Känner att livet är inte kul längre...mitt liv går i samma gamla spår....ja får ingen uppskattning...känner mig ensam...barnen bråkar...eller så bråkar ja o barnen...Henrik är trött...vi gör inget spontant...eller lägger ner en extra tanke..

Ja har försökt men antingen så får ja en dum kommentar eller så är det bara på mitt intiativ...Henrik försöker inte ens...o ändå så har ja sagt såååå många ggr att man kanske måste göra sånt man inte brukar göra som t.ex att man fixar barnvakt o gör iordning en picknick korg o åker nånstans..men eftersom Henrik avskyr att sitta på golvet/gräset så kommer det aldrig på frågan vilket sårar mig att han inte ens kan försöka...för min skull...nu var ju detta bara ett exempel..

Sen så är ju Henrik är aldrig hemma...bara jobbar jobbar o jobbar....o nu när gräskörningen o allt som hör till har dragit igång så är han ju ännu mindre hemma....

Det är ja som får sköta allt här hemma...barn som ska hit o dit...läxor...

matlagning... läkarbesök...klippning...aktiviteter...skälla..tj
ata...gnata..höra på griniga, skrikiga eller bråkiga ungar så man sen inte uppskattar de dagarna de är goa, glada o snälla..

Umgås knappt med nån...för de flesta jobbar...alla utom ja..undra om ja någonsin kommer att hitta ett jobb???

Närheten, ömheten, berörningen, kärleken mellan mig o Henrik känns som den är på väg att försvinna...

Ja har sagt detta till honom flera ggr att vi måste vara rädda om varandra om vi ska kunna fortsätta leva ihop men det går ett tag o sen så är det samma visa igen...

Ja tycker att han är mer mån om sina anställda än om sin familj...han sa en gång att man måste värna om sina anställda så de inte försvinner utan vill vara kvar o jobba(ja klagar ofta på att de får ledigt när de ville o gissa vem som måste jobba då istället?? mmm Henrik så det är väl inte konstigt om ja blir arg) o då sa ja:

-"Man måste även värna om sin familj om man vill ha den kvar"...(den borde väl vara viktigare eller??

Så det är väl inte så konstigt om man söker närheten hos nån annan??

Det har aldrig hänt förut men ja har väl inte känt det riktigt så förrän nu heller eller att ja har fått chansen men nu finns det en kille som ger mig det Henrik inte ger mig...närheten, uppmärksamheten..värmen etc..

Han får mig att känna mig levande igen..han får mig att känna värme o pirr i kroppen...han ser mig...ja är inte ute efter sex eller ett förhållande...

Ja älskar Henrik men ja behöver få känna mig älskad o behövd..för det är det minsta ja känner mig...

O sen så dök denna killen upp förra året..visst vart ja smickrad men lämnade det där...tills nu då ja träffade honom igen..ett år senare...då han visade mer sitt rätt ja...o då gav han mig det ja har saknat så länge...

Ja har inte gjort nåt dumt så som att vi har kysst eller nåt sånt..men det har varit blickar, berörning (en smekning över kinden, händer som nuddats), ett leende...

Men tänk om Henrik ändå bara kunde ta eget intiativ till nåt annolunda...men det gör han inte..utan vi bara står o trampar...o till slut så går det inte hålla lågan brinnande...man måste spä på med nytt bränsle...för att kunna fortsätta framåt..

Döm mig nu inte utifrån vad ja känner o tycker...ja är trots allt bara en människa som skriker efter att nån ska se mig.....

 

Sofia

9 juni 2011 17:45

Men lilla vän, vad ledsen jag blir när jag läser detta!
Hoppas verkligen att det löser sig mellan er.

Kram Sofia

http://www.3barnsmamma.bloggplatsen.se

Ellen

10 juni 2011 22:04

Tack...

Ja det är inte lätt i ett förhållande alla ggr..det vet ja men det finns ju trots allt en gräns på hur möe man orkar..

Har tagit upp detta med Henrik men det största problemet i det hela är att Henrik inte tycker som mig...han tycker inte det är så illa som ja tycker o därav är det väl därför det är som det är...

Vi har inte samma syn på vårat förhållande..

Kram

 

Jenny

10 juni 2011 21:59

Ledsen att höra vännen. Jag dömer absolut inte dig, förstår snarare att du känner som du gör. Sänder massor med kramar till dig!

http://www.barnlangtan.se

Ellen

10 juni 2011 22:11

Tack!

Ja det känns skönt att höra att man inte blir dömd för sina känslor...ja är ju en människa med behov ja oxå...

O sen när ja tog upp detta med Henrik i förrgår så visade det sig att han inte alls tyckte som mig..utan tyckte att vi hade det skapligt bra som det var o då är det ju svårt att få fram hur en annan mår o känner...

Ja ja vet inte vad ja vill egentligen..eller vad ja känner...det är möe som rör sig inne i huvudet på en...

Ja t.om föreslog för Henrik om vi ev inte skulle ta en paus ifrån varandra (vilket han självklart inte ville) men ja tänkte att det kanske gav oss chansen o tänka efter vad som är viktigt o vad som betyder mest...

Det kanske är då han verkligen skulle lägga ner sig o visa att det är mig han vill vara tillsammans med o inte ta mig för given som ja som sagt tycker att han gör..

Nej, nu ska ja inte babbla en massa tråkigheter men tack Jenny för att du inte dömer mig utan förstår mig varför ja känner som ja gör..

Som t.ex nu..ja sitter vid datorn o Henrik ligger i soffan o sover..vilket romantiskt liv vi lever..eller hur??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...