Ikväll så är vi inbjudna till Henrik´s föräldrar sen så är Henrik´s tremänning o familj här på besök så det blir trevligt tror ja...

Det brukar det bli så det blir det säkert ikväll oxå...

Sen så är Henrik ledig denna helgen..utan att han har nåt projekt på nåt annat håll utan han umgås med mig o barnen...imorgon ska vi dra till Karlstad...

Först så ska ja till min syster på PrincessPe-party...sen ska vi hem till pappa där han bjuder på smörgåstårta o vanlig tårta....ska fira fars dag o Alice´s födelsedag (fyller på onsdag)...sen på kvällen så blir det väl firing av Henrik´s pappa..tror ja...

Men nu ska ja göra mig iordning för att snart gå bort...

Ha en trevlig fortsatt kväll....

Nu ska ja, Alice o Livia ta en promenad....tråkigt att det är så grått o dassigt ute men det är ju detta som är hösten....

Ha en trevlig helg..

Igår brast det för mig igen.....det var inte pga av tvätten som ja stod o hängde utan det var hela situationen...

Henrik kom o tröstade mig...frågade varför ja var så ledsen men ja kunde inte säga vad det vad...det är liksom allt eller inget...ja kan inte säga att det beror på det eller det..utan det bara känns jobbgt o tungt...

Men idag känns det bättre men det är jobbigt när man inte vet varför man gråter...Henrik tycker det är jobbigt att se mig så ledsen utan att veta varför eller vad han sak säga eller göra för att få mig att må bättre...

Men när ja inte själv vet så kan ju inte han veta.....men ja kämpar på....o ja hoppas att tids nog så ska det gå över...men just nu så är det som det är....

Ja känner att ja har för mycket ansvar...ja trodde inte att det skulle vara så jobbigt att få ett barn till...

Visserligen så är väl inte Livia i sig jobbig...men det är detta att i inte få sova...tydligen så är ja i stort behov att få x antal timmar sömn för att fungera....o det får ja inte...

Visst så är Henrik en klippa som tar nattpassen men man vaknar ändå o det är inte alltid man somnar om...men sen så är det dagen...känner att ja är i stort behov av socialt umgänge...ja känner mig så ensam...

Det är jobbigt..för min kropp o själ skriker efter kontakt....men det är inte bara o bara att fara o flänga..det kräver planering...

Nu är det säkert många som tänker...varför skaffade hon barn överhuvudtaget...för det låter som om hon tycker det bara är jobbigt o besvärligt??

Men det är inte alls så....ja försöker dag efter dag...att känna den där lyckan..glädjen....när ja ser på Livia så känner ja inte så mycket...visst så älskar ja henne o ja vill henne inget ont..så det är inget sånt....utan det är hur ja mår...

Ja känner mig stressad...ledsen....gråter lätt...känner många ggr att ja bara har lust o lämna allt...låta Henrik ta ansvaret....för ja tycker det bara är ja..ja...o ja...

Det är ja som ska hämta o lämna Alice på dagis...

Det är ja som ska skjutsa henne till o från kompisar...

Det är ja som ska se till att alla får mat...att det finns mat..

Det är ja som.....osv...osv....osv...

Det är ja alla ggr...men ja börjar känna att ja orkar inte så mycket mer...inte just nu i alla fall......visst så är det ja som är hemma o är mammaledig men ja kan inte rå för att ja känner o mår som ja gör...

Man kan inte rå för hur kroppen fungerar o hur hormonerna härjar fritt...o det är ju inte ovanligt att man kan känna så här men på nåt vis så vill man förtränga det..man vill låtsas att man är som vanligt...fast att man inombords sörjer...

Men det värsta är att det är Alice som får ta "smällen"...ja blir lätt irriterad o då ja blir lättare arg när hon inte lyssnar o då ryter ja i..ja slår henne inte eller så...om nån nu skulle missuppfatta o tro nåt sånt...

Men ja höjer rösten oftare...o det är inget som ja vill...förlåt Alice....mamma menar inget illa...*tårarna rinner just nu nerför mina kinder...måste torka bort dem innna Alice ser att ja gråter...*

Sen ja fick Livia så har ja tänkt mycket på mamma...hur mycket ja saknar henne o vad ja önskade att hon var här...dels för att få uppleva Livia o dels för att hon skulle krama om mig o säga att allt skulle bli bra igen... men hon kommer inte att krama om mig o säga att allt kommer att bli bra...

Min älskade mamma....varför var du tvungen o dö??....varför???

Ska iväg till dagis om ca 40 min..ikväll så är det dags för föräldrarmöte..

Vad de ska prata om vet ja inte...troligtvis om lucia....

Alice o Livia ska vara hos farmor medans vi är där...Henrik ska oxå med...han är en av de få papporna som har varit med på alla f.mötena men annars så har han inte mycket med dagis att göra...

