17 juli -06

Kära dagbok!

Sitter här ännu en gång o gråter...har gråtit många ggr sen sist ja  

skrev...i lördags så brast det för mig....för mycket alkohol gjorde så ja inte kunde hålla tårarna borta sen efteråt skämdes ja.....

Ja hatar att visa mig svag (vet innerst inne att man är inte svag för att man är ledsen o gråter)..

Mamma är dålig...förra veckan vart hon inlagd (ons-fre)....på fredagen så kom hon hem o var som vanligt..men hon vart sämre igår så idag gick hon med på att åka in så nu ligger hon inne....

Pratade med pappa förut o han tyckte det var skönt att hon åkte in för hon behöver vård o det kan inte pappa ge henne...

Hon orkade inte ens klä sig själv idag så pappa fick hjälpa henne...men nu kände pappa sig lättad för nu visste han att hon hade folk runt sig hela tiden....han orkar inte varken psykiskt eller fysiskt...han lät ledsen på rösten idag men det har han all rätt till...

Men han sa att han inte får bryta ihop...han måste vara stark men han måste även få visa att han är ledsen...detta har varit jobbiga månader...o ja tycker det är väldigt jobbigt att bo så långt bort....egentligen så är det inte så långt bort men just nu är det....

Men ja hoppas att det snart vänder o att vi får våran gamla mamma tillbaka...ja saknar dig mamma...min friska mamma...

Ja älskar dig.....

När min mamma vart sjuk så hade ja inte bloggen vända mig till ..utan då skrev ja ner det ja tänkte i en dagbok...

Tänkte att ni skulle få ta liten del av den..hur ja mådde på den tiden...o varför ja än idag kan bli ledsen över vad som har hänt..

Det handlar även om min kamp om att bli med barn om att vara ofrivilligt barnlös...o hur min familj ska hitta tillbaka (min pappa o syskon) vilket ja än idag känner stor sorg o besvikelse för....

Ja tänker inte skriva ner allt utan bara vissa delar...ja vet egentligen inte varför ja gör detta...kanske för att ni ska förstå mig bättre eller ett sätt att bearbeta sorgen över hur mitt liv blev...

Men detta ni läser nu är urplock från min dagbok så ja kände det för över 4 år sen..ja känner inte så nu så tro inte att ja är deppig o ledsen nu..vissa saker kanske ja fortfarande känner mig då o då...men detta är då....ja lever i nuet men tyvärr så dyker en o annan tanke upp då o då...ja kan inte förklara varför de gör det...varför just nu efter så många år..

Men ja vill göra detta sen är det upp till er om ni vill läsa eller inte..

30 juni-06

Kära dagbok!

Ja gråter alldeles för ofta nu för tiden..det är jobbigt just nu..detta med mamma...Hennes cancer o allt annat hon får: lunginflammation, urinvägsinfektioner osv..sen att hon inget säger..visar inte hur ledsen hon är...men hon har aldrig visat såna känslor...hon är en sån person...

Pappa lider men han säger inte mycket...mamma är rädd att han ska bli alkolist o det sa hon även till honom att han dricker för mycket...vet inte om det är för att dämpa sorgen över mammas sjukdom...vi alla lider fast på olika sätt...

Men när mamma sa det åt honom ikväll så såg han så ledsen ut..det gjorde ont i mig..jag vart ledsen...

Har nu svårt att hålla tårarna borta fast att ja redan har gråtit ikväll..

Henrik sover så han vet ingenting...han vet aldrig nånting..ja gråter när han sover...vill inte att han ser....

Ibland så gråter ja pga honom...känner mig ensam o ja brukar ställa mig frågan till mig själv:

" Är ja lycklig??"

Tyvärr så vet ja inte men ibland så skulle ja bara vilja lämna allt o sticka härifrån.....

Ja vet egentligen inte varför men på sistonde så har ja börjat tänkt mer på döden....ja inte så att ja går var o varannan dag o tänker på det men tankar o funderingar kring det dyker upp då o då....

Ja har funderat många ggr om ja är rädd för att dö...om ja liksom är rädd för själva döden eller om ja är rädd för alla som ja sårar då ja en vacker dag inte finns kvar??

