Ett äldre par skulle göra sig klara för sex.

Frun smörjer in sig med glidmedel i musen flera gånger.

En öring stod bakom en sten och grät.

- Varför gråter du? frågade en som var större.

1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.

2. Så vaknar man på ett vårdhem och får det bättre varje dag.

3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, då får man gå ner och ta ut sin pension.


4. Efter ett antal år början man arbeta. På sin första arbetsdag får Du en guldklocka.


5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaka från arbetslivet.

6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig för att ta en paus.

7. Så börjar man i skolan, blir barn igen, leker, har inga förpliktelser tills man är en baby igen.

8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Där är centralvärme, roomservice m.m – och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.

Hej underbara vän....

Tack för din varma omtanke...det värmer inombords att veta att det finns människor som bryr sig...

Skulle ja får chansen att få träffa mamma igen så vet ja inte vad ja skulle välja..hade ja en önskan o ja kunde önska henne tillbaka så hade ja gjort det på en gång... men fick ja bara en önskan om att få träffa henne en gång till så tror ja inte att ja skulle ta det..även om det skulle göra otroligt ont..

Men ja skulle inte orkar att ta farväl av henne en gång till...det var smärtsamt sist men ja gick vidare trots all smärtan o saknaden finns där i ens hjärta (bara att skriva detta får mig att gråta)..

Ja skulle inte kunna utsätta mig själv eller nån annan för den smärtan o förlusten en gång till..

Men skulle man verkligen få den chansen (vilket man ALDRIG kommer att få eftersom det inte är möjligt) så kanske ja skulle tycka annat då..

Ja detta med min pappa o syskon...ja vad säger man??

De skiter fullständigt i pappa..han säger att han inte bryr sig men det gör han..innerst inne så är han sårad...men den som nog sårar honom mest är min lillebror...

Han bor ju som sagt hemma...har ett hett temperament(har fått diagnos ADHD o kan inte behärska sig men har fått medicinering men det har inte blivit bättre..kanske han har för låg dos eller att han inte tar den som han ska...får inte ta den när han ska dricka vilket han ju gör i stort sett varje helg)

Han kan inte ha pengar utan de måste handlas upp på en gång o vem är det som sen får ge honom en massa pengar..jo pappa..

Både rätt o fel av pappa...men ger han honom inte pengar så blir han förbannad...o gud vet vad han kan hitta på så för allas säkerhet är det bättre att pappa ger honom det han vill ha än att han slår sönder nåt/
nån...

Min storebror vet ja inte när han pratade med pappa senast...har heller ingen kontakt med honom..

Min syster funderar ja på om hon inte tycker att pappa är hennes pappa längre..han är inte hennes biologiska pappa men har varit hennes pappa i 34 år så hon ser (eller kanske såg)honom mer som sin riktiga pappa än vad hon ser hos sin biologiska pappa...

Men sen mamma dog så verkar det som att pappa inte existerar längre för mina syskon..de vill gärna ha men att ge vill de inte...

Ge o ta brukar man ju säga...man kan ju inte begära av andra att de ska ge om man inte själv gör det..

Som t.ex när min systers dotter fyllde år..då skickade pappa ett kort med pengar till henne (de var bortresta när hon fyllde) o då tycker ja det hör till sunt förnuft att man ringer o tackar..dels för det man fick o sen så vet ju den som skickade att det kom fram..men pappa har ännu inte fått nåt tack o detta var i juli...

O min systers barn känner inte pappa så som morfar o barnbarn så pappa valde sist att skriva sitt namn istället för morfar..o säger inte det nåt då???

Han vill vara morfar men tycker väl inte att han känner sig som det för min systers barn...o det tycker ja min syster borde ha reagerat på men icke..

Men så är min större bror oxå...tackar inte o så..

Ja har sagt till pappa många ggr att han ska skita i dem allihopa både jul o födelsedagar men han tycker inte att han kan det..de är ju trots allt hans barn..men då brukar ja svara:

Men du då??? du är ju trots allt deras pappa o de skiter fullständigt i dig...du får inga presenter varken på fars dag,på din födelsedagen eller jul..de ringer inte ens...

De ser inte ens till att deras barn ringer o tackar för julklapparna eller födelsedagspresenterna de får eller vad det nu kan vara...

O det är nåt som ja är väldigt noga med att mina barn ska göra ( i alla fall Alice men Livias tur kommer)

Ja är glad att både Livia o Alice är glada i pappa..tackar gör Alice när hon får nåt..han ser dem som sina barnbarn...(han har 6 barnbarn + 2 bonus men det är bara två som han har morfar o barnbarnsrelation med o det är med mina barn...vi umgås...vi firar födelsedagar o jul med varandra...vi ger o tar precis som det ska vara....

Så ja tror inte att vi kommer bli nån familj igen..så som den en gång var...visst vi har aldrig varit en familj som umgås mycket men den har aldrig varit som den är nu sen mamma lämnade oss...

Allt har sin mening säger man ju men till vilket pris??

Nej du har nog med bekymmer än o höra om min "tragiska" familj..men ja hoppas innerligt att nån gång ska vi hitta tillbaka men ja tror inte det nånsin kommer att bli så men hoppas kan man ju alltid göra...

Ja blir bara så ledsen för pappas skull..han har bara mig o min familj..ja ser o hör ju på honom hur de andra sårar honom..o hur min lillebror behndlar pappa o pappa mår inte bra av hans beteende...o där står ja mitt i allt o kan inget göra...

Ja skulle vilja krama om min pappa o säga att allt kommer att ordna sig...men ja vet inte själv hur detta kommer sluta o då kan ja ju inte lova att allt kommer att bli bra när ja inget vet...samtidigt som ja hör mammas ord inne i huvudet: "Ta hand om pappa"

De orden viskade hon i mitt öra på sjukhuset o ja lovade att ja skulle göra det...o det var då ja visste att snart kommer hon att lämna oss..för gott...så med tårarna strömmande nerför mina kinder så lämnade ja o pappa rummet..hon dog inte den kvällen men dessa orden hör ja ofta inne i huvudet o ja känner att ja på ett vis har svikit henne medans ja på ett vis försöker finnas där för min pappa men det är svårt många ggr...

Nej, nu måste ja sluta..du har som sagt nog med ditt o sen så kan ja inte låta bli o gråta när ja tänker på allt detta...

Tack för att du finns o att du lyssnar..du är en underbar,varm o omtänksam människa..

Varma kramar till dig