Sist ja hörde nåt ifrån A var i torsdags..o då var det ja som messade honom...men sen dess så har det varit stendött...inte ett ljud....men även ja har stått på mig (även om ja har varit nära) så har ja inte hört av mig till honom...fast att ja så gärna ha velat...

Men nu ligger ju bollen hos honom...nu är det upp till bevis om han verkligen vill ha nåt med mig att göra eller inte...

Han har några dagar kvar på sig (till nästa helg) sen måste ja försöka o "släppa taget" om honom...o försöka gå vidare i mitt liv....då behöver ja inte ens fundera på om ja är redo o "offra" min familj för hans skull..för då har han visat att allt det han har sagt inte var sant o att han inte ville offra sitt liv för mig...

En del av mig hoppas självklart att det inte är så....att det han har sagt är sant o att han verkligen menade det han sa..

Ikväll så skulle ja få komma ut..hitta på o göra nåt....ja skulle nämligen iväg på kobingo...ja inte bara ja utan hela familjen..

Men sen igår så började Alice klaga att hon hade ont i magen o hon sprang några ggr på toan....men vi tänkte att det går väl över tills idag....hon höll ju dock på igår o härjade o åt tårta så vi tänkte väl att det helt enkelt har blivit för möe av det goda...

Men det onda gick inte över tills idag utan hon har grinat, klagat o ôjjat sig till o från hela dagen...vet inte vad det är...borde inte vara magsjuka för hon har inte sprungit nåt på toa under natten....o har bara varit iväg en gång på toa idag...efter många om o men så gick hon o la sig o vilade en stund...

O nu har hon ätit lite mat (som hon själv bad om) så vi får se....kanske hon piggnar till så vi kan gå iväg ikväll för som sagt så tror ja inte på magsjuka för då borde det ju ha dragit igång tycker ja...får se om hon får behålla maten o drycken...

Det kan ju vara så att hon har ätit för möe av det goda igår...först så åt vi ju  våran medhavda fika i Mariebergsskogen ....sen åt Alice en  nachotallrik (ja hon åt inte upp allt)...sen en stor mjukglass (kanske det var den det var fel på??? hon var den enda av oss som åt mjukglass) sen på kvällen så åt hon en köttbullesmörgås innan vi vart inbjuda till svärföräldrarna på jordgubbstårta..där åt hon 2 bitar(dock inte så värst stora bitar men ändå)

Ja vi får avvakta o se...men är det inte typiskt så säg....så är det så att Alice är sjuk o inte kan gå ikväll så blir det ja som får stanna hemma...som vanligt...eftersom det är Henrik som står för kossorna till kobingon så kan ju inte han vara hemma o ja gå...så där har vi det igen...att det faller på 

 mig....

Det är precis DÄR ja befinner mig just nu...

Sitter här framför datorn...tårarna bara strömmar ner som värsta Niagarafallet..ja förstår inte hur ja har kunnat hamnat i den sitsen ja befinner mig i...eller det är väl inget ja kan rå för??

Allt ja begärde var att nån skulle se mig...o nån hörde min bön...ja just det...A gav mig det ja saknade...o nu sitter ja här o gråter över honom....

Ja var tydligen såå dum o trodde på ALLT han sa...att han verkligen ville ha mig...att han var intresserad..att ja var underbar....att ja var o hade allt han ville ha...för vem vill inte ha dig?? (sa han så sent som i helgen som gick) eller han sa allt detta ja skrev....

Men varför gör han som han gör då???

Varför får han mig att tveka....varför sitter ja här o gråter över honom...

varför får han mig att känna mig lurad??

Vi dansade tryckare till denna så varje gång ja hör den så känns det jättejobbigt o ja känner hur nära tårarna är....så kan ja så byter ja låt så fort ja hör denna på radio...den är jättefin men den plågar mig...

Så varför sitter ja just nu o lyssnar på den då??? varför plågar ja mig själv??

Är det för att intala mig själv att han vill inte ha mig?? att allt han sa bara var bullshit...en lek för honom..att ja aldrig har betytt nåt för honom utan det var bara nåt han fick mig att tro...

Eller är det bara ja som är nojjig o tror en massa fast det egentligen inte är så??

Åååå gode Gud om nån kunde hjälpa mig o finna ett svar...hjälpa mig att hitta vägen tillbaka...oavsett vilken väg det än blir men ja orkar snart inte mer...