Började känna av lite i lördags men trodde det berodde på att vi hade gått o stått mycket under dagen...inget konstigt i det om man känner sig lite trött i ryggen...

På söndagen så var det lite mer molande värk o på kvällen kände ja av desto mer...delvis pga att vi hade suttit mycket den dagen...var på 70-års kalas o då blir det ju att man sitter flera timmar o umgås...

Men igår.....

AAAAJJJJJJJJJJJJJJ AAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJ AAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJ!!!

Herregud säger ja...det var ju knappt så ja kunde röra mig pga att ja hade SÅÅÅÅ ont i ryggen...så igår blev det inte många steg stagna utan det var mest för att "överleva" dagen...tog en kortare promenad på morgonen då det sägs att man ska röra på sig även om man har ont..men ja orkade knappt ta mig hem så det var inte så lyckad promenad för att få ner smärtan så vetekudden gick varm inne i micron...

Idag kände ja mig liiiite bättre så ja o pappa (ja är inte det typiskt så säg...pappa är här o hälsar på o då kan ja knappt röra mig) åkte iväg på lite handling...men ju mer vi gick (o det var inte så mycket egentligen) desto ondare fick ja så till slut fick ja halvluta mig över kundvagnen för att ens orka mig runt affären...

Sen väl framme vid kassan så sa kroppen STOPP...ja klarade inte ens av att få upp mina varor på bandet...inte få i dem tillbaka till kundvagnen heller...sen var det i o ur bilen...tack  o lov att pappa var med...

Men just nu så känns det mycket bättre än igår o tidigare idag men ja har ju oxå haft vetekudden på ryggen i stort sett hela dagen...får hoppas att det är på väg åt rätt håll o att ja slipper denna värken....har svårt att böja mig så att bara klara av o torka sig när man har varit på toan är en utmaning bara det...

O råga på allt så börjar Henrik bli förkyld med rassslig i halsen o lite hosta..Alice började för några dagar sen...så nu är det väl bara o vänta...ja brukar ju åka på all dret som kommer in i detta hus..o det skulle ju vara ypperligt (med mycket IRONI) om en annan åkte på hosta nu när ryggen inte är med för fem öre..bara att andas i nuläge kan vara jobbigt i vissa lägen..

Idag är det verkligen ett riktigt ruskväder ute...det blåser en hel del o regnet piskar mot fönstret...skönt att man inte måste ut i detta vädret...trivs bra här inne med en kopp kaffe i handen o ögonen på Roy Fares...han får man inte ont i ögonen av att titta på    sen får man ju även se sig lite om i USA...

1 sep 2017...det är idag det...o hösten kommer allt närmare....får i alla fall hoppas att vi får en fin o solig hösto inte alls för möe regn...ja helst inget regn alls...

En efter en o nu på senare tid så är det många folkkära skådespelare som har fått lämnat oss...i stor sorg både när det gäller filmen o teaterns värld...även om man egentligen inte känner dem  så tycker man att man gör det efter man har sett dem på tv...man blir berörd o ledsen även om man inte står dem nära...

Men är man en svensk folkkär skådespelare så blir man ju en med folket...o man får liksom nån sorts relation med personen ifråga via tv:n...

Tyvärr så är det många av dem som har dött i den fruktansvärda sjuldomen cancer....visst finns det många som överlever cancern men tänk om man ändå kunde hitta ett botemedel mot ALLA sorters cancer....

Men även de kända skådespelarna, sångarna eller vad de nu är kända för är ju i grund o botten helt vanliga människor med familjer, släkt o vänner....de skiljer/gifter sig....blir sjuka/friska....skaffar nya flick/pojkvänner etc etc etc..de är ju trots sin "titel" mänskliga individer ...

Vila i frid

För min del så får de gärna behålla det...ja vill inte ha...det ja pratar om är dessa små äckliga bacillerna som sprids snabbare än man blickar...

Livia är lite förkyld...började i början på veckan med tät näsa, lite hes o huvudvärk så hon var hemma en dag från skolan o vilade upp sig...men nu visar det sig att hon har varit väldigt givmild o gett mig detsamma...är tät i ena näsborren, lite öm i halsen  o lite huvudvärk...o kroppen känns inte helt 100 %-ig men men vi får väl se vad detta leder till...

Hoppas det är en lindrig variant...då Livia inte är så nämnvärt förkyld..men en annan ska väl bli superförkyld med 4 veckors hosta...ja ja..vi kan ju börja med o ta en dag i taget...

Det är precis  så ja känner det...ja andas..mitt hjärta slår...ja lever men ändå så finns ja inte....

Ja har ingen kontakt med nån när det gäller min släkt...kanske nåt inlägg på fb men det är typ allt...träffar ja nån släkting så kanske det är typ 1 gång under hela året....som t.ex min farbror som kommer till pappa på julen...

