Är man en dålig (hemsk) människa om man önskar en annan människa lite otur i livet?? vad gör den tanken mig som människa....är ja djävulen??

Ja önskar inte livet ur henne...eller att hon  ska bli allvarligt sjuk...eller att nån i hennes familj/släkt ska råka illa ut... ja önskar bara lite förståelse...

Ja har skrivit om henne tidigare inlägg...att hon lever sitt "perfekta liv" medans vi andra inte gör det..ja vet inte vad hon får ut av det men trorligtvis så dämpar det väl hennes egna problem...för problem är nåt hon aldrig talar om (inte sina egna fast att man vet om att det finns vissa saker som hon skulle behöva nämna)....o gör en annan det så får man ingen förståelse, omtanke eller nåt sånt utan det man får är påhopp, hon klankar ner på en..nervärderande på nåt vis...

Hon kan få en o känna sig värdelös...ja ja ja vet att ja kan sluta umgås med henne....men hon o hennes släkt är som en i familjen...svårt att utesluta....svårt o förklara...men vi umgås inte alls så mycket nu o ja har lärt mig att inte säga...(men det är oxå fel att man inte kan få vara sig själv utan man måste tänka på vad man säger o tycker) för att inte bli påhoppad av nån syrlig kommentar/tonfall..

Men idag var ja tvungen o säga en sak ...hon o hennes syster var hit idag o hälsade på...vi kom o prata om Ullared o ja fick säga att ja kanske inte kan följa med i år pga att ja inte har nån inkomst i nuläge (har undvikit detta länge) men förr eller senare var ja ju tvungen o säga nåt...

Men hur som helst så kom ju självklart frågan "Varför kan du inte åka?" o ja förklarade hur ja tänkte o tyckte o att ja hade gjort mitt val framförallt för barnens skull...men tror ni att hon visade nån sorts förståelse till mitt val eller sa nåt i stil med att hoppas det löser sig..ja de har allt dumma regler eller vad hon nu kunde ha sagt...

Nej..inget sånt.... men hon sa vad hon tyckte o tänkte..med en nedlåtande ton som fick mig att känna mig värdelös...som mamma...som person...hon sa det inte rätt ut men man kunde ju höra i hennes tonfall o frågor  att mitt val var mer eller mindre idiotiskt...

Önskade man hade fått stöttning istället för knivhugg...för från hennes sida så är det aldrig stöttning så därför undviker ja vissa saker att prata om för att ja vet att hon dömer...o hon kan många ggr jämnföra sitt liv med mitt...o mena på att det är väl "bara" eller ställ krav...men våra liv är långt ifrån lika...

Hon har ett välbetalt arbete...så att tänka sig in i min situation som arbetslös finns inte i hennes värld...men hon skulle oxå känna att det skulle vara nervärderande att jobba heltid för ca 40/timmen (som ja skulle få om ja valde o gå med i jobb o utvecklingsgarantin)..

Nu har hon fast jobb..men hennes jobbmöjligheter är så mycket större än vad mina är...hon bor i Karlstad...där det finns betydlig fler jobb än här ja bor....det är över 80.000 människor i K-d...här ja bor är vi knappt 13.000...o det spottar inte upp jobb i tid o otid här inte...så ska ja ha samma chanser som henne så måste ja åka minst 2 timmar varje dag (tor) o hon behöver bara åka några minuter..så att få ett jobb är heller inte så enkelt..för ja kan inte bara lämna familjen o flytta...ja kan heller inte åka hur långt som helst...för ja ska väl ändå tjäna pengar på att jobba o inte betala pengar för att få jobba..

Vore hon arbetslös så skulle hon oxå förstå hur viktiga dessa 15 tim/ veckan betyder för en men nej..där har ja oxå blivit utskälld o kännt mig nervärderad..hon har sina barn på dagis/fritids (+skola) 50-60 timmar i veckan..ja har Livia på dagis ca 60 timmar i månaden...förutsättning att det inte är lov o så...så ja förstår om hon tycker det är underbart att få vara ledig en dag..men o skälla ut mig o inte säga att "det är väl inte hela världen om barnen får vara hemma en dag från dagis...det är väl inget o bråka om"..nej inte för dig men för mig o för mitt barn så är dessa timmarna jätteviktiga...

Hon menar oxå på att det är "bara" för Henrik o komma in när som helst...tycker även att det är väl "bara" o ställa krav....jo visst...det är superenkelt o få en egen företagare att bara skippa arbetet o speciellt när det handlar om djur...de behöver ingen omsorg, mat etc..de väntar så gärna...

Men det är oxå lätt för henne att säga som jobbar måndag till fredag..med flextid...hennes gubbe jobbar oxå måndag till fredag..vet inte om han har oxå flextid...men de jobbar typ 8-17..bägge två...det blir väl ungefär en 40 timmarsvecka...sen tar de helgen....de jobbar 5 dagar o lediga 2 plus alla röda dagar o semester..min gubbe jobbar minst en 120 timmar +ev  mer + att han har ständigt larm på mobilen om nån robot skulle gå sönder/stå stilla...sen kan han  (förhoppningsvis) ta helgen...han jobbar 12 dagar o ledig 2 (om inget oförutsett händer vill säga)....han är inte ledig obligatoriskt alla röda dagar...är det t.ex påsk kanske han är ledig 1 dag..likaså vid jul...han kan inte ta semester när som utan det måste vara när möjligheten finns...mellan skördarna/o de olika jobben....han har knappt möjlighet o vara hemma o vara sjuk...

Så visst är det bara för honom o komma in o bara för mig att ställa en massa krav...men det är ju för att hon inte har en blekaste aning om hur det är att leva ihop med en egen företagare som dessutom är arbetsnarkoman...men det ger henne inte rätt att döma ut mig, mitt liv, mina val...få mig att känna mig värdelös för att mitt liv inte ser ut som hennes...

Men det är det ja önskade henne...på nåt vis...att hon skulle få se mitt liv, min värld i mina skor...att hon fick t.ex uppleva nåt som förändrade hennes liv...att hon såg det med andra ögon...om hon fick t.ex känna på hur det är o vara arbetslös..eller ha en gubbe som jobbar, jobbar o jobbar så hon får sköta allt...etc etc

Då kanske hon skulle förstå...att ja är inte dålig o världelös utan ja bara har haft otur o att ja har gjort det o det valet därför att etc etc...o ja önskade att hon stöttade mig istället för att knivhugga mig o få mig må sämre...för det gör hon...

Så ja...ja kanske är trots allt en hemsk människa som tycker så här...