Men nu ska ja packa ihop lite saker....

Kram o på återseende

Idag är det 2 veckor sen vår dotter såg dagens ljus....vart tar dagarna vägen??

O ja tycker inte ja hinner med nåt...trots att hon sover flera timmar om dygnet...dock inte om natten då det krävs 1-2 timmar att komma till ro...

O sen så måste natten ha tappat ett x antal timmar för ja tycker inte ja hinner lägga huvudet på kudden förrän det är dags att gå upp igen...*snark*

Hur det är med Livia för övrigt?

Hon växer o går upp i vikt som hon ska....önskar bara att man kunde få en dygnsrutin så man kunde börja leva efter den...men men...sover mycket...men börjar även att vara vaken mer o mer..

Var till BVC igår o hon tyckte att Livia verkar mycket äldre än vad hon egentligen är....hon tyckte även att Livia verkade följa o fästa blicken vilket oxå är lite ovanligt för en sån liten krabat...

När det gäller mig själv så går det åt rätt håll när det gäller mitt snitt...det har vätskat lite men det börjar avta...läkningen  går oxå åt rätt håll men det tar tid att läka att läka igenom 7 lager...

Längtar tills ja får ta av mig stödstrumporna....har nu haft dem i 2 veckor (halvtid) o ska ha dem i 2 veckor till men ja tror ja ska fuska....så de får nog åka av om 1-1,5 vecka....då får det vara nog...

Visserligen så vet man inte om eller när man kan få en blodpropp...men ja kan lika väl få en efteråt...när ja har slutat med stödstrumpor...o ja har ju även fått sprutor i låret i 7 dagar för att motverka blodpropp...

Fick 2 st när ja var på sjukhuset...sen så har Henrik gett mig de andra 5....

O när det gäller mina känslor för allt som händer o sker...så går det upp o ner....ena dagen så är det bra medans nästa dag är det sämre....men det kan lika väl vara bra ena sekunden o nästa sekund så mår man dåligt o känner hur nära tårarna är...

Det värsta är att Alice får ta "smällarna"...har dåligt samvete för det...att ja har inte den tiden för henne som ja hade innan...o när man inte mår bra i sig själv så är det lätt att man tar ut det på nån annan o eftersom Alice är den som ja umgås mest med så blir det tyvärr hon som får stå ut med mig....

Men värst är nog ändå ensamheten...ja känner mig så otroligt ensam....Henrik jobbar o jobbar...visserligen så har han alltid jobbat mycket....o är man en arbetsnarkoman så är man....o man har liksom accepterat detta...men nu känns det som att ja inte klarar av det längre utan ja måste få lite stöttning ifrån honom oxå...

Den enda tiden på dygnet vi har tillsammans är när han kommer in på kvällen...o så här ser en kväll ut hos oss på ett ungefär:

* Henrik kommer in runt 18-18:30....

* Vi äter mat

* Alice lägger sig runt 19:30-20:00

* Vi lägger oss i soffan o kollar på tv runt 20-tiden...Henrik somnar i stort sett på direkten...

*Efter att Henrik har sovit i 45-60 min.... försöker ja väcka honom  så att han ska gå ut o ta kvällsrundan hos korna (gör det varje kväll)..ibland går han ut direkt men ibland så somnar han om...o då kan det ta x antal minuter...

* Gör kvällsrundan... går sen in o lägger sig...då är kl runt 22:30-23:00 o somnar på en gång...(innan huvudet har nåt kudden)

Som ni ser så har vi inte mycket tid tillsammans...tack vare att han jobbar så mycket så blir han utbränd...

men tyvärr så vill han  själv inte inse det alla ggr....men han gör ca 70-80 timmar i veckan...o ibland mer...

Så det är inte konstigt att man känner sig ensam o övergiven....

För er som inte vet vad ett PKU-test är så kommer lite info här:

Provet tas på alla nyfödda i Sverige...o det har man gjort sen 60-talet....

Avsikten är att hitta barn som har någon av fem ovanliga sjukdomar som inte märks genom tidiga symtom, men där man med tidig behandling kan förhindra att sjukdomen skadar barnet....

De sjukdomar man letar efter är:

• Fenylketonuri (PKU)
• Galaktosemi
• Sköldkörtelhormonbrist
• Binjurebarkhormonbrist
• Biotintdasbrist

Det föds nästan 100.000 barn i Sverige varje år o det är sammanlagt ca 50 st som har någon av dessa sjukdomar så chansen är liten att ens barn ska ha nåt av detta....

Provet ska tas så snart som möjligt efter 48 timmars ålder...Man samlar upp några droppar blod på ett filterpapper, får lufttorka lite o sänds sen till PKU-laboratoriet där analyserna utförs..