Inte när det gäller mina syskon i alla fall..de varken bryr sig speciellt möe eller har samma tänk som en annan..o ja förstår inte hur man bara kan skita i sina föräldrar..ja kan förstå om det finns omständigheter som gör att man tar avstånd men såna omständigheter finns inte hos oss..

Vi är 4 syskon o ja är näst yngst...mina 3 syskon bor inte långt ifrån pappa medans ja bor flera mil bort men ändå så är det ja o min familj som hjälper honom mest och som hälsar på honom oftast (ja om man inte räknar med min lillebror då...han kan väl ställa upp o hjälpa pappa ibland men oftast så är det tvärtom att det är pappa som hjälper honom.. men de två större ser man typ aldrig...

De ringer inte på fars dag eller när han fyller år...eller nån gång där emellan bara för att höra hur han mår...de skiter t.ex i om han skulle sitta ensam på jul...ta bara det året då mamma gick bort...den nyårsaftonen som kom då var speciell för då skulle de ha firat 30 år tillsammans...ja försökte flera ggr med att försöka förklara för min syster att han borde inte sitta ensam hemma osv osv..påpekade det flera ggr i hopp om att hon kunde säga att han kunde komma till dem (för ja visste att de skulle vara hemma o de bor inte långt ifrån pappa) men nej till slut säger min syster "ja men kan han inte komma till dig då?!?!"...ja sa inget mer..

Självklart fick pappa komma hit...han vart ledsen o tårar kom under kvällen men han var i alla fall inte ensam...han t.om tröstades av en del från Henriks släkt under kvällen medans hans egna dotter inte ens kunde det för hon brydde sig inte...lika så vid jul..min syster skulle aldrig komma till pappa om det inte vore så att vi skulle byta julklappar hon o ja...

Eller ta t.ex nu när pappa fyllde år...ja blev både besviken , arg men framförallt ledsen....pappa fyllde 70 år o ingen av mina större syskon skickade ett kort eller ringde o gratulerade honom på dagen...ja menar vad kostar ett samtal?..ett "fjuttigt" samtal som kan förgylla någons dag..

Sen kom kalaset o då (kors i taket) så kom alla syskonen men min storebror o familj hann knappt äta förrän de åkte men ok..han kom i alla fall..min syster var kvar lite längre men även hon o gubben sin åkte hem ganska tidigt...

Men inte en enda gång så frågade mina syskon om ja behövde hjälp under kvällen...INTE EN ENDA GÅNG!!!

Nu hade ja frivilligt tagit på mig detta kalaset åt pappa för att ja inte ville att han skulle slita ut sig o få ännu mera värk än vad han redan har..detta var HANS kalas o ja ville att han skulle njuta av det...o ja hjälper honom så gärna...absolut inget om det men mina syskon de kommer som gäster o går som gäster..man kanske i alla fall kunde fråga om man behövde hjälp eller ta eget intiativ...sen blev min syster lite "småputt" på mig för att ja inte drack o ville stojja o sjunga..men ja hann ju inte...ja hann knappt äta förrän det var dags att duka bort o fram med tårta...(men ja ska även berätta att det fanns några gäster som frågade mig om ja behövde hjälp eller så tog de eget intiativ o det var guld värt för detta var pappas dag o ja ville att han skulle ha en bra fest)

Så även om ja känner som ja gör när det gäller mina syskon så är ja SÅ GLAD att pappa fick den festen han förtjänade...han hade roligt...han skrattade...dansade o sjöng o verkade lycklig....han sa flera ggr att det var en rolig fest...han var så nöjd...o det kan ja leva på länge (sen hörde ja även några av gästerna pratade om pappa...att de var så glada av att se pappa så glad..att han verkligen behövde detta o ja håller med..önskar bara att hans egna barn kunde tänka så)

Men som sagt så kommer ja ställa upp för pappa o finnas vid hans sida så länge ja kan o så ofta ja hinner...o det var var nog ingen tillfällighet att mamma viskade i mitt öra "ta hand om pappa" när hon låg på sjukhuset några dagar innan hon dog..för hon visste nog att ja var den enda som skulle stanna kvar oavsett...att ja var den enda som skulle ställa upp för pappa...ja o min familj...

Idag fyller min pappa  70 år...tänk att min pappa är 70 år...det känns så gammalt på nåt vis...men åldern är ju bara en siffra...i sinnet är han inte alls så gammal..

Ringde o sjöng för honom idag o han fick även en stor fin blombukett levererad...sen bjöd min lillebror ut honom på mat så lite blev han i alla fall firade på sin stora dag..men nu är det ju så att självklart ska vi fira honom med en fest men den är imorgon..

Men ja hoppas din dag var bra ändå o att morgondagen blir ännu bättre..

Grattis älskade pappa på 70-års dagen

     Älskar dig     

Ja idag så är dagen D kommen....D som i dragning av tänder...men det är inte ja som ska dra ut 2 tänder utan det är Livia...hon har lite för trångt mellan tänderna o för att kunna ge lite plats åt de andra så måste hon ta bort 2 st i överkäken..

Detta blir nåt helt utöver det vanliga eftersom hon aldrig har gjort nåt med sina tänder innan mer än sån där vanlig koll...ja nu är väl det inte vanligt att man drar tänder titt som tätt men ja menar att hon har aldrig lagat hål eller gjort nåt större mer än att ha gapat o nu ska det bli både sprutor (antar att det blir flera stycken eftersom de ska dras en tand på vardera sida) samt att 2 tänder ska dras ut...

