Imorgon så får ja besök eller rättare sagt så får vi besök....min bästa kompis kommer, hennes syster o deras mamma samt barn....de är som min extra familj o i stort sett alltid varit det..det är med dessa som ja bl.a åker till Ullared med...

Men hur som helst så kommer de hit imöra...de ska fira mig att ja snart fyller år (om ca 2 veckor) o ja ska fira N att hon har fyllt år....

O eftersom ja har skämt bort mina vänner med hembakat så självklart så får de det imöra...så idag har ja bakat allt detta:

* Bullar

* Hallonpaj

* Biskvier med hallonsmörkräm (smörkrämen skar sig men smaken o 

  utseendet var det inget fel på....)

* 2 Budapestbottnar (fast den ena åt vi upp idag då vi hade kaffe-

  främmande på kvällskvisten men det hade ja räknat med att ha...

  antingen idag eller imöra)

Men självklart så kommer de inte enbart få en massa fika utan de kommer även få mat...det blir tacos för det passar både de stora o de små....

när du sa att du älskade honom  som det blev aktuellt för honom att fortsätta vara tillsammans med dig. Det var när du berättade vart hans bilnycklar låg. Det var då han bestämde sig. Det var inte frågan om ni skulle älska varandra i lust och nöd du svarade ja på. Det var den här:

- Inför Gud och denna församlingens närvaro frågar jag dig XX, vill du hålla reda på den här mannens saker och alltid kunna svara på var de är i nöd och lust?

-Ja..

Det var då du fick din livsuppgift. Att vara den som plockar, den som aldrig glömmer och som alltid kan svara på var tejpen är....

Dessa rader kommer ifrån en bok som heter "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten...

Denna bok är till för alla kvinnor som älskar sina män men som är  så trötta på att vara familjens projektledare...men ja tycker även att männen borde läsa denna bok så kanske de kan förstå oss kvinnor hur vi har det...

Boken är så KLOCKREN....när ja började läsa den så trodde ja nästan boken handlade om mig... sida efter sida o allt stämde så jävla bra in på hur ja har det o hur ja upplever saker o ting...

Precis så är det ju som det står i boken....det är skrämmande men sant...

tycker alla kvinnor som är trötta på att behöva ta hand om allt o alla ska läsa denna boken...den är fantastisk på sitt vis...men ändå så är det är tragiskt att vi är så många kvinnor som lever just så här o att alla mår inte bra efter ett tag att vara den sk projektledaren...den ALLT ansvar hänger på för att få vardagen att fungera...

Ja är en av dem... är du??