Ja känner ett krav eller måste..vet inte ens hur ja ska formulera mig..men ja känner ett visst krav mot min pappa....att ja måste alltid finnas där...ja kan inte lämna honom....ensam....han har ju bara mig...

Sen så känner ja att om ja skulle dö (nu ska ja inte det vad ja vet men om) så skulle ja bryta mitt löfte mot mamma...de där orden som hon viskade i mitt öra på sjukhuset sitter där som en tatuering som inte går att sudda bort..

"Ta hand om pappa" det var de orden hon sa...för hon visste att om det var nån som kunde o kommer att se efter pappa så var det ja...o ja vill inte svika mamma eller pappa...

Kanske därför ja är rädd för döden....att ja inte skulle hålla mitt löfte...

kanske ja tror att pappa inte skulle överleva utan mig...vilket han säkert skulle göra...

Men han känner sig sviken av att mamma lämnade honom fast att han innerst inne vet att hon kunde inte rå för att hon vart sjuk...hon lämnade oss inte med mening...

O ja är rädd att han skulle tycka detsamma om mig o det är det som gör ont...

Ja nu kan man ju fråga sig vart alla dessa tankar o funderingar kommer ifrån o varför just nu....kanske det beror på att det är så många i min omgivning som har dött??

Eller är det för att ja tror att ja har stor chans att drabbas av just cancer???

Bröstcancer är nåt som ja ibland får för mig att tänk om ja skulle hitta en knöl...

Ja har alla förutsättningar att kunna få cancer...bröstcancer  vet ja inte om nån i min släkt har haft men det menas ju inte att ja inte kan få det ändå...

Men många nära släkt har haft cancer...4 nära fall inom 15 -16 år där 3 av dem har dött pga cancer...

Min farbror gick bort 1995-96 (åren går så ja kommer inte ihåg vilket år det var) efter att kämpat mot cancern i 2 år...den åt upp honom sakta inifrån....fanns nog inte ett enda ställe i kroppen där cancern inte hade angripit...

1999 kommer nästa bakslag...pappa blir sjuk...efter utredning så upptäcker de en elakartad cancertumör på pappas ena njure...men eftersom den satt där den satt så kunde njuren opereras bort o pappa slapp både strålning o cellgifter o är idag friskförklarad...

2005 blir mamma sjuk....år 2006 börjar med att vi får diagnosen cancer i bukspottsköteln...de kan inte bota mamma men ge henne hjälp så hon kan leva så ett liv med cancer så smärtfritt som möjligt...

Men eftersom cancern spred sig så kunde de till slut inte hjälpa henne utan cancern tog hennes liv...så efter ca 8 månaders kamp så somnar mamma in....den 7 aug kl 19:55 med pappa vid sin sida...

2008 är det dags igen.....min sk biologiska morfar får diagnosen cancer...i levern tror ja det var..men han känner sig alldeles för gammal (87 år) o orkeslös så han orkar inte kämpa så annadag jul vinner cancern över honom....

Så förstår ni nu varför ja tänker o funderar som ja gör....vad ska hända med pappa....mina barn....med mina nära o kära om ja skulle dö???

O varför kommer alla dessa tankar o funderingar nu?? är det pga av att min systers man förlorade sin pappa i cancer förra året...eller är ja bara rädd att bli ännu ett offer.??

Ja har ju haft cancer på bägge mina föräldrars sidor...båda mina föräldrar har haft denna otäcka sjukdom..o sen så har deras eget kött o blod i sin tur haft det...pappa o hans bror....mamma o hennes pappa...

Ja behöver ju inte bli en av dem som drabbas men risken är stor...har kollat lite på cancerfondens hemsida o där står det bl.a detta:

• Av all cancer uppskattas mellan fem och tio procent orsakas av en känd ärftlig genförändring. Ännu ej helt kartlagda ärftliga genförändringar orsakar ytterligare bortåt en fjärdedel av all cancer.

• I laboratorier världen över pågår ett intensivt sökande efter de förändrade gener som orsakar ärftlig cancer. Flera har identifierats, men många återstår att hitta. Ju vanligare en cancersjukdom är desto fler ärftliga former av den finns. Oftast är ärftligheten dominant. Det räcker med att få genen från en förälder, då den förändrade genen dominerar över kopian från den andra föräldern. Risken att ärva genen är 50 procent.
  
