Ja då var man tillbaka till ruta ett igen...önskan om att man kanske var med barn är som bortblåst...

Idag kunde ja se blod på pappret....så det sätter väl igång nu under dagen...*gråter en skvätt*

Vet inte hur många ggr....hur många dagar...veckor...månader t.om år ja har hoppats...längtat...gråtit...saknat...önskat men ingen vinstlott här inte...:-(

Men som de säger...skam den som ger sig...

Men frågan är hur länge orkar man???

Hur ofta vill ja gråta?

Hur ofta vill ja känna mig besviken...ledsen...arg...förtvivlad...osv?

Hur länge orkar man "pusha" sin kropp....sitt innersta....sitt sinne...sin kropp o själ???

Visst så är ja jätteglad att min kropp äntligen verkar ha funnit tillbaka till det normala...att ja slipper äta piller...gå på massa gyn.besök osv

Men ja kan känna många ggr att nu ger ja upp...det kommer aldrig att ta sig...men man måste kämpa på...

Hela livet går ut på att kämpa...hur man ska överleva..hur man ska få sina drömmar att gå i uppfyllse osv...

Men ibland så spelar det ingen roll hur mycket man än kämpar så kan man inte hålla sig över vattenytan.....

Men det är bara så att ja är så trött på att kämpa... stöter ju på olika bakslag hela tiden..då är det inte bara detta med att inte kunna bli med barn utan allt...

Allt tas ifrån mig känns det som ibland...har inget jobb inte lätt att få nåt heller...de ja älskar försvinner...min mamma som gick bort alldeles för tidigt...önskar att hon fanns här..att hon kunde trösta mig..krama om mig...säga att det kommer att bli bra(även om det inte är hon som kan avgöra det)..*gråter en skvätt till..*

Sen är det mina missfall....båda två i tidigt skede...första var i v 8-9 o det andra var i v 5 eller kanske t.om tidigare..o visst så tycker ja det är bättre att kroppen stöter bort om det är nåt fel..för man vill ju ha ett friskt barn..

Men hur tidigt det än är så sörjar man...har man aldrig varit med om det själv så är det svårt att sätta sig in hur mycket det påverkar en...

Många kanske kan tycka att det var ju inget barn just då...men det skulle bli...o det fanns där inom mig...ett liv som skulle växa o sen möta världen...där vi skulle vänta o ta emot han/henne med öppna armar..

Ja tänker inte så ofta på mina missfall...men det finns alltid där...oron finns att tänk om ja får missfall nästa gång...eller nästa gång..eller gången efter det...

Nu löper ja ingen större risk att få missfall då ja som tur är har haft en normal graviditet emellan mina missfall men man vet ju inte till nästa gång...

Sen så är det allt detta med min familj...min pappa o mina syskon...ja vet inte hur ja ska göra..säga..få dem att förstå...vi måste hålla ihop.. men ja tycker att vi glider mer o mer ifrån varandra...

Ja försöker finnas där för pappa...ja lyssnar på honom men ja blir ledsen många ggr då ja hör hur ledsen o besviken han är på de andra (mina syskon)..han säger att han inte bryr sig men innerst inne så gråter han..

Hur ska vi hitta tillbaka??..hur ska vi kunna bli glada o lyckliga igen?? tänk om man kunde köpa lite magi då skulle saker o ting se annolunda ut...

Får tacka för mig nu för ja känner mig lite ledsen just nu...alla minnena..alla påminnelser om allt o alla..men ja återkommer...

Kram till alla där ute...

 

Jenny

13 januari 2009 09:33

Skickar en tröstande kram!!

http://barnlangtan.bloggagratis.se

 

Ninna

14 januari 2010 00:50

Hej Ellen!
Käraste vänne, för det känns så -vännen! Tänk att för ett år sedan skrev du detta tunga inlägg. Och nu har du fått din andra skatt - Livia! Tur är det väl att lyckosagor som din finns -hur skulle man annars orka kämpa på?

Varmaste kramen till dig, kram Ninna

http://www.villblimammanu.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju skaffat skatter o det har verkligen inte varit nån dans på rosor (varför man nu säger så för det rosor är ju taggiga o jävliga) men hur som så har det inte varit bra..det började med att ja kastrerade katterna o då visade det sig att på den...

Herregud...ja nu kan vi i alla fall inte säga att vi inte fick en vit jul eller vinter för den delen...men känner att det räcker nu...just nu så har vi 5 plusgrader solen har lyst och en hel del av snön har försvunnit men också gett stora vattensamli...

Här är det sjukstuga deluxe..nja kanske inte riktigt så illa men det har varit..började med att Livia fick lite ont i huvudet o halsen i torsdagskväll..kände sig inte jättesjuk på fredag men valde att stanna hemma o det var väl tur det för POFF från ...

Halva januari har gått o det var över 1 månad sen som ja skrev nåt här...sa att ja skulle bli bli bättre på att skriva o det såg vi ju hur det gick med det....men å andra sidan så kan man ju inte tvinga fram nåt att skriva om, om man inte kan vill el...

Endast 22 dagar kvar av 2023...även detta året har varit en speciellt år..så mycket elände som har hänt/händer i Sverige och i övriga länder...krig...dödskjutningar...bränder av olika de slag...ja det har varit så mycket neagtiva händelser så man ork...