Idag för 13 år sen så skrev ja mitt livs första blogginlägg...

Mitt allra första inlägg löd så här:

Det är första dagen....i bloggandet menar ja..

Ja har nyss skaffat mig denna blogg..alla pratar om olika bloggar men ska ja vara ärlig så vet ja inte så mycket om det...mer än att det är som en dagbok på nätet..

Men ja får väl ge den en chans...vem vet...det kanske passar mig alldeles utmärkt...

Kram

Tyvärr så skriver ja inte lika mycket nu som ja gjorde de första 4-5 åren ..varför vet ja egentligen inte...för det är ju kul o skriva o tiden har ja väl egentligen..ja inte alla dagar men nog så ja skulle kunna ta mig tid några minuter då o då.....

Ja säger att ja ska bli bättre men det är som om nåt håller mig tillbaka...varför ska ja bli bättre är att ja tror ja skulle må bättre inombords om ja fick skriva av mig lite av det ja bär inom mig...ja skriver för min skull men sen om det ja skriver kan hjälpa, inspirera, få folk glada eller vad det nu kan vara tycker ja bara är en bonus...

Men vem vet....kanske 2022 blir mitt genombrott...värsta bloggåret med en massa saker att skriva om..det får tiden utvisa...

Ja då har man ännu en gång vänt blad... idag är det ju som sagt 2 nov..endast 59 dagar kvar av 2021...ja vad säger man??  o som vanligt så är det mycket på gång under hösten..fast i år är det mer än vanligt...

Det har varit födelsedagsfirande för Livia så det har planerats/förberetts inför både barn o släktkalas o det kräver ju en del planering inför barnkalas men när man hör/ser att barnen är nöjda då är det värt all jobb en har lagt ner...

Sen har det varit besök hos tandläkaren o det är även några inbokade tider framöver oxå då Livia t.ex ska iväg o dra ut 2 tänder (så att hon ska få plats med de andra tänderna) Alice har oxå varit iväg o ska på återbesök för att få en utvärdering för framtiden om hon ska göra nåt mer med sina tänder eller inte (har ju haft tandställning för x antal år sen) o även där har det nämnts ev att det ska behövas dra några tänder men varför/vilka vet vi ännu inte men ska få veta det nästa gång..

Flera inbokade möten som bl.a utvecklingsamtal framöver..

Livia ska äntligen (snart) få vaccinera sig för covid..skönt det men hon började höstlovet med att ta ett corona test då hon blev förkyld under helgen men testet visade negativt så det var ju i alla fall ett plus i kanten men vi får se hur det blir för henne o att hon inte smittar oss andra för det är meningen att hon o ja ska bo på hotell i slutet på veckan och sen skulle vi åka till gravarna o tända ljus med pappa...men vi får se hur det blir med det..vill ju inte smitta ner pappa medvetet...

Sen har vi ytterligare en födelsedagsfiring på gång...Alice fyller år men eftersom hon har blivit så pass gammal så blir det bara ett  släktkalas för henne...skönt det för det var lite arbetsamt när barnen var mindre o de skulle ha barnkalas båda två...sen har vi även fars dag...

O snart är det ju jul  o allt vad det innebär...1:a advent är ju redan i slutet på november (28 nov) o då ska alla julsakerna vara uppe innan dess sen ska det ut o julhandlas...antar att barnen vill ha julklappar även detta året...

Men sen är inte allt bara ett "ont måste" utan även nöjen som t.ex när barnen fyller år, julen, fars dag osv..men det är så mycket som ska göras o tyvärr så är det bara ja som åker på möten, går till tandläkaren med barnen, fixar allt inför födelsedagar/julen o allt där emellan...Henrik han bara "flyter med"...knappt det för han är så ovetande i i stort sett allt som händer o sker i våran familj...o det är det som blir jobbigt till slut att en annan ska göra precis allt..

Sen är det ju en massa annat som ja oxå gör som ja inte har skrivit om här...som t.ex att ja skjutsar/hjälper mina svärföräldrar titt som tätt...för även om de har egna barn som bor i närheten så  är det som om det bara är ja som kan göra allt o ställa upp när o hur som helst...o då ger det mig även dåligt samvete för att ja inte kan ställa upp o hjälpa  min egen pappa när han behöver hjälp...ibland så önskade ja att ja kunde klona mig så ja inte behövde ta del av precis allt själv men det lär aldrig hända så en får försöka streta på in i det längsta...

Även en annan sak är att ja har börjat sett dåligt så en synundersökning är oxå inbokad för att se om ja ev kanske behöver läsglassögon för det är när ja ska läsa liten text på nära håll som det mest bara blir en massa kludd...

Ja ja ..här är mitt liv i en kortare version 

Ja imorgon slänger vi oss på tåget (min syster o ja) som ska ta oss till Sthlm...men nåt som vi hade totalt missat både ja o  min syster var att det är ju Sthlm´s maraton på lördag...men vi kanske inte ser så mycket av det ändå...ja vet inte...har ingen aning om vart de springer o om de kommer att springa där vi kommer att vara..

