Ja vet egentligen inte varför men på sistonde så har ja börjat tänkt mer på döden....ja inte så att ja går var o varannan dag o tänker på det men tankar o funderingar kring det dyker upp då o då....

Ja har funderat många ggr om ja är rädd för att dö...om ja liksom är rädd för själva döden eller om ja är rädd för alla som ja sårar då ja en vacker dag inte finns kvar??

Ja känner ett krav eller måste..vet inte ens hur ja ska formulera mig..men ja känner ett visst krav mot min pappa....att ja måste alltid finnas där...ja kan inte lämna honom....ensam....han har ju bara mig...

Sen så känner ja att om ja skulle dö (nu ska ja inte det vad ja vet men om) så skulle ja bryta mitt löfte mot mamma...de där orden som hon viskade i mitt öra på sjukhuset sitter där som en tatuering som inte går att sudda bort..

"Ta hand om pappa" det var de orden hon sa...för hon visste att om det var nån som kunde o kommer att se efter pappa så var det ja...o ja vill inte svika mamma eller pappa...

Kanske därför ja är rädd för döden....att ja inte skulle hålla mitt löfte...

kanske ja tror att pappa inte skulle överleva utan mig...vilket han säkert skulle göra...

Men han känner sig sviken av att mamma lämnade honom fast att han innerst inne vet att hon kunde inte rå för att hon vart sjuk...hon lämnade oss inte med mening...

O ja är rädd att han skulle tycka detsamma om mig o det är det som gör ont...

Ja nu kan man ju fråga sig vart alla dessa tankar o funderingar kommer ifrån o varför just nu....kanske det beror på att det är så många i min omgivning som har dött??

Eller är det för att ja tror att ja har stor chans att drabbas av just cancer???

Bröstcancer är nåt som ja ibland får för mig att tänk om ja skulle hitta en knöl...

Ja har alla förutsättningar att kunna få cancer...bröstcancer  vet ja inte om nån i min släkt har haft men det menas ju inte att ja inte kan få det ändå...

Men många nära släkt har haft cancer...4 nära fall inom 15 -16 år där 3 av dem har dött pga cancer...

Min farbror gick bort 1995-96 (åren går så ja kommer inte ihåg vilket år det var) efter att kämpat mot cancern i 2 år...den åt upp honom sakta inifrån....fanns nog inte ett enda ställe i kroppen där cancern inte hade angripit...

1999 kommer nästa bakslag...pappa blir sjuk...efter utredning så upptäcker de en elakartad cancertumör på pappas ena njure...men eftersom den satt där den satt så kunde njuren opereras bort o pappa slapp både strålning o cellgifter o är idag friskförklarad...

2005 blir mamma sjuk....år 2006 börjar med att vi får diagnosen cancer i bukspottsköteln...de kan inte bota mamma men ge henne hjälp så hon kan leva så ett liv med cancer så smärtfritt som möjligt...

Men eftersom cancern spred sig så kunde de till slut inte hjälpa henne utan cancern tog hennes liv...så efter ca 8 månaders kamp så somnar mamma in....den 7 aug kl 19:55 med pappa vid sin sida...

2008 är det dags igen.....min sk biologiska morfar får diagnosen cancer...i levern tror ja det var..men han känner sig alldeles för gammal (87 år) o orkeslös så han orkar inte kämpa så annadag jul vinner cancern över honom....

Så förstår ni nu varför ja tänker o funderar som ja gör....vad ska hända med pappa....mina barn....med mina nära o kära om ja skulle dö???

O varför kommer alla dessa tankar o funderingar nu?? är det pga av att min systers man förlorade sin pappa i cancer förra året...eller är ja bara rädd att bli ännu ett offer.??

Ja har ju haft cancer på bägge mina föräldrars sidor...båda mina föräldrar har haft denna otäcka sjukdom..o sen så har deras eget kött o blod i sin tur haft det...pappa o hans bror....mamma o hennes pappa...

Ja behöver ju inte bli en av dem som drabbas men risken är stor...har kollat lite på cancerfondens hemsida o där står det bl.a detta:

• Av all cancer uppskattas mellan fem och tio procent orsakas av en känd ärftlig genförändring. Ännu ej helt kartlagda ärftliga genförändringar orsakar ytterligare bortåt en fjärdedel av all cancer.

• I laboratorier världen över pågår ett intensivt sökande efter de förändrade gener som orsakar ärftlig cancer. Flera har identifierats, men många återstår att hitta. Ju vanligare en cancersjukdom är desto fler ärftliga former av den finns. Oftast är ärftligheten dominant. Det räcker med att få genen från en förälder, då den förändrade genen dominerar över kopian från den andra föräldern. Risken att ärva genen är 50 procent.
  
  I laboratorier världen över pågår ett intensivt sökande efter de förändrade gener som orsakar ärftlig cancer. Flera har identifierats, men många återstår att hitta. Ju vanligare en cancersjukdom är desto fler ärftliga former av den finns. Oftast är ärftligheten dominant. Det räcker med att få genen från en förälder, då den förändrade genen dominerar över kopian från den andra föräldern. Risken att ärva genen är 50 procent.

• Att ha den förändrade genen i sitt DNA betyder inte att sjukdomen med säkerhet kommer att bryta ut, enbart att risken för den är förhöjd. Risken för att utveckla cancer varierar mellan de olika generna, men kan vara mer än 50 procent för den som bär på någon högriskgen.

För att stark misstanke om ärftlig cancer ska föreligga:

• ska minst tre nära släktingar, i minst två generationer på samma sida av släkten ha eller ha haft samma form av cancersjukdom
• diagnos i yngre ålder kan tala för ärftlighet
• ärftlig bakgrund kan ibland ge upphov till olika cancersjukdomar.

Ja är inte sjuk...vad ja vet i alla fall...ifall mitt inlägg har fått er att tro nåt sånt med tanke på mina funderingar o tankar om just cancer...oron finns där o här har man möjlighet att få "andas ut" , avreagera sig genom att skriva  om det som rör sig inne i ens kropp o själ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...