  I laboratorier världen över pågår ett intensivt sökande efter de förändrade gener som orsakar ärftlig cancer. Flera har identifierats, men många återstår att hitta. Ju vanligare en cancersjukdom är desto fler ärftliga former av den finns. Oftast är ärftligheten dominant. Det räcker med att få genen från en förälder, då den förändrade genen dominerar över kopian från den andra föräldern. Risken att ärva genen är 50 procent.

• Att ha den förändrade genen i sitt DNA betyder inte att sjukdomen med säkerhet kommer att bryta ut, enbart att risken för den är förhöjd. Risken för att utveckla cancer varierar mellan de olika generna, men kan vara mer än 50 procent för den som bär på någon högriskgen.

För att stark misstanke om ärftlig cancer ska föreligga:

• ska minst tre nära släktingar, i minst två generationer på samma sida av släkten ha eller ha haft samma form av cancersjukdom
• diagnos i yngre ålder kan tala för ärftlighet
• ärftlig bakgrund kan ibland ge upphov till olika cancersjukdomar.

Ja är inte sjuk...vad ja vet i alla fall...ifall mitt inlägg har fått er att tro nåt sånt med tanke på mina funderingar o tankar om just cancer...oron finns där o här har man möjlighet att få "andas ut" , avreagera sig genom att skriva  om det som rör sig inne i ens kropp o själ...

Af, a-kassan eller regeringens lagar o regler...

Ja har ju planerat sen flera månader tillbaka att ja ska vara mammaledig till sommaren...o nu fick ja på posten två jobb som ja var tvungen o söka...men eftersom ja inte har tänkt att jobba till sommaren då dessa bägge jobben var sommarvik..så sökte ja dem inte...

Utan ja skrev i på en lapp som man ska lämna in på af att ja har inte sökt jobben pga att ja ska vara mammaledig men då enligt af så skulle nog inte a-kassan godkänna det utan sänka min ersättning o anse att ja inte söker jobb aktivt eftersom ja tänker o planerar framåt...

Så trots att ja kommer att tacka nej så måste ja söka dem...o kruxet med det ena jobbet är att bäst-före-datumet har redan passerat..den 4 mars men ja sökte det ändå via mail o förklarade så nu har ja i alla fall sökt det..

Men varför ska man behöva ödsla tid, pengar o energi för både mig själv o för arbetsgivarna när ja redan nu vet att ja inte ska jobba....

Ja trodde ja var smart o underlättade det hela för både mig o för dem som söker vikarier men fick bara fan för det...

Sen så måste ja söka jobb i hela landet.... ja kan ju inte flytta ...för då slutar nog mitt förhållande med skilsmässa o familjen splittras..men hörru!!!

Ja har ett jobb men ingen familj...jippi!!!! men ja kom ifrån arbetslöshetsstatistiken...

Man har det nog så svårt att vara arbetslös...utan alla onödiga krav o regler.... men tvingar de mig att flytta så får vi försöka leva på enbart Henrik´s lön tills det ordnar sig...

Sen så måste man tänka på vad man säger....för ja hade tydligen råkat säga i telefonen häromdagen att ja ja kommer så vi får det överstökat..vilket tydligen inte var rätt ordval men inget ja tänkte på...

Utan det var ju mer att ja fick ju byta tid 3 ggr....o bara för att ja är arbetslös så kan ja inte bara släppa allt o komma utan ja var ju tvungen o ändra o dola med barnvakten(farmor) o se så inte hon hade nåt för sig...

Idag så var det meningen att Alice skulle ha följt med mig då farmor har legat däckad i förkylning men hon hade piggnat på sig så Alice kunde vara där men det kunde ja ju inte veta...

Eller så kunde det varit så att ja hade tid nästa vecka hos af o då ska farmor o farfar åka på semester till kanariöarna o då har ja inte lika lätt o bara komma...

Så det är sjukt hur det sk systemet är....o sen så ska man inte se nackdelarna utan söka oavsett om man inte har utbildning (trots att de söker nån med t.ex läkarutbildning) fast att ålder o kön stämmer in på en..

