle vara nåt annat som var fel...men ja tror det är enbart en envis hosta...