Det sägs att löken stimulerar kroppen att bryta ner potentiellt cancerogena ämnen, den verkar bakteriedödande och motverkar förkylningar..

Så nästa gång du skär en lök...dra in doften o låt tårarna flöda....

Hur tillståndet är med Henrik´s mormor vet ja egentligen inte..det är nog ingen som vet...enligt doktorerna så är hon jättesjuk men idag sa min svärfar att han undrade på om mormor egentligen är så dålig som läkarna säger...

Hon gör saker (troligtvis omedvetet men ändå) som får en att fundera..men det kan ju oxå vara så att det är hjärnan som spelar ett spratt...

Svårt att säga...men vi vet i alla fall att hon är sjuk o att hon är inte kontaktbar utan sover eller är i nån sort dvala...

Svärmor frågade mig igår om ja vill åka till sjukhuset men ja tackade nej...ja vill minnas mormor som den gulliga, pigga glada underbara tanten...inte hon som ligger där i en sjukhussäng o man inte vet om hon ens vet att man är där..

Ja har haft en sån tid..när mamma låg på sjukhuset..o självklart så åkte ja dit..hon var ju min älskade

mamma...men denna tiden på sjukhuset har oxå satt sina spår..i hjärnan...det är de bilderna man kommer ihåg...det är den tiden man kommer ihåg...den sjuka tiden...ja minns mamma innan om ja konsentrerar mig men det är tyvärr inte det första som kommer upp...o det är jättejobbigt..att man bara har den bilden framför sig...mamma ligger sjuk i en sjukhussäng...det är INTE så ja vill minnas mormor...

O min svärmor förstod...så det handlar inte om att vara oförskämd eller att ja inte bryr mig...för det gör ja verkligen...utan allt handlar om att ja vill bevara ett fint minne av en fin människa...

Visste du att småbarns dagliga busande, springande o klättrande motsvarar energin som en vuxen person skulle bränna om h*n sprang ett maraton!!!

Inte konstigt om man känner sig alldeles färdig när man försöker hålla ett barns tempo...

Så länge sitter en svensk barnfamilj i snitt tillsammans o äter vid matbordet...

Det känns som ja skulle sitta längre än så men skulle ja ta tid så skulle det säkert stämma..kanske t.om kortare tid...

Henrik´s mormor har blivit sämre...längre tid mellan andetagen...o även om så otroligt ledsamt så hoppas ja att slutet är nu kommen...mina svärföräldrar skulle åka dit nu efter att ha haft kontakt med en sköterska som ville att de skulle åka till sjukhuset...så ja antar att slutet borde vara nära....

Speciellt för mormors skull...o sen för oss andra...för då kan man släppa taget o sorgarbetet kan börja på riktigt...

Tidigare idag så frågade Livia om hon fick ringa till mormor...men ja sa att hon var sjuk...o då svarde hon: ja kan ringa när hon mår bättre...

Men hon är ju liten o förstår ju inte detta...men det gjorde ont i mig...för ja vet ju att hon kommer aldrig mer få prata med mormor...aldrig få träffa henne igen...krama om henne...busa med henne..eller bara njuta av hennes närhet/uppmärksamhet..

Vi får se med tiden hur det blir....hoppas hon somnar in nu med sin dotter o svärson vid sin sida...bättre kan det väl inte bli...att ha sin dotter vid sin sida när man tar sitt sista andetag...

Läget med "mormor" är detsamma som igår..oförändrat....inget vet hur det kommer att gå...

Det lustiga är..om man nu kan kalla det lustigt..är att ja sörjer mer för Henrik´s mormor än vad ja någonsin gjorde över min egen mormor....men henne kände ja egentligen inte...

Henrik´s mormor har varit mer mormor för mig än vad min mormor någonsin har varit för mig...min mormor brydde sig inte om mig..ja ingen av oss syskon...hon hade sammanlagt 4 barnbarn...o det var bara en av dem som hon brydde sig om..o det var inte mig eller mina syskon..

Men Henrik´s mormor har brytt sig om mig..om oss...o barnen älskar henne o att få vara hos henne men troligtvis så blir det inget mer av det....o även om mormor skulle komma på ett hem så vill ja nog inte att barnen ska träffa henne utan minnas henne som den goa glada, pigga, allert tanten...

Hade funderingar igår om vi skulle ta o hälsa på Henrik´s mormor idag....det var ett tag sen vi var där tyckte ja...

Vi hade lite projekt idag så som att ta ner studsmattan...ta bort sommarens blommor etc....ja allmän rensning inför hösten/vintern....Henrik frågade mig om vi skulle ta en sväng bort men ja sa nja klockan är kanske lite för mycket..tänkte att mormor skulle snart äta o sen ta sin middagslur...

Sen flöt timmarna iväg så vi hade liksom inte tiden heller eftersom Henrik skulle på möte sen ut o jobba...sen får ja veta på eftermiddagen att mormor har ramlat...hon har trygghetslarm som hon använder ytterst sällan men om hon lyckades larma själv eller om hon kom åt knappen i fallet vet ingen..men hemtjänsten kom dit eftersom de inte fick nåt svar när de ringde upp efter larmet...vilket var ju jättebra...

Mormor låg på golvet..o var inte kontaktbar... hon blir hämtad med ambulans o körs till sjukhuset där de konstaterar att hon har fått en STOR stroke o de kan inget göra...hon är fortfarande vid omedvetandet...o det ända läkarna kan göra är o ge henne morfin om hon skulle visa tecken på smärta...o skulle hon vakna upp så skulle hon bli mer eller mindre ett vårdpaket...så ja hoppas så innerligt att hon får somna in...så fort som möjligt för om hon inte har nån chans till ett normalt liv så är det inte värt att överleva...så ja hoppas det sker under natten...

Hon har haft en bra liv....ett långt bra liv..91 år gammal ...hon var pigg o allert..var ute o gick promenader...sydde/broderade/lagade/virkade...håll på i trädgården..barnen älskade att vara med henne...speciellt Alice....hon har varit där mycket...

Hon var så stolt när Alice visade att hon kunde räkna....skriva...läsa...virka...sjunga etc....

Men tyvärr så blir det inte så nåt mer...om hon skulle komma tillbaka så måste det ske ett mirakel o det är ja tveksam till...så det enda vi kan göra nu är o avvakta o hoppas att hon får somna in...

O gör hon det så hade hon trots allt en fin avslutning på livet...för hon hade varit ute i det soliga fina vädret o tagit en promenad....o strax innan allt hände så drack hon kaffe...kaffet var fortfarande varmt när de kom dit (hemhjälpen o Henriks föräldrar)

O nu är Henrik o hans bror till sjukhuset...även om mormor inte är kontaktbar så känns det bättre...man vet ju inte om hon kanske hör....men ja tycker detta är så jobbigt...ja vet att hon är gammal o att hon tids nog kommer att dö...det ska vi alla göra tids nog så har ja så svårt med detta med döden...har redan fällt många tårar sen ja fick veta detta...vid ca 17:30 idag....

Men än så slår hennes hjärta så vi kan inget mer än o avvakta...

O ja kommer alltid att känna en viss ånger till att vi inte tog oss tid idag på förmiddagen o åkte dit o hälsade på..men det är så lätt när det händer nåt att man tänker så....ingen hade ju tänkt att det skulle bli så här...

Ikväll ska vi till ett par grannar en bit längre bort...det ska bli trevligt...lite omväxling oxå för den delen...de har ju barn de oxå som är nästan i samma åldrar som våra så det underlättar ju oxå en hel del om barnen kan leka...