Men enligt tandläkaren så ska dessa inte "sitta så hårt" för det är mjölktänder...får hoppas att de har rätt då...men som plåster på såren så väntar det 2 paket här hemma...som ja tror kommer göra henne glad (vet i alla fall  att hon har önskat sig en av sakerna av tomten) samt att tandfen lär väl komma förbi inatt...

Tänk att för 14 år sen så vart vi föräldrar för första gången...ååå vad vi längtade...en av mina lyckligaste dagar....helt otroligt att det är 14 år sen....o snart är hon vuxen o flyttar hemifrån...men innan dess så ska ja njuta så länge ja kan..men ibland önskade man att man kunde dra tillbaka tiden eller åtminstone stanna klockan lite...för det går för fort..

Grattis älskade Alice på din 14-års dag

  Älskar dig   

För 9 år sen så föddes vår efterlängtade dotter (fast då visste vi ju inte att det skulle bli en tjej)..tänk vad åren går fort..nu går hon sista året på lågstadiet...ibland önskade man att man kunde dra tillbaka tiden eller åtminstone stanna klockan lite...för det går för fort..

Grattis älskade Livia på din 9-års dag

  Älskar dig  

Detta är ett utdrag från ett inlägg som jag skrev på min blogg 10 okt 2012...

"Det var mitt fel...ja förtjänade den örfilen..det var ja som retade upp honom"

Ja själv har aldrig upplevt våld...varken nu eller när ja var yngre...våld har inte förekommit hos mig vilket ja är otroligt tacksam för men ja vet att det finns 1000-tals kvinnor (ja barn o män oxå för den delen) som utsätts för våld i sina hem..av nån som står dem nära...av nån som de älskar..nån som troligtvis gav dem en gång i tiden trygghet o kärlek men som nu är förbytt..

Att ja skriver om just detta är att ja själv har en vän som lever just i ett sånt här föhållande...hon förnekar att han slår henne...hittar på ursäkter som t.ex  "ja gick in i en dörr" osv...en del av henne vill ifrån honom medans den andre delen säger "Stanna..han är ju trots allt mannen i mitt liv...mannen som ja älskar så mycket"...

Ja har sagt till henne att ja finns här om hon behöver mig men ja inser att ja måste få prata med henne..så hon verkligen vet att ja står på hennes sida..o att ja finns här o att ja dömer henne inte för att hon vart kär i fel man.. men hon måste få veta att ja vet mer än vad hon tror..o att hon måste göra sig fri när hon är redo...för så länge hon inte vill så kan varken ja eller nån annan hjälpa henne men hon måste i alla fall få veta att vi finns där för henne..

Det som är hemskt är att denna kvinnan fortfarande lever ihop med denna mannen...de har t.om fått ett barn till..kanske i hopp om att hon trodde han skulle ändra sig om de fick ett barn till..

Ja försöker nå henne men det är inte lätt..ja vill inte gå på för hårt...ja vill inte göra henne ledsen eller få henne att ta avstånd...o ja vill definitivt inte att hon råkar illa ut..men ja vet o  märker att det står inte rätt till även om hon inte säger det rakt ut så kan man läsa mellan raderna o ibland säger hon vissa ord/meningar som man förstår har med hennes förhållande att göra...jag vill hjälpa henne o barnen men ja vill inte att de råkar illa ut...för vem vet vad han är kapabel till...

Barnen är rädda...vill inte vara hemma o definitivt inte ensam med pappa...bara det säger ju en hel del...det gör ont i en o man är rädd att det ska hända henne eller barnen något...

Även om hon inte själv har berättat så vet ja en hel del som har hänt...o det är skrämmande...o frågan är inte om det händer nåt utan när o vad....

Hon utsätts för både psykisk o fysisk våld av sin partner...hon orkar inte längre men vet inte hur hon ska ta sig ur förhållandet..rädslan o oron är för stor..för vem vet vad han är kapabel till eller vad han har hotat med...

Det som är oroväckande är ju oxå att polisen har ju varit inblandad...socialen likaså..men det händer inget. allt rullar på som om ingenting har hänt....trots så många slag o så många ord så står hon där ensam, maktlös o vet varken ut eller in...o ingen kan hjälpa henne...

Ska försöka få till en dag så vi kan ses o där ska ja försiktigt försöka nå ut till henne...men jag tror inte att denna "sagan kommer att få ett lyckligt slut" utan ja tror det kommer hända något riktigt hemskt innan nåt sker..vill inte tänka så men ja tror det...

Vill ni läsa mer om våld i hemmet så kan ni gå in bl.a här: http://unizon.se/

Hur kunde hon??...det är inte klokt...att detta ens kunde hända...ja är i CHOCK!!!

Meghan Markle som är gift med prins Harry som ni kanske vet har tydligen skapat stora ramaskrik...hon hade tydligen sitt första uppdrag på egen hand under veckan...hon fick skjuts fram till dit hon skulle..där öppnades dörren av en herre och Meghan klev ur bilen...en herre gick fram och handhälsade på henne och där x antal sekunder senare..

SKANDAL!!!

Meghan stänger sin  bildörr själv(o detta finns ju självklart på film) och detta har tydligen skapat nån sort "skandal" där man beskriver detta som både chockande och vågat...

Ööööhh vad säger man??