Ibland så önskade man att det man drömde vore sant...men oftast så är det nog tur att de inte är det...

Men inatt så drömde ja en underbar dröm...*förlåt Henrik*..men det var ju som sagt bara en dröm..

Men drömmen handlade om mig o Mikael Persbrandt...ja sov över hos honom i hans säng....vet inte riktigt om vi gjorde nåt...men nån typ av närhet o ömhet fanns det med....kanske en o annan kyss....

Ja vart nog förälskad i honom...för dagen efter så tänkte ja att ja skulle söka upp honom igen..ja hade inget nummer så ja kunde inte ringa  till honom...men ja visste ju vart han bodde o  att ja kände att ja var bara tvungen o få träffa honom igen...

O när ja går där..på väg till honom...tror att ja ev kan befinna mig i t-bana så möter ja Niklas Wahlgren....

Han stannar till o ja lika så....vi närmar oss varandra o en tår rinner nerför min kind...det verkar som vi har varit ovänner eller nåt sånt för det verkar som om han förlåter mig för det som har hänt (vet inte vad det vara) men det hela slutar med att vi kysser varandra....o Persbrandt verkar inte exictera längre...

Sen vaknade ja....*snyft*

I drömmen så var Niklas väldigt snygg...men får ja välja så skulle ja hellre velat ha kysst Persbrandt....

Blir svag bara ja tänker på honom....han är verkligen snygg...Mikael Persbrandt

Består av kokt potatis...hemmagjorda fiskpinnar o äggsås...o till detta får det bli kall mjölk o minimorötter...

O där av kom ja på att ja måste koka några ägg...bäst att ja gör det på en gång så att ja inte glömmer bort det...

Minnet sviker allt för ofta...o tyvärr så var det så låååååååångt innan ja vart med barn......:-(

Som det vräker ner snö eller är det på fler ställen i vårt avlånga land????

Varför kan det inte få vara som det var...igår så var det ju rena vårvädret o idag rena vintern....o ca 1 minus....

Måtte detta vara det sista som kommer ner o att vi snart kan få njuta av den riktiga våren....

Ja vet inte om du kommer att läsa detta men om du gör det så vill ja först säga att ja verkligen beklagar det som händer din familj..

Det är fruktansvärt jobbigt att få veta att nån i ens närhet är döende....oavsett om det är gammal som ung...

Det ända är väl att det kan vara lite "lättare" om det är en gammal som i stort sett har levt livet...men det är ändå hemskt...

När min mamma dog så var det som en stor del av mig själv försvann.. inget har varit sig likt sen dess.. hon var ung....bara 54 år...

Men när min "morfar" dog nu i julas oxå tyvärr i cancer så var det inte lika hårt...visst känns det men inte på samma sätt..dels så kände ja inte honom så väl o sen så skulle han ha fyllt 86 år i år (nu i mars) så han hade ju levt sitt liv...det var väl en av anledningarna att han inte orkade kämpa emot...han tyckte han hade gjort sitt...

Men som sagt...döden kan man aldrig vara beredd på...även om man vet att slutet är nära så kommer döden så plötsligt...o man kan aldrig vänja sig vid den....den är lika skrämmande varje gång...

Vi ska alla möta döden förr eller senare...när är det ingen som vet...o det är ju tur det...så man inte bara sitter o räknar dagar...timmar..

minuter o sekunder...utan att man ta vara på den tiden man har kvar..

Det stämmer nog som man säger att man ska leva dagen som om den vore den sista..o aldrig ta nåt för givet.....

Ja hoppas ändå att ni kan få en bra tid tillsammans med din mormor den tiden hon har kvar...beklagar verkligen.....min tanke är hos er....

Kram Ellen