Men det återstår o se...ska i alla fall bli skönt o komma iväg oavsett om det är maraton eller inte..sen ska det bli lite kul o se hur det är o åka bort med min syster..för vi har aldrig rest bort tillsammans...ja bortsett från när en var liten..

Jo förresten vi har varit till Ullared 1 gång o övernattade men då var vi ju några fler och Ullared räknas inte..nu är det mer en semestertripp

Ja då var det snart helg igen..helgen kommer att bjuda på både nöje o lite arbeten...imorgon blir det födelsedagsfiring x 2...på lördag (hör o häpna) så ska ja iväg på tjejkväll med mat o bowling...

Söndag blir det lite höststädning som att t.ex plocka ner studsmattan, rensa altanen inför vinter m.m..funderar även på o ev att åka till badhuset...Livia vill så gärna åka o bada o denna helgen skulle det passa bra...men vi får väl se...

Nästa helg blir det oxå nöje hela helgen då ja ska åka iväg på en tripp till Sthlm...

Igår så åkte min pappa hem efter att ha varit hos oss i ca 1,5 v...det är trevligt när han kommer hit även om det ibland kan bli lite jobbigt psykiskt att umgås så mycket men det är smällar man får tar...

Det är trevligt när han kommer o vi båda får ju sällskap o en får ta vara på alla tillfällen som ges för man vet aldrig hur länge han kan o orkar komma hit...han är ju ingen ungdom längre men självklart så hoppas ja han lever i MÅÅÅÅÅÅÅNGA år till men kan aldrig veta...

Men nu lär han nog inte komma hit nåt mer i år skulle ja tro...han har ju trots allt varit här 2 ggr..nu o i somras..men men han kanske överraskar...

I måndags så var ja iväg med Livia som fick göra ett covidtest...hon blev tät i näsan o nysig men eftersom hon är så allergisk annars så är det ju svårt o veta vad som är vad...men denna gången så vart det lite mer än vanligt så för att ta det säkra före det osäkra så fick hon testa sig..

Det är ju som sagt inga vanliga tider vi lever i...men hur som helst så var testet negativt så hon hade alltså ingen corona vilket var otroligt skönt för oss alla o hon kunde återgå till skolan mycket tidigare...

Nu är det visserligen ca 1 månad kvar men om allt går enligt planerna så ska ja o min syster åka till Sthlm en helg..bara att hon sa ja förvånade mig men nån gång ska det hända..så vi har redan bokat tåg o hotell..

Det ska bli kul så ja hoppas o håller tummarna att vi kommer iväg som planerat..har inget inplanerat vad vi ska göra mer än att äta o dricka gott o strosa runt...hoppas att vädergudarna är på vår sida då...

Ja vet inte vad man kallar sånt där som kan hända i drömmar eller när man säger att man kan se tecken..nåt från den  från andra sidan..ja själv har aldrig upplevt nån sort kontakt med andra sidan..inte vad ja vet i alla fall..

Ja har hört/läst nånstans att om man drömmer om nån som är död så är det den personens själ som "besöker en" sen om det stämmer vet ja inte..ja har drömt om mamma några ggr...i drömmarna så är hon oftast glad o frisk...så det kanske är ett sånt där ögonblick som hon vill berätta att hon mår bra nu o inte längre har ont...

Men ja ska berätta vad ja vad med om för ett tag sen...sen om det bara är en ren slump o inte har nån som helst betydelse mer än att min fantasi skenade iväg eller om det var så att mamma vill säga något men vad vet ja inte..

Jag tittade på en serie...detta var några dagar innan vi skulle åka på semester...ja ja vet att detta är en påhittad historia eftersom det är en serie men det var ändå lite läskigt....

En av personerna i serien fick cancer..han fick beskedet o det var samma typ av cancer som min mamma hade..medicinerna  kunde  inte hjälpa honom o det fanns inget läkarna kunde göra mer än ge honom  morfin för att klara av smärtan medans han väntade på att dö..samma sak var det för min mamma..mannen med cancern dör...45 år gammal i serien...vänder man på siffrorna så blir det 54...så gammal var min mamma när hon dog...

En annan person i serien reser bort...han träffar en kvinna som har samma förnamn som mig...samt att hennes intialer är precis samma som mina...sen var det även lite andra småsaker som hände i serien...

Sen några dagar senare så åker vi på semester...till samma stad o till nästan samma plats där vi var för 15 år sen då ja fick mitt livs värsta telefonsamtal att mamma hade somnat in..att vi var dit i år vara bara en ren slump men allt det andra som hände under veckan  i serien var det bara en slump eller??

Kanske det bara var ja som "såg allt"..precis som när en t.ex vill bli med barn o det går inte enligt planerna..då tycker man ALLA gå där med sina gravidmagar, barnvagnar etc...

Troligtvis så var det nog bara en slump allt som hände...det var en känslosam vecka..ja fyllde år o ingen i min familj var här o gratulerad mig samt att ja tänkte på sista gången ja "firade" min födelsedag med mamma på sjukhuset o hon hade ingen bra dag..hon hade ont o ville bara sova...sen att vi skulle åka på semester till samma plats där vi var för 15 år sedan gjorde sig oxå påmint...

Oavsett vad så kändes det lite obehagligt...nästan som om man återupplevde samma sak fast 15 år senare...