Det är väl så man skulle känna en dag som denna...solen skiner......man ser hur det droppar från taken....termometern visar 12,5 plusgrader men tyvärr så kännar ja ingen glädje.. ja gör inte det...är så trött, sliten, spyfärdig, arg ledsen...

Så trött på att barnen är sjuka...på att Henrik är sjuk...på att ja inte är 100% kry...så trött på att vara arbetslös...så trött på att behöva sitta här...trött på ensamheten...saknar mina nära o kära som vid såna här tillfällen bor för långt bort...trött på ungar som gnäller/slåss vartannat...

Ungar som inte lyssnar....gubben som bara jobbar, jobbar o jobbar....trött på vintern o all denna snö/kyla...behöver ladda mina batterier för att orka gå vidare...känner hur ja går på sparlåga...känner att tårarna är nära...vill skrika...vill lämna allt o bara sticka härifrån...vill ha en helt ny garderob (kläder) då ja går i samma gamla trasor men har inte råd att köpa för min plånbok tillåter inte det...

Trött på att inte ha nåt jobb utan måste vara i klorna på Af o A-kassan...har saknat mamma mer på sistonde...ledsen att ja känner så här istället för att vara glad....arg o ledsen för att ja hela tiden måste tjata...saknar mitt förra liv ibland...ja ja vill inte ändra på det ja har nu utan ja saknar detta med att man umgicks mer...ja o Henrik..vi tog oss tid för varandra...nu känns ibland som vi bara  är rumskompisar....livet blir verkligen inte som det var innan man fick barn men det känns  som om livet håller på att försvinner...vad har ja för liv egentligen??

Varför måste livet bli så tråkigt, dött o trist??? eller är det bara mitt liv som känns så??

Ja vet att Henrik älskar mig o ja älskar honom...men vart finns glöden, åtrån, kärleken, pirret???

När gjorde vi nåt spontant???när visade varandra verkligen ömhet o kärlek??? när gav vi den andre en blick som fick kroppen att skaka??

Ja har försökt ett par ggr att göra nåt extra för Henrik men tycker inte att han uppskattar det på det sätt ja vill att han ska göra...eller att han själv gör nåt sånt för mig...men aldrig...

Ja går här innanför dessa väggarna....dag ut o dag in....ibland så känner ja att vi kanske skulle ta en paus Henrik o ja...bara för att få komma ifrån varandra så man kan sakna o längta efter varandra...inse vad mycket den andra betyder...

Ja vet att nu till veckan så kommer ja känna mig ensam o övergiven när Henrik åker till Danmark...o ja ska sköta allt här hemma...tycker inte om att vara ensam...o sen när ja vet att ja kommer att vara ensam när ja lägger mig o när ja går upp...ingen som kommer in på dagen o äter frukost/lunch...

Ja ja vet inte....mer än att ja spyr snart över allt ...vill o måste ha en förändring på ett eller annat vis snarast...

Men ja är så glad att ja har bloggen som man kan få avreagera sig på o få ur sig ett o annat...imorgon så mår ja kanske bättre än idag o sen så har ja ju er läsare..mina underbara stöttepelare...

Tack!!!