Eller att man måste åka 1-2 timmar på morgonen o måste åka innan dagis har öppnat...men det är ju inget problem om ja inte har nånstans att göra av barnen...för det tycker ju inte a-kassan..

Ja usch fy för detta.....en annan sitter väl inte i sjön (än kanske är bäst att tillägga) men ja förstår folk som blir deprimerade o kanske t.om tar sitt liv eller försöker....

Vad lever vi egentligen i för samhälle??? ska man verkligen behöva ha det så här???

Dagen började bra...ja skickade iväg Alice till skolan....strax efter 9 så lämnade ja Livia på dagis...åkte hem för att få njuta av tystnaden (mycket gnäll, grin o ungar som "slåss" på sistonde)en stund framför datorn med en kopp kaffe..

Men ja hann inte mer än typ sätta på datorn förrän telefonen ringde....det var Alice´s fröken...då hade Alice ramlat (väldigt halt ute på sina ställen o där Alice går i skola är de väldigt DÅLIGA på att sanda så det är livet som insats när man ska gå till skolan/dagis) o slagit i framtänderna så det blödde...

Så ja åkte o hämtade henne o vi åkte sen till tandläkaren för att kolla så det inte vart nåt med tänderna..det är ju hennes "riktiga" tänder så det är ju viktigt o ha dem i behåll...

En sköterska tog emot oss...tvättade rent o kollade...tog även en bild som en tandläkare fick se på o vad de kunde se så var det inget...som tur var men de brukar vilja att man kommer tillbaka om ca 1 månad för en extra koll...

Så det vart inte så väldig lung o ro för min del men ja är glad att det gick bra med Alice o hennes tänder...

Skriva så mycket mera för ja ska åka snart...ska vara på Af kl 13...

Måste ta med mig Alice för farmor är ju som sagt dålig...men då kanske det går ännu fortare om hon är med....sen blir det raka spåret till dagis för att hämta Livia...

Skönt att hon är frisk så hon fick komma till dagis o träffa lite kompisar...har ju inte varit där sen fredagen den 25 feb....eftersom hon var sjuk hela förra veckan...

Men ja återkommer senare idag o berättar hur det gick med Alice tänder o besöket hos tandläkaren...

Men tills dess så önskar ja alla en bra dag o glöm inte o äta semlor för idag är det fettisdagen/semmeldagen....

Själv så har ja redan ätit en idag....

Inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Dagen firas också av Förenta nationerna (FN) och i många länder är det en nationell helgdag.

Internationella kvinnodagen instiftades 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin.

1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

Dagen har fått olika innebörd i olika länder. På flera håll har den mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar, eller uttrycker sin kärlek till kvinnan, i samma anda som mors dag eller alla hjärtans dag.

I andra länder har dagen kvar sin politiska prägel då man fokuserar på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället..

Den 8 mars är idag en nationell helgdag i:

Angola

Armenien

Azerbajdjan

Burkina Faso

Cypern

Eritrea

Georgien

Guinea-Bissau

Kazakstan

Kambodja

Kirgisistan

Laos

Madagaskar

Moldavien

Mongoliet

Nepal

Ryssland

Serbien

Tadzjikistan

Turkmenistan

Uganda

Ukraina

Uzbekistan

Vietnam

Vitryssland

Zambia.

I Kina får alla kvinnor en ledig eftermiddag från arbetet.

2009 argumenterade den luxemburgska EU-kommissionären Viviane Reding att "så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter.

Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag.

Feministen Alice Schwarzersom är en av de främsta företrädarna för den tyska kvinnorörelsen debatterade 2010 för ett fullständigt avskaffande av dagen och menar att man istället ska arbeta för att 365 dagar om året ska vara för både kvinnor och män....

Samma rättigheter oavsett kön....

Ha en trevlig dag alla kvinnor o män!!!

Idag när ja var i handlade på Ica så fann ja denna fina skylt som ja tänkte önska mig i mors dags present...(får nog köpa den nu för den finns nog inte kvar i maj)...

Fann den även på nätet o ja kan då inte se nån skillnad på den ja såg på Ica o den ja såg på nätet förutom priset...

På Ica kostade det 149:- o på nätet kostade den 599:- kan detta verkligen vara möjligt för nåt som ser precis likadana ut??