Tack för er omtanke...

Ja man känner verkligen skuld o som världens sämsta mamma som inte har 100% koll på sitt barn men ja vet innerst inne att det var inte mitt fel o man kan inte ha full koll precis hela tiden...men nu är det selen på o Henrik´s bror ska fixa en "stång" så att det inte ske igen....

Men allt verkar okej...hon har i alla fall inte visat några konstigheter utan är sig lik...o det är ju skönt det...

De klarar mer än vad man tro men det är ju helt naturligt att man reagerar så som man gör...

O till Jenny så förstår ja din oro...o troligtvis så fick han nog inte i sig nåt men ändå...många kramar till dig.....

Från det ena till det andra så ska vi förhoppningsvis få "slutdomen" när det gäller Livias skalle...efter att ha ringt till läkaren o påpekat att vi ännu inte har fått nåt svar på de senaste bilderna så ska han ringa mig imöra...enligt sköterskan som ja pratade med så tyckte hon att det var för jäkligt att det har tagit sån lång tid...

Första gången vi var iväg var den 8 mars o vi vet ännu inget....