När vi ändå pratar om släkten så har ja ju 3 syskon...2 äldre o 1 yngre...o kontakten med dem är typ zero ( i alla fall med mina bröder)....min storebror träffade ja senast i nov tror ja det var..det var mer av en slump...vi råkade vara på samma ställe...men annars innan dess så kan  det flera år mellan gångerna....

Men nåt som var fräckt hände nu under sommaren...ja o min bror har ju som sagt ingen kontakt om vi inte råkar stöta på varandra vill säga...men huxflux så fick ja ett meddelande från honom..tror ja typ aldrig fått nåt av honom under hela mitt liv...(jo det har nog varit 1 gång tidigare för typ 100 år sen o det var ett gnällsamtal bara) men hur som...så skulle hans dotter o en kompis på konsert i närheten av där ja bor o då frågade han mig om de inte kunde få bo hos oss..

Öhhh!?? VA???? typ så vart ja när ja läste detta messet...men det var inte allt utan inte bara att de skulle bo hos mig så skulle ja dessutom hämta dem från konserten...

Snacka om att man blev både paff  o lite ledsen men ändå lite förbannad...att NU minnsann duger ja..när han själv inte kan hämta henne eftersom det är en bit hemifrån...men annars så är han inte det endaste dugg intresserad av varken mig eller min familj..ja ingen av oss i släkten...men som sagt NU dög ja...

Ja känner ju inte ens människan  i fråga trots att ja är hennes faster...det enda ja vet är typ vad hon heter o hur gammal hon är...ja vet ju knappt hur hon ser ut o ja har ingen som helst aaaaaaaaning om när ja såg henne senast...hur många år sen det verkligen är...skulle tippa på 5-7 år om inte mer...o nu helt plötsligt så skulle ja ta ansvar för 2 okända tjejer på 15 år...vad vet ja vad de kunde hitta på?? skulle de ens komma vid bestämd tid, skulle de vara nyktra etc etc...sen vet ja inte hur de hade tänkt typ dagen efter om ja skulle skjutsa dem typ till bussen så att de kunde åka hem..

Men det slutade med att de inte skulle gå på konserten...men tror ni han hörde av sig till mig för att säga det???  näää ja fick veta det tack vare att ja själv skickade ett mess om att ja inte kunde ta emot dem för att ja inte skulle vara hemma då....

O min lillebror vet ja inte när ja träffade senast...det var i alla fall i en gång i mars men efter det vet ja inte....o vi hörs aldrig av varken på telefonen eller typ fb...

Sen har vi min syster...kontakten med henne går upp o ner...ett tag gick det typ 1 år innan vi sågs/hördes av...men nu ett tag så har vi träffats/hörts av  ganska ofta men nu börjar ja fundera på om hon är på väg o gå in i väggen igen för nu är kontakten svår...ja det är liksom svårt att få kontakten..

Ta t.ex i söndags när ja skickade  ett meddelande till henne ...som  hon ännu inte  har svarat på..o ja vet att hon har sett det eftersom ja skickade det på messenger o då kommer det ju upp ens profilbild när man har sett...men nää inget...har skickat meddelande innan dess oxå men får inget svar...o skulle ja få det så är det fåordigt eller flera dagar efter...

Likaså när det gäller mina vänner...eller ja mina sk vänner...de hör aldrig av sig....utan det är ja...men de är som min syster...svarar inte eller har ja tur så kanske ja får svar flera dagar senare...

Skickade ett meddelande till min kompis (som verkligen var min bästa kompis när vi var yngre) på messenger om hon skulle ut till helgen...detta var en torsdag...o att ja vill ut hör inte till vanligheten så bara det var värt att kommentera...o ja såg ju att hon hade läst det..men näää inget svar under hela torsdagen...likaså fredag...men klockan halv 2 på natten till lördag då svarade hon...men då kvittade det...

Sen även mina andra sk vänner....de hör aldrig av sig om vi ska hitta på nåt, ta en fika, gå ut o äta, åka på shopping,  ja eller  vad det nu  kan va..ingenting...men visst ibland så kan ju nån säga att vi får väl ta en dejt framöver/ nån dag...men ja vet redan då att  framöver eller den där dagen "nån dag" aldrig kommer....

Ja försöker även ha en tjejkväll 2 ggr om året (vår o höst)...gör det dels för att det är trevligt när vi väl ses o att ja ska få lite socialt umgänge med nån annan o sen tycker ja om att anordna...inget ont om det..men ja själv blir aldrig inbjuden till nåt...aldrig...ja minns inte när ja sist blev bjuden på tjejkväll...tror det var 2-3 år sen...

