Är det nån som vet om det finns såna där plastgrejer till kranen i annat matrial?

För ja fattar inte...varför vissa delar ska vara gjorda i plast o det roliga är att de som är gjorda i plats det är de som håller igång maskinen...o då syftar ja inte enbart på min tvättmaskin utan över lag..

Det är den där grejen som håller sämst..det är den som har störst betydelse för att saken ska fungera...men det är väl så uträknat så...

Att när den pajar så ska man köpa en ny maskin...det är såååå uträknat med mycket..

Ta t.ex en skrivare...(vi kan ta min)..den kan ja inte skriva ut på om ja inte har alla färgerna...4 st o de kostar nästan 600:-...

Eller ta en nyare bil....den kan man inte laga på egen hand för man måste ha en dator som ska kanske radera givaren eller nåt annat...så byta en helt vanlig glödlampa är inte ens o tänka på...

Det skulle kunna kosta typ 20-30:- men med tanke på att ja inte kommer åt själv utan alla dessa specialverktyg så kostar ett lampbyte en 900:-....20 för lampan o 880:- för arbetet som tog på sin höjd 5 min...

På så vis så var det allt bättre förr....

Hur ja än försökte vrida upp kranen med hjälp av en tång så fick ja inte upp den...det enda som ja lyckades med var att vrida sönder själva skruvdelen...

Förstår inte att de måste sitta så hårt o sen att det ska vara i plast...o sen så står det i bruksanvisningen att man ska kolla silen med jämna mellanrum...

Men hur då????....när man inte kommer in så är det ju lite svårt...

Får be min älskade make o hjälp sen när han kommer in...

På återseende...

Lagat mat...det vart soppa o ostkaka...men den var inte så god..

ostkakan alltså....så ja slängde bort det som vart kvar..typ hälften..

Bakade två sockerkakor...en vanlig o en choklad...det är bra o ha i frysen om man får oväntat besök....:-)

Hämtade Alice på dagis...åkte sen hem..

Parkerade bilen i garaget o passade på o slänga en soppåse i soprummet..

Plockade ur o i en diskmaskinen..så nu går den än en gång...

Har suttit o skrivit matlista för februarimånad så ja vet vad vi ska äta den månaden...

 Alice fick lite mellanmål....kall korv med bröd....hon vill inte ha varm korv...

Skulle hänga min tvätt men maskinjävel krånglar...det stod att vattenkranen var stängd men det är det inte...o sen så tar den inte

sköljmedlet...

Så ja ska gå o upp nu o slå maskinen gul o blå o sen hoppas på att den fungerar sen som den ska....:-)

Hej så länge...

Ja gråter när ingen ser...

Känner ibland att ja inte orkar nåt mer...

Mitt hjärta det värker...

Men inte så att nån märker...

Mitt hjärta blöder o gråter..

när ska ja det helt få åter?..

Ensamheten tär på mitt inre...

Känner mig långsamt mindre...

Det är som en ond cirkel som aldrig tar slut....

snälla hjälp mig att hitta ut......

Av Ellen 23 jan 2008

Det behövs mer än så att vi ska bli ovänner....så lätt blir ja inte arg...:-)

O ja är bara glad om ni där ute tipsar mig om nåt inte är så bra...ja kan ju bara se med mina ögon....vad ni andra ser kan bara ni tala om...

O ja vill att folk ska läsa min blogg utan att det ska kännas svårläst eller jobbigt....så ja tacka för att ni säger till...

Ja var själv lite i val o kval om den bakgrunden var bra...det var nog att den var så gullig o färggrann som fick mig att behålla den...

Har bytt till en annan som ja hoppas funkar bättre...

O ja hoppas att du återkommer till min blogg flera ggr....ja har även kollat in din...hoppas att du kommer att trivas med ditt bloggande...

Den har i alla fall hjälpt mig i många lägen....

Tack igen o hoppas du kommer åter...

Kram o ha en trevlig helg...

Glömde att skriva att ja tog ju ett nytt grav.test idag för att vara på den säkra sidan....

Egentligen så visste man ju svaret men man ville ändå övertyga sig själv...ett litet hopp inom en hoppades att svaret skulle vara positivt...

Men tyvärr så var det inte så denna gången heller....:-(

Man kan undra hur mycket man orkar med?...hur länge ska man behöva få tråkiga besked?

Det har ju varit månad efter månad nu i flera års tid....ja vet inte när det är dags att ge upp men ett tag till tänker ja fortsätta...o sen så beror det på vilken doktor man träffar då man nästan varje gång får en ny..

Vilket är ganska påfrestande för man måste dra allt ifrån början...man får ingen man kan känna sig trygg med för hur det än är så tycker alla läkare så olika...vissa är hjälpsamma medans vissa är ännu mer hjälpsamma..

Men sen så har ja även stött på läkare (en i alla fall) som inte alls var så speciellt hjälpsam...han vill inte hjälpa mig..kände mig väldigt ledsen o besviken när ja gick därifrån...sen när ja har fått honom nån gång senare så har ja ringt o ändrat tid bara för att inte få han....

Men man ska ju känna sig väl bemött....man har det nog så tufft ändå utan att man ska behöva möta en ohjälpsam läkare för då behöver man ju egentligen inte gå dit...

Men ja håller tummarna att ja o min man kommer lyckas nästa gång...

även o hoppet försvinner mer o mer för varje motgång....för varje

 månad som går...men än så finns det lite hopp kvar eller?

Tror inte på hoppet men finner inget bra ord....hoppet övergav mig när mamma dog...det där man säger att hoppet är det sista som överger människan...det ordspråket eller vad man nu ska kalla det avskyr ja...

Mamma sa det när hon låg på sjukhuset....att hoppet är det sista som överger en...men ja såg på henne o tänkte:

-Vilket hopp??? det har övergett oss för längesen....

Men för mammas skulle så nickade ja väl ett ja o kände sen hur tårarna bara strömmade nerför mina kinder...

Om det nu fanns nåt hopp då skulle väl min mamma fortfarande vara i livet som en frisk människa...men så vart det inte....

*tårarna rinner ner...ja trodde inte man kunde sakna en männsiska så mycket att det nästan gör ont...det känns i hjärtat...det känns som om det var igår som mamma gick bort men det är snart 2,5 år sen...men ja saknar henne så mycket....tårarna kommer ofta när ja pratar om henne eller skriver om henne som nu...eller bara tänker på henne..*

Nog om det...ser snart inget...vill inte vara ledsen men det är svårt att låta bli....har så mycket omkring mig...försöker vara stark...men ibland så går det inte...då kommer tårarna...

Men ja hoppas på att 2009 kommer att vara ett bra år...en vändning för oss: mig, Henrik, Alice, min pappa, min lillebror..o sen att mina andra två syskon skulle bry sig mer om oss andra...

Men mirakel sker inte bara så där men drömmar kan ju slå in...

Kram till er alla....

Vaknade....

Gick upp...

Klädde mig o Alice...

Gav Alice frukost...

Körde Alice till dagis...

Var till miljöstationen innan ja åkte hem...

Satte igång en maskin med tvätt...

Gjorde en deg..bakade ut...jäste...o stekte (brödkakor)

Plockade ur o i diskmaskinen...

Mailade...

Pappa ringde så ja pratade med honom i en 40 min..

Och nu sitter ja här o bloggar lite innan ja ska ta o börja med lunchen.. idag så tänkte ja göra hemmagjord ostkaka...men om det är gott vet ja inte...hoppas det...

I alla fall så att det är ätbart o att man blir mätt....:-)