Ska iväg till dagis om ca 40 min..ikväll så är det dags för föräldrarmöte..

Vad de ska prata om vet ja inte...troligtvis om lucia....

Alice o Livia ska vara hos farmor medans vi är där...Henrik ska oxå med...han är en av de få papporna som har varit med på alla f.mötena men annars så har han inte mycket med dagis att göra...

Men nu ska ja packa ihop lite saker....

Kram o på återseende

Idag är det 2 veckor sen vår dotter såg dagens ljus....vart tar dagarna vägen??

O ja tycker inte ja hinner med nåt...trots att hon sover flera timmar om dygnet...dock inte om natten då det krävs 1-2 timmar att komma till ro...

O sen så måste natten ha tappat ett x antal timmar för ja tycker inte ja hinner lägga huvudet på kudden förrän det är dags att gå upp igen...*snark*

Hur det är med Livia för övrigt?

Hon växer o går upp i vikt som hon ska....önskar bara att man kunde få en dygnsrutin så man kunde börja leva efter den...men men...sover mycket...men börjar även att vara vaken mer o mer..

Var till BVC igår o hon tyckte att Livia verkar mycket äldre än vad hon egentligen är....hon tyckte även att Livia verkade följa o fästa blicken vilket oxå är lite ovanligt för en sån liten krabat...

När det gäller mig själv så går det åt rätt håll när det gäller mitt snitt...det har vätskat lite men det börjar avta...läkningen  går oxå åt rätt håll men det tar tid att läka att läka igenom 7 lager...

Längtar tills ja får ta av mig stödstrumporna....har nu haft dem i 2 veckor (halvtid) o ska ha dem i 2 veckor till men ja tror ja ska fuska....så de får nog åka av om 1-1,5 vecka....då får det vara nog...

Visserligen så vet man inte om eller när man kan få en blodpropp...men ja kan lika väl få en efteråt...när ja har slutat med stödstrumpor...o ja har ju även fått sprutor i låret i 7 dagar för att motverka blodpropp...

Fick 2 st när ja var på sjukhuset...sen så har Henrik gett mig de andra 5....

O när det gäller mina känslor för allt som händer o sker...så går det upp o ner....ena dagen så är det bra medans nästa dag är det sämre....men det kan lika väl vara bra ena sekunden o nästa sekund så mår man dåligt o känner hur nära tårarna är...

Det värsta är att Alice får ta "smällarna"...har dåligt samvete för det...att ja har inte den tiden för henne som ja hade innan...o när man inte mår bra i sig själv så är det lätt att man tar ut det på nån annan o eftersom Alice är den som ja umgås mest med så blir det tyvärr hon som får stå ut med mig....

Men värst är nog ändå ensamheten...ja känner mig så otroligt ensam....Henrik jobbar o jobbar...visserligen så har han alltid jobbat mycket....o är man en arbetsnarkoman så är man....o man har liksom accepterat detta...men nu känns det som att ja inte klarar av det längre utan ja måste få lite stöttning ifrån honom oxå...

Den enda tiden på dygnet vi har tillsammans är när han kommer in på kvällen...o så här ser en kväll ut hos oss på ett ungefär:

* Henrik kommer in runt 18-18:30....

* Vi äter mat

* Alice lägger sig runt 19:30-20:00

* Vi lägger oss i soffan o kollar på tv runt 20-tiden...Henrik somnar i stort sett på direkten...

*Efter att Henrik har sovit i 45-60 min.... försöker ja väcka honom  så att han ska gå ut o ta kvällsrundan hos korna (gör det varje kväll)..ibland går han ut direkt men ibland så somnar han om...o då kan det ta x antal minuter...

* Gör kvällsrundan... går sen in o lägger sig...då är kl runt 22:30-23:00 o somnar på en gång...(innan huvudet har nåt kudden)

Som ni ser så har vi inte mycket tid tillsammans...tack vare att han jobbar så mycket så blir han utbränd...

men tyvärr så vill han  själv inte inse det alla ggr....men han gör ca 70-80 timmar i veckan...o ibland mer...

Så det är inte konstigt att man känner sig ensam o övergiven....