Men däremot så kan de gärna höra av sig om de behöver min hjälp som t.ex barnpassning...då kan de passa på o fråga om LIvia vill leka med X...då duger ja....

O det känns inte kul när man läser  t.ex på fb där folk skickar kommentarer till höger o vänster..."ååå tack gulliga XXX för att du finns"..."bästa vännen ever" etc etc....ja önskade nån skrev så till/om mig ..eller skickade bara ett litet mess där det stod "Hej...läget?  eller Vill du ses?""...

Ja  ja kräver inte så mycket mer än att få finnas till...att få vara nån...nån som existerar o blir sedd av nån annan....nån som betyder nåt för nån annan...det är det enda ja vill...att få existera...

Visst Henrik bidrar väl med nåt i familjen ...typ plockar väl i o ur diskmaskinen ibland, nattar barnen, dammsuger ibland…o sen betalar han i stort sett alla räkningar…nu tänker kanske många ”men vad gnäller du för?”..nej ja gnäller inte om det..är tacksam att han gör det eftersom ja inte har nån inkomst att prata om men å andra sidan så är alla räkningar lika mycket hans som mina…för ström behöver vi…mat behöver vi…bilen behöver vi etc etc..

Men tro inte att ja lever loppan på de pengarna ja får varje månad…för dem så betalar ja några räkningar /besparningar sen går resten till mat eller barnen..aldrig till mig själv…o ändå så kallar Henrik mig för snål…

- Va inte SÅ jävla snål!!!! Du är SÅ snål!!!

Hur roligt är det o höra flera ggr i månaden??..inte alls kul..det sårar men det förstår inte han..ja är inte van o ha pengar i överflöd…ja är inte uppvuxen med en massa pengar o fick allt ja pekade på…o nej ja levde inte fattigt som barn men man  fick inte kläder/saker i tid o otid… Henriks liv såg helt annorlunda ut…började jobba tidigt o fick lön...i  hans släkt ska man t.ex ha fonder o aktier..även mina barn har det för det ska man ju ha så det har de fått när de var mindre i födelsedagspresent, dop m.m…själv har ja aldrig ägt en enda..

När ja flyttade hemifrån så fick ja gå till socialen för att överleva…nåt som är oacceptabelt i Henriks släkt..skamligt…men ja var tvungen för ja kunde delvis inte bo kvar hemma men ja hade heller inte tillräckligt med pengar för att klarar mig helt på egen hand..men allt eftersom så fick ja ju mer o mer jobb så ja behövde inte längre gå till soc men ja hade ändå inte en massa pengar över efter ja hade betalat mina räkningar o fått mat på bordet…utan man fick leva sparsamt..

O nu när ja inte har nån egen inkomst så måste ja ju leva på Henrik o det är inte kul o inte ha egna pengar…det är faktiskt mer skämmigt att behöva leva på nån..vara beroende även om det är min man än vad det var att gå till soc o be dem om hjälp….

Så det handlar inte om att vara snål….ja är  bara inte van o kunna göra/ köpa allt ja vill ha…o ja, ja skäms…skäms för att ja inte ha några egna pengar…ja skäms o tycker ja är värdelös  som inte ens har råd o köpa en glass till mina barn för egna pengar..

”Men skaffa ett jobb då!!!”  tänker nog många nu men det är lättare sagt än gjort o till vilket pris?? Ja har delvis valt detta för barnens skull…eftersom mitt liv, min vardag lever ja i stort sett ensamt tillsammans med barnen...

Valt detta för att ja tror att det skapar en trygghet hos barnen att ha en förälder närvarande än o iinte ha nån...vet att många har det så o det går bra men om de verkligen hade möjligheten o fick välja så tror inte ja de hade valt att leva livet så som många gör.... 

När ja o Henrik träffades så hade han ”all tid i världen”  (ja inte riktigt men han tog sig tid) o visst saker o ting ändras med åren o familjesituationerna ändras men en måste ändå vårda det man har om man vill fortsätta…

Men med tiden så blir detta mindre o mindre...först kämpar man för att få det man vill ha…men när man väl har fått det så kämpar man inte längre för att behålla det..utan man börjar tar varandra för givet…o det är det Henrik gör med mig…men inget är för givet..o allt har ett slut…fortare än man anar ibland…

O just nu så känns inte vi som en familj utan det är ja o barnen mot Henrik o hans jobb….o visst mycket faller  ”naturligt” att eftersom ja går hemma (ett delvis val som ja/vi har gjort) så är det ja som får dra största lasset när det gäller hemmet men är det verkligen meningen att ja ska sköta ALLT??

För även om ja hade haft ett jobb så skulle ja ändå för göra allt där som ja redan gör…Henrik skulle fortsätta o köra sitt egna race…men man skaffar väl ändå en familj tillsammans?