Ibland så hamnar ja liksom i en uppförsbacke o tar mig inte upp..inte på en gång..man försöker ta "sats" men det går inte...nu undrar ni säkert vad ja dillar om??

Det är mina känslor som spökar lite då o då...idag har det varit en sån dag...bl.a så har mamma spökat i mina tankar idag...flera ggr har tårarna varit nära...en del ggr så har de kommit...

Har känt i ett par dagar att ja är lite ur balans...behövs inte mycket för att ja ska känna att det bränner under ögonlocken....det kan vara en person på tv:n som gråter det spelar ingen roll om det är glädjetårar eller inte...en hund som har sprungit bort...etc...

Idag på eftermiddag fick ja ett måste..ja var tvungen o se på ett kort av mamma....tyvärr så var det ett av kortet som ja avskyr...ja verkligen avskyr dessa bilderna men nåt sa mig att ja var tvungen o se dem..det är två kort...från sista gången ja såg mamma...ja avskyr kortet för de säger så mycket..

Kortet talar om att mamma är sjuk...min mamma "lever inte"..det är hennes kropp som sitter där på sjukhusbäddens kant med Alice brevid sig..men hennes blick är tom o ja tror redan då att hennes själ har lämnat henne o gått vidare...

Ja vet inte varför ja tittade på dessa kort men ja kände helt plötsligt att ja var tvungen...men varför vet ja inte....

Känner att ja börjar bli lite deppig...känner mig ensam..behöver ladda batterierna....känner mig ensam o tråkig...vet inte om det är detta med af o arbetslösheten som oroar mig omedvetet...

Visst vill ja börja jobba igen..dels för det sociala o för pengarna men ja vet bara inte med vad...det är ju inte så lätt att få det o gå ihop när Henrik jobbar så myckat som han gör o då är det ju ja som ska pussla ihop vardagen...

Känner att ja skulle gärna vilja återgå till vården men då är det ju detta med helger o kvällar..vart ska barnen vara??

O sen så har ju Henrik o ja bara 2 dagar att umgås o hitta på nåt eftersom han jobbar 12 dagar o är ledig 2....har jobbat så förut..att när Henrik jobbade så var ja ledig o tvärtom men det var ingen man såg fram emot..

Känner att ja saknar mina nära o kära...önskar att de bodde närmare många ggr...visst så bor vi inte på andra siden jordklotet men det är ändå en bit mellan oss..inget man bara åker för att titta förbi på en kopp kaffe...

Önskar att ja hade fler vänner....visst har ja några som ja umgås med ibland men de jobbar o har fullt upp med sitt...

Att ja känner som ja gör har ju hänt tidigare o det har ju gått över så det gör det säkert denna gången oxå....men ja önskar att ja slapp o känna mig så ensam o övergiven...det gör mig ledsen...o då har ja nära till gråt oavsett vad det handlar om...

Men ja har sagt till Henrik att detta året så måste det bli ändring på saker o ting...vi ska bl.a hjälpas åt mer...o att ja o Henrik ska ha en varsin dag/kväll eller både och då man ska hitta på nåt o visa sin uppskattning mot sin partner...det behöver inte vara glitter o glamour utan det enda som krävs är att man har lagt ner sig i det man ska göra...att man känner att detta är genomtänkt...

Som t.ex när det är Henrik´s tur att han lagar maten (vilket inte händer så ofta..typ nästan aldrig)..ge massage eller vad det nu kan vara..

O sen att vi måste vara mer öppna mot varandra o mer spontana....göra sånt som inte hör till vardagen o sånt som inte är planerat..Henrik måste våga vara barnsligare o inte ta allt så allvarligt o ja måste se till o inte vara så negativ många ggr o inte planera allt..

Det kan vara allt ifrån att göra iordning en picknickkorg o åka någonstans för det är nåt som ja ALDRIG har gjort tillsammans med Henrik o vi har ju snart varit ihop i 10 år....

Nåt ja skulle uppskatta otroligt mycket är om han hittade på nåt då vi firar 10 år men ska ja vara ärlig så tror ja inte så mycket på det...men ja kan ju alltid hoppas på att ha fel...

Men ja känner i alla fall att ja behöver få i mig en massa positiv energi men fråga är vartifrån??